1Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia:2Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig!3Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen.4Skriv också detta beträffande Israel och Juda:5 "Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred.6Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?"7När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem,8för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar.9De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren.10Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er,11för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan.12Era synder är nämligen ett oläkligt sår.13Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta.14Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor.15Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff.16Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna.17Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad "den fördrivna" och "Jerusalem, platsen som ingen frågar efter".18Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare.19Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation.20De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.21De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom?22Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.23Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.24Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.
Jeremia 30
English Standard Version
Restoration for Israel and Judah
1The word that came to Jeremiah from the Lord:2“Thus says the Lord, the God of Israel: Write in a book all the words that I have spoken to you. (Jer 36:2; Hab 2:2)3For behold, days are coming, declares the Lord, when I will restore the fortunes of my people, Israel and Judah, says the Lord, and I will bring them back to the land that I gave to their fathers, and they shall take possession of it.” (Esr 2:1; Job 42:10; Jes 11:12; Jer 12:15; Jer 16:15; Jer 23:3; Jer 29:14; Jer 30:18; Jer 31:23; Jer 32:44; Jer 33:7; Jer 33:11; Jer 33:26; Klag 2:14; Hes 20:42; Hos 1:11; Hab 2:3)4These are the words that the Lord spoke concerning Israel and Judah: (Jer 30:3)5“Thus says the Lord: We have heard a cry of panic, of terror, and no peace.6Ask now, and see, can a man bear a child? Why then do I see every man with his hands on his stomach like a woman in labor? Why has every face turned pale? (Jes 13:8; Joel 2:6; Nah 2:10)7Alas! That day is so great there is none like it; it is a time of distress for Jacob; yet he shall be saved out of it. (Dan 12:1; Joel 2:11; Sef 1:14)8“And it shall come to pass in that day, declares the Lord of hosts, that I will break his yoke from off your neck, and I will burst your bonds, and foreigners shall no more make a servant of him.[1] (Jer 2:20; Jer 27:2; Hes 34:27; Nah 1:13)9But they shall serve the Lord their God and David their king, whom I will raise up for them. (Jes 55:3; Jer 23:5; Hes 34:23; Hes 37:24; Hos 3:5; Luk 1:69; Apg 13:22)10“Then fear not, O Jacob my servant, declares the Lord, nor be dismayed, O Israel; for behold, I will save you from far away, and your offspring from the land of their captivity. Jacob shall return and have quiet and ease, and none shall make him afraid. (Jes 41:8; Jes 43:5; Jer 3:18; Jer 42:11; Jer 46:27)11For I am with you to save you, declares the Lord; I will make a full end of all the nations among whom I scattered you, but of you I will not make a full end. I will discipline you in just measure, and I will by no means leave you unpunished. (Jer 10:24; Jer 46:28)12“For thus says the Lord: Your hurt is incurable, and your wound is grievous. (Jer 10:19; Jer 14:17; Jer 15:18)13There is none to uphold your cause, no medicine for your wound, no healing for you. (Jer 46:11)14All your lovers have forgotten you; they care nothing for you; for I have dealt you the blow of an enemy, the punishment of a merciless foe, because your guilt is great, because your sins are flagrant. (Job 13:24; Job 19:11; Job 30:21; Jes 63:10; Jer 4:30; Jer 5:6; Jer 6:23; Klag 1:2; Klag 2:4)15Why do you cry out over your hurt? Your pain is incurable. Because your guilt is great, because your sins are flagrant, I have done these things to you. (Jer 30:12; Jer 30:14)16Therefore all who devour you shall be devoured, and all your foes, every one of them, shall go into captivity; those who plunder you shall be plundered, and all who prey on you I will make a prey. (2 Mos 23:22; Jes 33:1; Jes 41:11; Jer 2:14; Jer 10:25; Jer 30:11)17For I will restore health to you, and your wounds I will heal, declares the Lord, because they have called you an outcast: ‘It is Zion, for whom no one cares!’ (Ps 6:2; Jer 8:22; Jer 33:6; Hos 6:1; Mik 4:6; Sef 3:19)18“Thus says the Lord: Behold, I will restore the fortunes of the tents of Jacob and have compassion on his dwellings; the city shall be rebuilt on its mound, and the palace shall stand where it used to be. (5 Mos 13:16; Jer 30:3; Am 9:11)19Out of them shall come songs of thanksgiving, and the voices of those who celebrate. I will multiply them, and they shall not be few; I will make them honored, and they shall not be small. (Jes 35:10; Jes 51:11; Jer 31:12; Jer 33:11; Hes 36:10; Hes 36:37; Sak 10:8)20Their children shall be as they were of old, and their congregation shall be established before me, and I will punish all who oppress them. (Jes 1:26)21Their prince shall be one of themselves; their ruler shall come out from their midst; I will make him draw near, and he shall approach me, for who would dare of himself to approach me? declares the Lord. (1 Mos 49:10; 4 Mos 16:5; 5 Mos 18:18; Jer 49:19; Heb 5:4)22And you shall be my people, and I will be your God.” (3 Mos 26:12; Jer 24:7; Jer 31:1; Jer 31:33; Jer 32:38)23Behold the storm of the Lord! Wrath has gone forth, a whirling tempest; it will burst upon the head of the wicked. (Jer 23:19; Jer 25:32)24The fierce anger of the Lord will not turn back until he has executed and accomplished the intentions of his mind. In the latter days you will understand this. (Jer 12:13; Hos 3:5)