Johannes 10

Nya Levande Bibeln

1 Jesus fortsatte: ”Jag försäkrar er, att den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling.2 Herden går in genom grinden.3 Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han vet vad varje får heter, och han ropar på dem och leder dem ut.4 När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst.5 De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”6 De som hörde Jesus berätta den här bilden förstod inte vad han menade,7 och därför förklarade han den för dem. Han sa: ”Jag försäkrar er, att jag är grinden in till fåren.8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem.9 Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska bli ett av mina får och kan gå in och ut och hitta bete.10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att ge liv, och liv i överflöd.11 Jag är också den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.12 Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma. Han överger fåren, eftersom han inte är deras herde och fåren inte är hans. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken.13 Den anställde har ingen omsorg om fåren.14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig15 på samma sätt som min Far i himlen känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren.16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en enda fårhjord och en herde.17 Min Far i himlen älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.18 Ingen kan ta mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har rätt att ge mitt liv när jag vill, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det uppdrag jag har fått av min Far i himlen.”19 När han sa detta började folket än en gång diskutera med varandra.20 Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?”21 Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen bota dem som är blinda?”22 Nu inföll tempelinvigningsfesten[1] i Jerusalem. Det var vinter,23 och Jesus gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelarhall.24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, den utlovade kungen, så säg det öppet.”25 Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De under min Far har sänt mig att göra bevisar vem jag är.26 Men ni tror mig inte, eftersom ni inte hör till min fårhjord.27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig.29 Min Far i himlen har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan, därför kan ingen ta dem ifrån mig.30 Jag och min Far är ett.”31 Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att kasta på honom.32 Men Jesus sa till dem: ”Ni har sett många under, som min Far i himlen har sagt åt mig att göra. För vilket av dessa under tänker ni stena mig?”33 De svarade: ”Det är inte för något under vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa, säger att du är Gud.”34 Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag[2] att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar’?35 Skriften[3], som inte kan ändras, kallar de människor som fick ta emot Guds budskap för gudar.36 Varför kallar ni det då för hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’. Är jag inte den som min Far har sänt till världen med en särskild uppgift?37 Om jag inte gör de under som min Far vill att jag ska göra, då behöver ni inte tro på mig.38 Men om jag gör under, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni snart bli övertygade om att min Far är i mig och att jag är i honom.”39 De försökte då gripa honom igen, men han lyckades komma undan.40 Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där ett tag.41 Det var många människor som kom till honom. Och de sa till varandra: ”Johannes gjorde inga under, men allt han sa om Jesus var sant.”42 Och många började där tro att Jesus var sänd av Gud.

Johannes 10

English Standard Version

1 “Truly, truly, I say to you, he who does not enter the sheepfold by the door but climbs in by another way, that man is a thief and a robber.2 But he who enters by the door is the shepherd of the sheep.3 To him the gatekeeper opens. The sheep hear his voice, and he calls his own sheep by name and leads them out.4 When he has brought out all his own, he goes before them, and the sheep follow him, for they know his voice.5 A stranger they will not follow, but they will flee from him, for they do not know the voice of strangers.” (Joh 10:12)6 This figure of speech Jesus used with them, but they did not understand what he was saying to them. (Mark 9:32; Joh 9:40)7 So Jesus again said to them, “Truly, truly, I say to you, I am the door of the sheep. (Joh 10:9; Joh 14:6; Ef 2:18)8 All who came before me are thieves and robbers, but the sheep did not listen to them.9 I am the door. If anyone enters by me, he will be saved and will go in and out and find pasture. (Ps 23:2; Hes 34:14; Joh 5:34)10 The thief comes only to steal and kill and destroy. I came that they may have life and have it abundantly. (Jer 23:1; Hes 34:3)11 I am the good shepherd. The good shepherd lays down his life for the sheep. (Jes 40:11; Hes 34:12; Hes 34:23; Hes 37:24; Sak 13:7; Matt 20:28; Mark 10:45; Joh 10:15; Joh 10:17; Joh 15:13; Joh 21:15; Heb 13:20; 1 Pet 2:25; 1 Pet 5:4; 1 Joh 3:16; Upp 7:17)12 He who is a hired hand and not a shepherd, who does not own the sheep, sees the wolf coming and leaves the sheep and flees, and the wolf snatches them and scatters them. (Jer 23:1; Hes 34:2; Sak 11:17; Sak 13:7)13 He flees because he is a hired hand and cares nothing for the sheep. (Sak 11:16; 1 Pet 5:2)14 I am the good shepherd. I know my own and my own know me, (Nah 1:7; Joh 10:4; Joh 10:11; Joh 10:27; 2 Tim 2:19)15 just as the Father knows me and I know the Father; and I lay down my life for the sheep. (Matt 11:27; Joh 10:11)16 And I have other sheep that are not of this fold. I must bring them also, and they will listen to my voice. So there will be one flock, one shepherd. (Jes 56:8; Hes 34:11; Hes 34:23; Hes 37:24; Matt 8:11; Joh 5:25; Joh 11:52; Joh 12:32; Joh 17:11; Joh 17:21; Joh 18:37; Apg 28:28; Ef 2:13; 1 Pet 2:25)17 For this reason the Father loves me, because I lay down my life that I may take it up again. (Jes 53:7; Jes 53:12; Joh 5:20; Joh 10:11; Fil 2:9; Heb 2:9)18 No one takes it from me, but I lay it down of my own accord. I have authority to lay it down, and I have authority to take it up again. This charge I have received from my Father.” (Matt 26:53; Joh 2:19; Joh 5:30; Joh 10:17; Joh 12:49; Joh 14:31; Joh 15:10; Fil 2:7)19 There was again a division among the Jews because of these words. (Joh 7:43; Joh 9:16)20 Many of them said, “He has a demon, and is insane; why listen to him?” (Mark 3:21; Joh 7:20)21 Others said, “These are not the words of one who is oppressed by a demon. Can a demon open the eyes of the blind?” (2 Mos 4:11; Ps 146:8; Joh 9:33)22 At that time the Feast of Dedication took place at Jerusalem. It was winter,23 and Jesus was walking in the temple, in the colonnade of Solomon. (Apg 3:11; Apg 5:12)24 So the Jews gathered around him and said to him, “How long will you keep us in suspense? If you are the Christ, tell us plainly.” (Matt 26:63; Luk 22:67; Joh 1:41)25 Jesus answered them, “I told you, and you do not believe. The works that I do in my Father’s name bear witness about me, (Joh 5:36; Joh 5:43; Joh 10:38)26 but you do not believe because you are not among my sheep. (Joh 8:47)27 My sheep hear my voice, and I know them, and they follow me. (Joh 10:14; Joh 10:16)28 I give them eternal life, and they will never perish, and no one will snatch them out of my hand. (Joh 6:37; Joh 17:12; Joh 18:9; 1 Joh 2:25; 1 Joh 5:11)29 My Father, who has given them to me,[1] is greater than all, and no one is able to snatch them out of the Father’s hand. (5 Mos 32:39; Jes 49:2; Jes 51:16; Joh 6:37; Joh 14:28; Joh 17:2)30 I and the Father are one.” (Joh 5:19; Joh 14:9; Joh 17:11; Joh 17:22)31 The Jews picked up stones again to stone him. (Joh 8:59)32 Jesus answered them, “I have shown you many good works from the Father; for which of them are you going to stone me?”33 The Jews answered him, “It is not for a good work that we are going to stone you but for blasphemy, because you, being a man, make yourself God.” (3 Mos 24:16; Matt 9:3; Joh 5:18)34 Jesus answered them, “Is it not written in your Law, ‘I said, you are gods’? (Ps 82:6; Joh 12:34; Joh 15:25; 1 Kor 14:21)35 If he called them gods to whom the word of God came—and Scripture cannot be broken— (Matt 5:17; Matt 5:19)36 do you say of him whom the Father consecrated and sent into the world, ‘You are blaspheming,’ because I said, ‘I am the Son of God’? (Joh 3:17; Joh 5:17; Joh 6:27; Joh 10:30)37 If I am not doing the works of my Father, then do not believe me; (Joh 15:24)38 but if I do them, even though you do not believe me, believe the works, that you may know and understand that the Father is in me and I am in the Father.” (Joh 8:29; Joh 10:25; Joh 14:10; Joh 14:11; Joh 14:20; Joh 17:21; Joh 17:23)39 Again they sought to arrest him, but he escaped from their hands. (Joh 7:30; Joh 7:44)40 He went away again across the Jordan to the place where John had been baptizing at first, and there he remained. (Joh 1:28)41 And many came to him. And they said, “John did no sign, but everything that John said about this man was true.” (Joh 1:7; Joh 1:29; Joh 3:27; Joh 5:33)42 And many believed in him there. (Joh 7:31)