1Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara hela Israels Gud. Alla stammar och familjer ska erkänna mig som Herre och handla som mitt folk.2Det folk som överlever krigen ska få ro i öknen. Jag ska ge Israel frid och ro.3Redan för länge sedan sa Herren till Israel: Jag har älskat dig, mitt folk, med en evig kärlek. Ja, med denna kärlek har jag dragit dig till mig.4Jag ska bygga upp ditt land igen, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och dansa med de glada.5Dina vingårdar ska du än en gång plantera på Samariens berg, och du ska få äta frukt från dina egna trädgårdar.6Den dag ska komma när vaktposterna på Efraims höjder ska ropa ut och säga: "Kom, låt oss gå till Sion, till Herren, vår Gud."7Herren säger: Sjung av glädje över allt vad jag ska göra för Israel, det främsta av alla folk! Prisa honom och säg: "Herren har frälst sitt folk, det som fanns kvar av Israel."8Jag ska samla dem från norr och från jordens yttersta ändar. De kommer med blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. Det ska bli ett stort sällskap som kommer.9Glädjetårar ska strömma utför deras kinder när de återvänder under bön och tacksägelse. Jag ska leda dem. Jag ska föra dem till friska vattenkällor och på jämna stigar där de inte ska stappla, för jag är Israels far och han är min älskade son.10Lyssna till detta budskap från Herren, ni världens alla länder: Herren, som skingrade sitt folk ut över världen, kommer att samla tillbaka dem och vaka över dem, som en herde samlar sin hjord.11Han ska rädda Israel undan dem som är för starka för dem.12De ska komma tillbaka hem och sjunga glädjesånger på Sions berg, och de ska glädja sig åt Herrens överflöd, rika skördar av vete, vin och olja och stora boskapshjordar. Deras liv ska vara som en vattnad trädgård, och alla deras sorger är förbi.13Unga flickor kommer att dansa av glädje, och männen, både de äldre och de unga, ska ta del i glädjen. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, jag ska trösta dem och göra dem lyckliga. Sorg och fångenskap ligger bakom dem.14Jag ska låta prästerna få festa på det överflöd av offer som förs till dem i templet. Jag ska tillfredsställa mitt folk med min frikostighet, säger Herren.15Herren talade till mig igen och sa: I Rama gråter man bittert. Det är Rakel som gråter över sina barn, och hon låter sig inte tröstas, för barnen är borta.16Men Herren säger: Gråt inte längre, för jag har hört dina böner, och du ska få se dem igen. De ska komma tillbaka till dig från ett fjärran fiendeland.17Det finns gott hopp för framtiden. Dina barn ska återvända till sitt eget land, säger Herren.18Jag har hört Israels klagan: "Du har straffat mig så hårt, men jag behövde det, precis som en kalv som ska vänjas vid oket. Upprätta mig så vill jag återvända till dig, för du är Herren, min Gud.19Jag vände mig bort från Gud men ångrade mig. Jag blev arg på mig själv för min dumhet. Jag skäms uppriktigt för allt jag gjorde när jag var ung."20Och Herren svarar: Israel är fortfarande min son, min ögonsten. Jag var tvungen att straffa honom, eftersom jag älskar honom. Jag längtar efter honom och kommer att vara barmhärtig mot honom.21När du drar i landsflykt, ska du sätta upp vägmärken åt dig som pekar tillbaka mot Israel. Märk ut vägen mycket noga. Du ska ju vända tillbaka till dina städer här, jungfru Israel!22Hur länge ska du vackla hit och dit, du nyckfulla dotter? Herren ska låta något nytt och annorlunda hända. Israel ska börja söka efter honom!23Herren, härskarornas Gud, säger: När jag leder dem tillbaka, ska de säga i Juda och dess städer: "Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!"24Stadsbor, lantbrukare och herdar ska bo tillsammans i fred och harmoni.25Jag har gett de trötta ro och de sörjande glädje.26Vid detta vaknade jag liksom upp och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.27Herren säger: Den tid ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel.28I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen.29Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder'.30Var och en ska nämligen dö för sina egna synder.31Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren.32Det kommer inte att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem i handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren.33Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.34På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren.35Herren, som ger oss solsken på dagen och låter måne och stjärnor lysa på natten, som får havets vågor att brusa och vars namn är Herren, härskarornas Gud, han säger:36Lika lite som jag tänker ändra på dessa naturens lagar, tänker jag förkasta mitt folk Israel!37Inte förrän man kan mäta himlarna och utforska jordens grundvalar, kan jag förkasta dem för deras synders skull!38-39Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa.40Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad.
Jeremia 31
English Standard Version
The Lord Will Turn Mourning to Joy
1“At that time, declares the Lord, I will be the God of all the clans of Israel, and they shall be my people.” (Jer 30:22; Jer 30:24; 2 Kor 6:18)2Thus says the Lord: “The people who survived the sword found grace in the wilderness; when Israel sought for rest, (Ps 95:11; Jes 63:14; Jer 30:10)3the Lord appeared to him[1] from far away. I have loved you with an everlasting love; therefore I have continued my faithfulness to you. (5 Mos 7:8; 5 Mos 10:15; Ps 36:10; Hos 11:4; Mal 1:2; Rom 11:28)4Again I will build you, and you shall be built, O virgin Israel! Again you shall adorn yourself with tambourines and shall go forth in the dance of the merrymakers. (2 Mos 15:20; Dom 11:34; Dom 21:21; 2 Sam 6:14; Jes 61:10; Jer 31:13; Jer 31:28; Jer 33:7)5Again you shall plant vineyards on the mountains of Samaria; the planters shall plant and shall enjoy the fruit. (Jes 65:21; Am 9:14)6For there shall be a day when watchmen will call in the hill country of Ephraim: ‘Arise, and let us go up to Zion, to the Lord our God.’” (Jos 24:33; Jes 2:3; Jes 27:13)7For thus says the Lord: “Sing aloud with gladness for Jacob, and raise shouts for the chief of the nations; proclaim, give praise, and say, ‘O Lord, save your people, the remnant of Israel.’ (Ps 118:25; Jes 12:6; Jes 65:18; Am 6:1)8Behold, I will bring them from the north country and gather them from the farthest parts of the earth, among them the blind and the lame, the pregnant woman and she who is in labor, together; a great company, they shall return here. (Jes 35:5; Jer 3:18; Jer 6:22; Jer 23:3)9With weeping they shall come, and with pleas for mercy I will lead them back, I will make them walk by brooks of water, in a straight path in which they shall not stumble, for I am a father to Israel, and Ephraim is my firstborn. (2 Mos 4:22; Esr 3:13; Esr 10:1; Ps 23:2; Ps 89:27; Jes 35:6; Jes 35:8; Jes 43:19; Jes 49:10; Jes 49:11; Jer 3:21; Jer 50:4; Sak 12:10; Rom 8:15)10“Hear the word of the Lord, O nations, and declare it in the coastlands far away; say, ‘He who scattered Israel will gather him, and will keep him as a shepherd keeps his flock.’ (Jes 40:11; Jer 31:8)11For the Lord has ransomed Jacob and has redeemed him from hands too strong for him. (Jes 43:1; Jes 44:23; Jes 48:20; Jes 49:24)12They shall come and sing aloud on the height of Zion, and they shall be radiant over the goodness of the Lord, over the grain, the wine, and the oil, and over the young of the flock and the herd; their life shall be like a watered garden, and they shall languish no more. (5 Mos 12:17; Jes 2:2; Jes 35:10; Jes 58:11; Hos 3:5; Mik 4:1)13Then shall the young women rejoice in the dance, and the young men and the old shall be merry. I will turn their mourning into joy; I will comfort them, and give them gladness for sorrow. (Jer 31:4; Joh 16:20)14I will feast the soul of the priests with abundance, and my people shall be satisfied with my goodness, declares the Lord.” (Jer 31:25)15Thus says the Lord: “A voice is heard in Ramah, lamentation and bitter weeping. Rachel is weeping for her children; she refuses to be comforted for her children, because they are no more.” (1 Mos 35:19; 1 Mos 48:7; Jos 18:25; 1 Sam 10:2; Jer 10:20; Matt 2:18)16Thus says the Lord: “Keep your voice from weeping, and your eyes from tears, for there is a reward for your work, declares the Lord, and they shall come back from the land of the enemy. (Esr 1:5; Hos 1:11)17There is hope for your future, declares the Lord, and your children shall come back to their own country. (Jer 29:11)18I have heard Ephraim grieving, ‘You have disciplined me, and I was disciplined, like an untrained calf; bring me back that I may be restored, for you are the Lord my God. (Ps 80:3; Jer 31:9; Klag 5:21)19For after I had turned away, I relented, and after I was instructed, I struck my thigh; I was ashamed, and I was confounded, because I bore the disgrace of my youth.’ (5 Mos 30:2; Jer 3:25; Hes 21:12)20Is Ephraim my dear son? Is he my darling child? For as often as I speak against him, I do remember him still. Therefore my heart[2] yearns for him; I will surely have mercy on him, declares the Lord. (Ords 8:30; Höga v 5:4; Jes 16:11; Jer 31:18)21“Set up road markers for yourself; make yourself guideposts; consider well the highway, the road by which you went. Return, O virgin Israel, return to these your cities. (Jes 57:14; Jes 62:10; Jer 50:4)22How long will you waver, O faithless daughter? For the Lord has created a new thing on the earth: a woman encircles a man.” (Jer 2:18; Jer 2:23; Jer 2:36; Jer 49:4)23Thus says the Lord of hosts, the God of Israel: “Once more they shall use these words in the land of Judah and in its cities, when I restore their fortunes: “‘The Lord bless you, O habitation of righteousness, O holy hill!’ (Ps 122:6; Jes 1:26; Jer 30:3; Jer 50:7; Sak 8:3)24And Judah and all its cities shall dwell there together, and the farmers and those who wander with their flocks. (Jer 33:13)25For I will satisfy the weary soul, and every languishing soul I will replenish.” (Ps 36:8; Jer 31:14)26At this I awoke and looked, and my sleep was pleasant to me.27“Behold, the days are coming, declares the Lord, when I will sow the house of Israel and the house of Judah with the seed of man and the seed of beast. (Ps 22:30; Jes 53:10; Jer 9:25; Hes 36:11; Hos 2:23; Sak 10:9)28And it shall come to pass that as I have watched over them to pluck up and break down, to overthrow, destroy, and bring harm, so I will watch over them to build and to plant, declares the Lord. (Jer 1:10; Jer 24:6; Jer 31:40; Jer 32:42; Jer 44:27)29In those days they shall no longer say: “‘The fathers have eaten sour grapes, and the children’s teeth are set on edge.’ (Klag 5:7; Hes 18:2)30But everyone shall die for his own iniquity. Each man who eats sour grapes, his teeth shall be set on edge. (Hes 18:4)
The New Covenant
31“Behold, the days are coming, declares the Lord, when I will make a new covenant with the house of Israel and the house of Judah, (Luk 22:20; 2 Kor 3:6; Heb 8:8)32not like the covenant that I made with their fathers on the day when I took them by the hand to bring them out of the land of Egypt, my covenant that they broke, though I was their husband, declares the Lord. (5 Mos 1:31; Jer 3:14)33For this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, declares the Lord: I will put my law within them, and I will write it on their hearts. And I will be their God, and they shall be my people. (Ps 37:31; Jer 30:22; Jer 32:40; Hes 37:26; Hos 2:23; Sak 8:8; Sak 13:9; 2 Kor 3:3; Heb 10:16; Upp 21:7)34And no longer shall each one teach his neighbor and each his brother, saying, ‘Know the Lord,’ for they shall all know me, from the least of them to the greatest, declares the Lord. For I will forgive their iniquity, and I will remember their sin no more.” (Jes 43:25; Jes 54:13; Jer 6:13; Jer 33:8; Jer 36:3; Jer 50:20; Mik 7:18; Apg 10:43; Rom 11:27; Heb 10:17)35Thus says the Lord, who gives the sun for light by day and the fixed order of the moon and the stars for light by night, who stirs up the sea so that its waves roar— the Lord of hosts is his name: (1 Mos 1:16; Jer 10:16; Jer 31:36)36“If this fixed order departs from before me, declares the Lord, then shall the offspring of Israel cease from being a nation before me forever.” (Ps 148:6; Jes 54:9; Jer 33:20)37Thus says the Lord: “If the heavens above can be measured, and the foundations of the earth below can be explored, then I will cast off all the offspring of Israel for all that they have done, declares the Lord.” (Rom 11:1)38“Behold, the days are coming, declares the Lord, when the city shall be rebuilt for the Lord from the Tower of Hananel to the Corner Gate. (2 Kung 14:13; Neh 3:1; Neh 12:39; Jer 31:27; Jer 31:31; Sak 14:10)39And the measuring line shall go out farther, straight to the hill Gareb, and shall then turn to Goah. (Hes 40:3; Sak 1:16; Sak 2:1; Upp 11:1)40The whole valley of the dead bodies and the ashes, and all the fields as far as the brook Kidron, to the corner of the Horse Gate toward the east, shall be sacred to the Lord. It shall not be plucked up or overthrown anymore forever.” (2 Sam 15:23; 2 Krön 23:15; Jes 52:1; Jer 7:31; Jer 31:28; Joel 3:17)