1Israel, om du bara uppriktigt ville vända om till mig och helt överge dina avgudar,2om du bara lovade att vara trogen mig, den levande Guden, och började leva ett rätt och hederligt och rent liv, så skulle du vara ett vittne för världens alla nationer, och de skulle komma till mig och förhärliga mitt namn.3Herren säger till folket i Juda och Jerusalem: Plöj upp era hjärtans hårdhet och så inte bland törnen, för då kommer den goda säden att kvävas bland ogräset.4Rena era sinnen och hjärtan, och inte bara era kroppar, så att min vrede inte bränner er till aska för era synders skull. Den eld som jag då sänder över er ska ingen kunna släcka.5Ropa till Jerusalem och över hela Juda och varna alla: "Fly för era liv! Fly till de befästa städerna!6Fly omedelbart och dröj inte kvar!" Jag, Herren, kommer nämligen över er med en stor förödelse från norr.7Ett lejon, en folkens förgörare, smyger sig ut ur sin håla och är på väg mot ditt land. Dina städer ska läggas i ruiner och bli alldeles folktomma.8Klä dig i säcktyg och sörj, för Herrens väldiga vrede är fortfarande riktad mot dig.9På den dagen kommer kung och furstar att darra av fruktan, och präster och profeter att stå skräckslagna, säger Herren.10Då sa jag: "Men Herre, folket känner sig bedraget av dig. Du lovade dem rika välsignelser över Jerusalem, och nu är i stället svärdet riktat mot dem!"11-12Vid den tiden kommer Gud som en brännande vind från öknen för att gå till rätta med dem, ingen liten vindil utan en rytande storm.13Fienden tornar upp sig över oss som åskmoln. Hans vagnar är som en stormvind. Hans hästar är snabbare än örnar. Vi är förlorade!14Jerusalem, rena ditt hjärta medan det fortfarande är tid! Det finns ännu en möjlighet för dig att bli räddad, om du vänder dig bort från din ondska.15Din dom har uttalats från Dan och från Efraims berg.16Varna de andra folken att fienderna kommer från ett avlägset land och är på väg mot Jerusalem och Juda städer.17De omringar Jerusalem precis som herdar omringar ett vilddjur! För du, mitt folk, har vänt dig mot mig, säger Herren.18Ditt levnadssätt har dragit det här över dig. Det är frukten av din ondska som drabbar dig ända in i hjärtat.19Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter.20Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat.21Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död?22"Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta."23Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus.24Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade.25Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt.26De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede.27Herren säger: "Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar.28Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig."29Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck.30Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig.31Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.
Jeremia 4
English Standard Version
1“If you return, O Israel, declares the Lord, to me you should return. If you remove your detestable things from my presence, and do not waver, (1 Kung 14:15; Joel 2:12)2and if you swear, ‘As the Lord lives,’ in truth, in justice, and in righteousness, then nations shall bless themselves in him, and in him shall they glory.” (5 Mos 6:13; Jes 65:16; 1 Kor 1:31; 2 Kor 10:17)3For thus says the Lord to the men of Judah and Jerusalem: “Break up your fallow ground, and sow not among thorns. (Hos 10:12; Matt 13:7; Matt 13:22; Mark 4:7; Mark 4:18; Luk 8:7; Luk 8:14)4Circumcise yourselves to the Lord; remove the foreskin of your hearts, O men of Judah and inhabitants of Jerusalem; lest my wrath go forth like fire, and burn with none to quench it, because of the evil of your deeds.” (5 Mos 10:16; 5 Mos 28:20; Jer 9:26; Jer 21:12; Rom 2:28)
Disaster from the North
5Declare in Judah, and proclaim in Jerusalem, and say, “Blow the trumpet through the land; cry aloud and say, ‘Assemble, and let us go into the fortified cities!’ (Jer 6:1; Jer 8:14; Hos 5:8; Joel 2:1)6Raise a standard toward Zion, flee for safety, stay not, for I bring disaster from the north, and great destruction. (Jes 1:28; Jer 1:13; Jer 50:2; Jer 51:12; Jer 51:27)7A lion has gone up from his thicket, a destroyer of nations has set out; he has gone out from his place to make your land a waste; your cities will be ruins without inhabitant. (Jes 5:9; Jes 6:11; Jer 2:15; Jer 5:6; Jer 33:10; Jer 34:22; Jer 46:19; Jer 49:19)8For this put on sackcloth, lament and wail, for the fierce anger of the Lord has not turned back from us.” (4 Mos 25:4; Ps 78:49; Jes 13:9; Jes 22:12; Jes 32:11; Jer 6:26)9“In that day, declares the Lord, courage shall fail both king and officials. The priests shall be appalled and the prophets astounded.” (Ps 48:4)10Then I said, “Ah, Lord God, surely you have utterly deceived this people and Jerusalem, saying, ‘It shall be well with you,’ whereas the sword has reached their very life.” (1 Kung 22:22; Hes 14:9)11At that time it will be said to this people and to Jerusalem, “A hot wind from the bare heights in the desert toward the daughter of my people, not to winnow or cleanse, (Jer 3:2)12a wind too full for this comes for me. Now it is I who speak in judgment upon them.” (Jer 1:16)13Behold, he comes up like clouds; his chariots like the whirlwind; his horses are swifter than eagles— woe to us, for we are ruined! (2 Sam 1:23; Jes 5:28; Jer 9:19; Klag 4:19)14O Jerusalem, wash your heart from evil, that you may be saved. How long shall your wicked thoughts lodge within you? (Ps 51:2; Ps 51:7; Jes 1:16; Jak 4:8)15For a voice declares from Dan and proclaims trouble from Mount Ephraim. (Jos 24:33; Jer 8:16)16Warn the nations that he is coming; announce to Jerusalem, “Besiegers come from a distant land; they shout against the cities of Judah. (Jer 5:15)17Like keepers of a field are they against her all around, because she has rebelled against me, declares the Lord. (2 Kung 25:1; Jer 6:3)18Your ways and your deeds have brought this upon you. This is your doom, and it is bitter; it has reached your very heart.” (Jer 2:19)
Anguish over Judah’s Desolation
19My anguish, my anguish! I writhe in pain! Oh the walls of my heart! My heart is beating wildly; I cannot keep silent, for I hear the sound of the trumpet, the alarm of war. (Jes 16:11; Jes 22:4; Jer 9:1; Hab 3:16)20Crash follows hard on crash; the whole land is laid waste. Suddenly my tents are laid waste, my curtains in a moment. (Jer 10:20; Jer 49:29; Hes 7:26)21How long must I see the standard and hear the sound of the trumpet?22“For my people are foolish; they know me not; they are stupid children; they have no understanding. They are ‘wise’—in doing evil! But how to do good they know not.” (Ps 36:3; Ps 82:5; Jes 1:3; Jes 1:16; Rom 16:19)23I looked on the earth, and behold, it was without form and void; and to the heavens, and they had no light. (1 Mos 1:2; Jes 5:30)24I looked on the mountains, and behold, they were quaking, and all the hills moved to and fro. (Nah 1:5)25I looked, and behold, there was no man, and all the birds of the air had fled. (Sef 1:3)26I looked, and behold, the fruitful land was a desert, and all its cities were laid in ruins before the Lord, before his fierce anger. (Ps 107:34; Jer 4:8)27For thus says the Lord, “The whole land shall be a desolation; yet I will not make a full end. (Neh 9:31; Jer 5:10; Jer 5:18; Jer 30:11; Jer 46:28; Hes 11:13)28“For this the earth shall mourn, and the heavens above be dark; for I have spoken; I have purposed; I have not relented, nor will I turn back.” (4 Mos 23:19; Jes 50:3; Jer 12:4; Hos 4:3)29At the noise of horseman and archer every city takes to flight; they enter thickets; they climb among rocks; all the cities are forsaken, and no man dwells in them. (Jer 4:7)30And you, O desolate one, what do you mean that you dress in scarlet, that you adorn yourself with ornaments of gold, that you enlarge your eyes with paint? In vain you beautify yourself. Your lovers despise you; they seek your life. (2 Kung 9:30; Jes 61:10; Klag 1:2; Klag 1:19; Hes 23:22)31For I heard a cry as of a woman in labor, anguish as of one giving birth to her first child, the cry of the daughter of Zion gasping for breath, stretching out her hands, “Woe is me! I am fainting before murderers.” (Jes 1:15; Jes 13:8; Jer 6:24; Klag 1:17)