Jeremia 36 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Baruk läser upp Herrens budskap

1 I kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår över Juda gav Herren detta budskap till Jeremia: 2 "Ta en bokrulle och skriv ner alla mina budskap till Israel, Juda och de andra folken. Börja med det första budskapet under Josias tid, och skriv så ner dem allesammans. 3 När folket i Juda ser i skrift allt fruktansvärt jag kommer att göra mot dem, kommer de kanske att bättra sig, och då ska jag förlåta dem deras synder." 4 Jeremia skickade då efter Nerias son Baruk, och medan Jeremia dikterade, skrev Baruk ner alla profetiorna. 5 När allt var klart, sa Jeremia till Baruk: "Jag kan inte, så i mitt ställe 6 får du nästa fastedag i templet läsa upp vad som står i bokrullen. På den dagen kommer nämligen folk från hela Juda dit. 7 Då kanske de vill vända om från sin ondska och be Herren om förlåtelse innan det blir för sent. Herren är nämligen mycket vred på detta folk." 8 Baruk gjorde som Jeremia bad honom och läste upp alla dessa budskap för folket i templet. 9 Detta skedde på fastedagen, som hölls i den nionde månaden under Josias son Jojakims femte regeringsår. Folk kom från hela Juda för att närvara vid gudstjänsterna i templet den dagen. 10 Baruk gick till sekreteraren Gemarjas, Safans sons, rum för att läsa ur bokrullen. Detta rum låg på den inre förgården, vid ingången till nya porten. 11 När Gemarjas son Mika hörde Baruk läsa allt som Herren hade talat, 12 gick han ner till sekreterarens rum i palatset, där ämbetsmännen hade sammanträde. Sekreteraren Elisama var där tillsammans med Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son och alla övriga i ansvarsställning. 13 När Mika berättade för dem om de budskap som Baruk läste för folket, 14-15 sände de Jehudi, Netanjas son, Selemjas sonson och Kusis sonsons son, till Baruk för att be honom komma och läsa upp budskapen för dem. Baruk kom, och han blev ombedd att sätta sig ner och börja läsa. 16 När han hade läst upp alltsammans var de mycket förskräckta. "Vi måste rapportera detta för kungen", sa de. 17 "Men tala först om för oss hur du har fått de här budskapen. Var det Jeremia själv som dikterade dem för dig?" 18 Baruk förklarade att Jeremia hade dikterat dem ord för ord och att han själv hade skrivit ner dem med bläck i bokrullen. 19 "Både du och Jeremia måste gå under jorden", sa de till Baruk. "Tala inte om för en enda människa var ni finns!" 20 Sedan gömde de bokrullen i sekreteraren Elisamas rum och gick och berättade allt för kungen. 21 Kungen skickade Jehudi att hämta bokrullen. Han hämtade den hos sekreteraren Elisama och läste den för kungen i alla ämbetsmännens närvaro. 22 Kungen befann sig vid den tiden i den del av palatset som användes under vintern och satt framför en brasa, för det var ganska kallt. 23 När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, tog kungen sin kniv och skar sönder bokrullen och kastade bit efter bit i elden, tills hela bokrullen var uppbrunnen. 24-25 Ingen protesterade utom Elnatan, Delaja och Gemarja. De vädjade till kungen att inte bränna upp bokrullen, men han lyssnade inte. Ingen annan av kungens ämbetsmän blev upprörd över hans handlande. 26 Sedan gav kungen befallning till Jerameel, en medlem av kungafamiljen, Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att gripa Baruk och Jeremia. Men Herren hade gömt dem! 27 Efter denna händelse sa Herren till Jeremia: 28 Skaffa en ny bokrulle och skriv ner alltsammans en gång till 29 och säg så här till kungen: "Herren säger: Du brände upp bokrullen för att det stod i den att kungen i Babylon skulle fördärva det här landet och allt som är i det. 30 Och nu tillägger Herren följande beträffande dig, Jojakim, Juda kung: Du ska inte få någon ättling på Davids tron. Din döda kropp ska kastas ut på marken och förtäras av den heta solen och nattfrosten. 31 Jag ska straffa dig och din familj och dina ämbetsmän för era synders skull. Jag ska låta allt ont jag lovat komma över er, ja, över er och allt folk i Juda och Jerusalem, därför att ni inte har lyssnat till mina varningar." 32 Då tog Jeremia en ny bokrulle och dikterade på nytt alltsammans för Baruk. Men den här gången lade Herren till ytterligare budskap.

English Standard Version

Jehoiakim Burns Jeremiah’s Scroll

1 In the fourth year of Jehoiakim the son of Josiah, king of Judah, this word came to Jeremiah from the Lord: (Jer 25:1; Jer 36:9; Jer 45:1) 2 “Take a scroll and write on it all the words that I have spoken to you against Israel and Judah and all the nations, from the day I spoke to you, from the days of Josiah until today. (Esr 6:2; Ps 40:7; Jer 1:2; Jer 25:2; Jer 25:3; Jer 25:15; Jer 30:2; Jer 51:60; Hes 2:9; Sak 5:1)

Esr 6:2Ps 40:7Jer 1:2Jer 25:2Jer 25:3Jer 25:15Jer 30:2Jer 51:60Hes 2:9Sak 5:1

3 It may be that the house of Judah will hear all the disaster that I intend to do to them, so that every one may turn from his evil way, and that I may forgive their iniquity and their sin.” (Jer 18:8; Jer 26:3; Jer 31:34; Hes 12:3; Am 5:15; Sef 2:3)

Jer 18:8Jer 26:3Jer 31:34Hes 12:3Am 5:15Sef 2:3

4 Then Jeremiah called Baruch the son of Neriah, and Baruch wrote on a scroll at the dictation of Jeremiah all the words of the Lord that he had spoken to him. (Jer 32:12; Jer 36:2) 5 And Jeremiah ordered Baruch, saying, “I am banned from going to the house of the Lord, (Jer 32:2; Jer 33:1; Jer 36:4; Jer 39:15)

Jer 32:2Jer 33:1Jer 36:4Jer 39:15

6 so you are to go, and on a day of fasting in the hearing of all the people in the Lord’s house you shall read the words of the Lord from the scroll that you have written at my dictation. You shall read them also in the hearing of all the men of Judah who come out of their cities. (Jer 36:9) 7 It may be that their plea for mercy will come before the Lord, and that every one will turn from his evil way, for great is the anger and wrath that the Lord has pronounced against this people.” (Jer 36:3) 8 And Baruch the son of Neriah did all that Jeremiah the prophet ordered him about reading from the scroll the words of the Lord in the Lord’s house. 9 In the fifth year of Jehoiakim the son of Josiah, king of Judah, in the ninth month, all the people in Jerusalem and all the people who came from the cities of Judah to Jerusalem proclaimed a fast before the Lord. (2 Krön 20:3; Jer 36:1; Jer 36:22) 10 Then, in the hearing of all the people, Baruch read the words of Jeremiah from the scroll, in the house of the Lord, in the chamber of Gemariah the son of Shaphan the secretary, which was in the upper court, at the entry of the New Gate of the Lord’s house. (Jer 35:2) 11 When Micaiah the son of Gemariah, son of Shaphan, heard all the words of the Lord from the scroll, (2 Krön 34:8; 2 Krön 34:15; 2 Krön 34:18; Jer 26:24; Jer 40:5)

2 Krön 34:82 Krön 34:152 Krön 34:18Jer 26:24Jer 40:5

12 he went down to the king’s house, into the secretary’s chamber, and all the officials were sitting there: Elishama the secretary, Delaiah the son of Shemaiah, Elnathan the son of Achbor, Gemariah the son of Shaphan, Zedekiah the son of Hananiah, and all the officials. (2 Kung 25:25; Jer 26:10; Jer 26:22; Jer 36:20; Jer 36:25; Jer 41:1)

2 Kung 25:25Jer 26:10Jer 26:22Jer 36:20Jer 36:25Jer 41:1

13 And Micaiah told them all the words that he had heard, when Baruch read the scroll in the hearing of the people. 14 Then all the officials sent Jehudi the son of Nethaniah, son of Shelemiah, son of Cushi, to say to Baruch, “Take in your hand the scroll that you read in the hearing of the people, and come.” So Baruch the son of Neriah took the scroll in his hand and came to them. (Jer 36:26; Jer 37:3; Jer 37:13; Jer 38:1)

Jer 36:26Jer 37:3Jer 37:13Jer 38:1

15 And they said to him, “Sit down and read it.” So Baruch read it to them. 16 When they heard all the words, they turned one to another in fear. And they said to Baruch, “We must report all these words to the king.” (Jer 36:20) 17 Then they asked Baruch, “Tell us, please, how did you write all these words? Was it at his dictation?” 18 Baruch answered them, “He dictated all these words to me, while I wrote them with ink on the scroll.” (Jer 36:32; Rom 16:22) 19 Then the officials said to Baruch, “Go and hide, you and Jeremiah, and let no one know where you are.” 20 So they went into the court to the king, having put the scroll in the chamber of Elishama the secretary, and they reported all the words to the king. (Jer 36:12) 21 Then the king sent Jehudi to get the scroll, and he took it from the chamber of Elishama the secretary. And Jehudi read it to the king and all the officials who stood beside the king. 22 It was the ninth month, and the king was sitting in the winter house, and there was a fire burning in the fire pot before him. (Jer 36:9; Am 3:15; Joh 10:22) 23 As Jehudi read three or four columns, the king would cut them off with a knife and throw them into the fire in the fire pot, until the entire scroll was consumed in the fire that was in the fire pot. 24 Yet neither the king nor any of his servants who heard all these words was afraid, nor did they tear their garments. (Jos 7:6; Jer 36:16) 25 Even when Elnathan and Delaiah and Gemariah urged the king not to burn the scroll, he would not listen to them. (Jes 59:16; Jer 36:12) 26 And the king commanded Jerahmeel the king’s son and Seraiah the son of Azriel and Shelemiah the son of Abdeel to seize Baruch the secretary and Jeremiah the prophet, but the Lord hid them. (1 Kung 22:26; Jer 36:14; Jer 45:1; Sef 1:8)

1 Kung 22:26Jer 36:14Jer 45:1Sef 1:8

27 Now after the king had burned the scroll with the words that Baruch wrote at Jeremiah’s dictation, the word of the Lord came to Jeremiah: 28 “Take another scroll and write on it all the former words that were in the first scroll, which Jehoiakim the king of Judah has burned. 29 And concerning Jehoiakim king of Judah you shall say, ‘Thus says the Lord, You have burned this scroll, saying, “Why have you written in it that the king of Babylon will certainly come and destroy this land, and will cut off from it man and beast?” (Jer 26:9) 30 Therefore thus says the Lord concerning Jehoiakim king of Judah: He shall have none to sit on the throne of David, and his dead body shall be cast out to the heat by day and the frost by night. (Jer 22:2; Jer 22:4; Jer 22:19; Jer 22:30)

Jer 22:2Jer 22:4Jer 22:19Jer 22:30

31 And I will punish him and his offspring and his servants for their iniquity. I will bring upon them and upon the inhabitants of Jerusalem and upon the people of Judah all the disaster that I have pronounced against them, but they would not hear.’” (Jer 1:16) 32 Then Jeremiah took another scroll and gave it to Baruch the scribe, the son of Neriah, who wrote on it at the dictation of Jeremiah all the words of the scroll that Jehoiakim king of Judah had burned in the fire. And many similar words were added to them. (Jer 36:4; Jer 36:18)