Jeremia 41

Nya Levande Bibeln

1 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.2 Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.3 Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.4 Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,5 kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.6 Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. "Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja", sa han.7 När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.8 De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.9 Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.10 Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.11 Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,12 samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.15 Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.18 De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.

Jeremia 41

English Standard Version

1 In the seventh month, Ishmael the son of Nethaniah, son of Elishama, of the royal family, one of the chief officers of the king, came with ten men to Gedaliah the son of Ahikam, at Mizpah. As they ate bread together there at Mizpah, (2 Kung 25:25; Ps 41:9; Jer 40:6; Jer 40:8; Jer 40:10)2 Ishmael the son of Nethaniah and the ten men with him rose up and struck down Gedaliah the son of Ahikam, son of Shaphan, with the sword, and killed him, whom the king of Babylon had appointed governor in the land. (2 Sam 13:28; Jer 40:5)3 Ishmael also struck down all the Judeans who were with Gedaliah at Mizpah, and the Chaldean soldiers who happened to be there. (Jer 41:1)4 On the day after the murder of Gedaliah, before anyone knew of it,5 eighty men arrived from Shechem and Shiloh and Samaria, with their beards shaved and their clothes torn, and their bodies gashed, bringing grain offerings and incense to present at the temple of the Lord. (5 Mos 14:1; Jos 17:7; Jos 18:1; 1 Kung 16:24; 2 Kung 25:9; Jes 15:2; Jer 23:13; Jer 36:24; Jer 48:37)6 And Ishmael the son of Nethaniah came out from Mizpah to meet them, weeping as he came. As he met them, he said to them, “Come in to Gedaliah the son of Ahikam.” (Jer 40:6; Jer 40:8; Jer 40:10)7 When they came into the city, Ishmael the son of Nethaniah and the men with him slaughtered them and cast them into a cistern.8 But there were ten men among them who said to Ishmael, “Do not put us to death, for we have stores of wheat, barley, oil, and honey hidden in the fields.” So he refrained and did not put them to death with their companions. (Dom 6:11)9 Now the cistern into which Ishmael had thrown all the bodies of the men whom he had struck down along with[1] Gedaliah was the large cistern that King Asa had made for defense against Baasha king of Israel; Ishmael the son of Nethaniah filled it with the slain. (1 Kung 15:22; 2 Krön 16:6)10 Then Ishmael took captive all the rest of the people who were in Mizpah, the king’s daughters and all the people who were left at Mizpah, whom Nebuzaradan, the captain of the guard, had committed to Gedaliah the son of Ahikam. Ishmael the son of Nethaniah took them captive and set out to cross over to the Ammonites. (Jer 38:23; Jer 40:7; Jer 40:14)11 But when Johanan the son of Kareah and all the leaders of the forces with him heard of all the evil that Ishmael the son of Nethaniah had done, (Jer 40:8; Jer 40:13)12 they took all their men and went to fight against Ishmael the son of Nethaniah. They came upon him at the great pool that is in Gibeon. (Jos 9:3; Jos 9:17; 2 Sam 2:13)13 And when all the people who were with Ishmael saw Johanan the son of Kareah and all the leaders of the forces with him, they rejoiced. (Jer 40:13)14 So all the people whom Ishmael had carried away captive from Mizpah turned around and came back, and went to Johanan the son of Kareah. (Jer 41:10; Jer 41:16)15 But Ishmael the son of Nethaniah escaped from Johanan with eight men, and went to the Ammonites. (Jer 40:14)16 Then Johanan the son of Kareah and all the leaders of the forces with him took from Mizpah all the rest of the people whom he had recovered from Ishmael the son of Nethaniah, after he had struck down Gedaliah the son of Ahikam—soldiers, women, children, and eunuchs, whom Johanan brought back from Gibeon. (Jos 9:3; Jos 9:17; Jer 40:7; Jer 41:13)17 And they went and stayed at Geruth Chimham near Bethlehem, intending to go to Egypt (1 Mos 35:19; 2 Sam 19:37; Matt 2:1; Matt 2:14)18 because of the Chaldeans. For they were afraid of them, because Ishmael the son of Nethaniah had struck down Gedaliah the son of Ahikam, whom the king of Babylon had made governor over the land. (Jer 40:5; Jer 41:2)