1Detta budskap kom till Jeremia från Herren, när Nebukadnessar, kungen i Babylon, och alla hans arméer från de olika rikena i hans imperium låg i strid med Jerusalem och Juda städer:2Gå och säg till Sidkia, kungen i Juda, att Herren säger: Jag ska ge den här staden till kungen i Babylon, och han ska bränna den.3Du ska inte kunna fly. Du kommer att bli tillfångatagen och förd inför kungen i Babylon, och han ska döma dig och låta föra bort dig till fångenskap i Babylon.4Men hör här, Sidkia, kung över Juda! Herren säger att du inte kommer att bli dödad av svärd.5Du ska få dö lugnt och stilla bland ditt folk. De ska tända rökelse till ditt minne, precis som de gjorde för dina förfäder. De ska sörja dig och säga: "Ve oss, vår kung är död!" Detta har jag bestämt, säger Herren.6Jeremia meddelade alltså kung Sidkia detta.7Just då belägrade de babyloniska trupperna Jerusalem, Lakis och Aseka, som var de enda befästa städer som ännu inte fallit.
Påbudet att frige slavar
8Detta budskap kom till Jeremia från Herren, sedan Sidkia, kungen i Juda, hade befriat alla slavar i Jerusalem.9Kungen hade nämligen gett befallning om att alla skulle frige sina judiska slavar, både kvinnor och män. Han hade sagt att ingen skulle vara herre över en annan, utan att alla bland Guds folk var bröder.10Furstarna och allt folket hade lytt kungens befallning och frigett sina slavar, men bara tillfälligt,11för de ändrade sig och gjorde dem till slavar igen efter en tid.12Detta är anledningen till att Herren gav följande budskap till Jerusalem.13Herren, Israels Gud, säger: Jag ingick ett förbund med era förfäder för länge sedan, när jag ledde dem ut ur deras slaveri i Egypten.14Jag bestämde att judiska slavar skulle friges efter sex års tjänst. Men det blev inte så.15Nu har ni nyligen kommit på bättre tankar och börjat handla efter min vilja. I mitt tempel lovade ni högtidligt att frige era judiska bröder.16Men nu vägrar ni och vanärar mitt namn genom att bryta ert löfte och förslava dem igen.17Därför att ni inte vill lyssna till mig och frige dem, ska jag "släppa er fria" att dö genom krig, hungersnöd och epidemier, säger Herren. Jag ska sprida er som flyktingar över hela världen.18-19När ni nu har brutit mot dessa befallningar i mitt förbund, ska jag hugga itu er, precis som ni hugger itu en kalv och går mellan dess båda halvor för att bekräfta ett löfte. Ja, jag ska slakta er, vare sig ni är furstar, hovmän, präster eller vanligt folk, för ni har brutit ert löfte.20Jag ska utlämna er åt era fiender, och de ska döda er. Jag ska mata gamar och vilda djur med era döda kroppar.21Och jag ska överlämna Sidkia, kungen i Juda, och hans ämbetsmän till den babyloniske kungens armé, även om den tillfälligt har lämnat staden.22Jag ska kalla tillbaka de babyloniska trupperna, och de ska belägra staden, inta och bränna den. Jag ska se till att Juda städer blir fullständigt fördärvade och lämnade öde, utan en enda levande varelse.
Jeremia 34
English Standard Version
Zedekiah to Die in Babylon
1The word that came to Jeremiah from the Lord, when Nebuchadnezzar king of Babylon and all his army and all the kingdoms of the earth under his dominion and all the peoples were fighting against Jerusalem and all of its cities: (2 Kung 25:1; Jer 1:15; Jer 39:1; Jer 51:28; Jer 52:4)2“Thus says the Lord, the God of Israel: Go and speak to Zedekiah king of Judah and say to him, ‘Thus says the Lord: Behold, I am giving this city into the hand of the king of Babylon, and he shall burn it with fire. (2 Kung 25:2; Jer 21:10)3You shall not escape from his hand but shall surely be captured and delivered into his hand. You shall see the king of Babylon eye to eye and speak with him face to face. And you shall go to Babylon.’ (Jer 32:4)4Yet hear the word of the Lord, O Zedekiah king of Judah! Thus says the Lord concerning you: ‘You shall not die by the sword. (Jer 38:17; Jer 38:20; Jer 39:4; Jer 39:7)5You shall die in peace. And as spices were burned for your fathers, the former kings who were before you, so people shall burn spices for you and lament for you, saying, “Alas, lord!”’ For I have spoken the word, declares the Lord.” (1 Sam 31:12; 2 Krön 16:14; 2 Krön 21:19; Jer 22:18)6Then Jeremiah the prophet spoke all these words to Zedekiah king of Judah, in Jerusalem,7when the army of the king of Babylon was fighting against Jerusalem and against all the cities of Judah that were left, Lachish and Azekah, for these were the only fortified cities of Judah that remained. (Jos 10:3; Jos 10:10; Jos 15:35; 2 Kung 18:13; Jer 4:5)8The word that came to Jeremiah from the Lord, after King Zedekiah had made a covenant with all the people in Jerusalem to make a proclamation of liberty to them, (2 Mos 21:2; 3 Mos 25:10; Jes 61:1; Jer 34:15; Jer 34:17)9that everyone should set free his Hebrew slaves, male and female, so that no one should enslave a Jew, his brother. (3 Mos 25:39; Neh 5:8)10And they obeyed, all the officials and all the people who had entered into the covenant that everyone would set free his slave, male or female, so that they would not be enslaved again. They obeyed and set them free.11But afterward they turned around and took back the male and female slaves they had set free, and brought them into subjection as slaves. (Jer 34:9)12The word of the Lord came to Jeremiah from the Lord:13“Thus says the Lord, the God of Israel: I myself made a covenant with your fathers when I brought them out of the land of Egypt, out of the house of slavery, saying, (2 Mos 20:2)14‘At the end of seven years each of you must set free the fellow Hebrew who has been sold to you and has served you six years; you must set him free from your service.’ But your fathers did not listen to me or incline their ears to me. (2 Mos 21:2; 5 Mos 15:12; Jer 7:24; Jer 7:26; Jer 11:8; Jer 17:23; Jer 25:4; Jer 34:9; Jer 35:15; Jer 44:5)15You recently repented and did what was right in my eyes by proclaiming liberty, each to his neighbor, and you made a covenant before me in the house that is called by my name, (2 Kung 23:3; Jer 7:10; Jer 34:8)16but then you turned around and profaned my name when each of you took back his male and female slaves, whom you had set free according to their desire, and you brought them into subjection to be your slaves. (3 Mos 18:21; 3 Mos 19:12; Jer 34:11)17“Therefore, thus says the Lord: You have not obeyed me by proclaiming liberty, every one to his brother and to his neighbor; behold, I proclaim to you liberty to the sword, to pestilence, and to famine, declares the Lord. I will make you a horror to all the kingdoms of the earth. (Jer 14:12; Jer 15:4; Jer 34:8; Matt 7:2; Gal 6:7; Jak 2:13)18And the men who transgressed my covenant and did not keep the terms of the covenant that they made before me, I will make them like[1] the calf that they cut in two and passed between its parts— (1 Mos 15:10; Jer 34:15)19the officials of Judah, the officials of Jerusalem, the eunuchs, the priests, and all the people of the land who passed between the parts of the calf. (Jer 29:2)20And I will give them into the hand of their enemies and into the hand of those who seek their lives. Their dead bodies shall be food for the birds of the air and the beasts of the earth. (Jer 7:33; Jer 22:25)21And Zedekiah king of Judah and his officials I will give into the hand of their enemies and into the hand of those who seek their lives, into the hand of the army of the king of Babylon which has withdrawn from you. (Jer 34:2; Jer 34:4; Jer 34:8; Jer 37:5; Jer 37:11)22Behold, I will command, declares the Lord, and will bring them back to this city. And they will fight against it and take it and burn it with fire. I will make the cities of Judah a desolation without inhabitant.” (Jes 10:6; Jer 4:7; Jer 9:11; Jer 37:8; Jer 38:3)