1Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren:2Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där!3Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva.4Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen.5Då sa Herren:6Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand.7När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras8och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat.9Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt,10och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle.11Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt!12Men de svarade: "Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!"13Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det.14Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut.15Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar.16Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det.17Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd.18Då sa folket: "Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!"19Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig!20Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede.21Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid!22Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå.23Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.
Jeremia 18
English Standard Version
The Potter and the Clay
1The word that came to Jeremiah from the Lord:2“Arise, and go down to the potter’s house, and there I will let you hear[1] my words.” (1 Krön 4:23; Jer 19:1; Sak 11:13)3So I went down to the potter’s house, and there he was working at his wheel. (1 Krön 4:23; Jer 19:1; Sak 11:13)4And the vessel he was making of clay was spoiled in the potter’s hand, and he reworked it into another vessel, as it seemed good to the potter to do. (Jer 13:7; Rom 9:21)5Then the word of the Lord came to me:6“O house of Israel, can I not do with you as this potter has done? declares the Lord. Behold, like the clay in the potter’s hand, so are you in my hand, O house of Israel. (Job 10:9; Jes 45:9; Jes 64:8; Rom 9:20)7If at any time I declare concerning a nation or a kingdom, that I will pluck up and break down and destroy it, (Jer 1:10; Jer 42:10)8and if that nation, concerning which I have spoken, turns from its evil, I will relent of the disaster that I intended to do to it. (Dom 2:18; Jer 26:3; Jer 26:13; Jer 26:19; Hes 18:21; Jon 3:10)9And if at any time I declare concerning a nation or a kingdom that I will build and plant it, (Jer 18:7)10and if it does evil in my sight, not listening to my voice, then I will relent of the good that I had intended to do to it.11Now, therefore, say to the men of Judah and the inhabitants of Jerusalem: ‘Thus says the Lord, Behold, I am shaping disaster against you and devising a plan against you. Return, every one from his evil way, and amend your ways and your deeds.’ (2 Kung 17:13; Jer 7:3; Jer 25:5; Jer 35:15; Jon 3:8)12“But they say, ‘That is in vain! We will follow our own plans, and will every one act according to the stubbornness of his evil heart.’ (Jer 2:25; Jer 3:17)13“Therefore thus says the Lord: Ask among the nations, Who has heard the like of this? The virgin Israel has done a very horrible thing. (Jer 2:10; Jer 5:30)14Does the snow of Lebanon leave the crags of Sirion?[2] Do the mountain waters run dry,[3] the cold flowing streams?15But my people have forgotten me; they make offerings to false gods; they made them stumble in their ways, in the ancient roads, and to walk into side roads, not the highway, (Jes 57:14; Jer 2:5; Jer 2:13; Jer 2:32; Jer 6:16; Jer 10:15; Jer 16:19; Jer 17:13)16making their land a horror, a thing to be hissed at forever. Everyone who passes by it is horrified and shakes his head. (2 Krön 29:8; Job 16:4; Ps 22:7; Jer 19:8; Jer 25:9; Jer 25:11; Jer 25:18; Jer 49:13; Jer 49:17; Jer 50:13; Jer 51:37; Klag 2:15; Matt 27:39)17Like the east wind I will scatter them before the enemy. I will show them my back, not my face, in the day of their calamity.” (1 Mos 41:6; 1 Mos 41:23; 1 Mos 41:27; 2 Mos 10:13; Job 27:21; Ps 48:7; Jer 2:27; Jer 13:24; Hes 27:26; Hos 13:15; Jon 4:8)18Then they said, “Come, let us make plots against Jeremiah, for the law shall not perish from the priest, nor counsel from the wise, nor the word from the prophet. Come, let us strike him with the tongue, and let us not pay attention to any of his words.” (Job 5:21; Ps 31:20; Jer 2:8; Jer 5:13; Jer 5:31; Jer 6:13; Jer 9:3; Jer 9:8; Jer 11:19)19Hear me, O Lord, and listen to the voice of my adversaries. (Ps 35:1; Jes 49:25)20Should good be repaid with evil? Yet they have dug a pit for my life. Remember how I stood before you to speak good for them, to turn away your wrath from them. (Neh 13:14; Ps 35:7; Ps 35:12; Ps 57:6; Ps 119:85)21Therefore deliver up their children to famine; give them over to the power of the sword; let their wives become childless and widowed. May their men meet death by pestilence, their youths be struck down by the sword in battle. (Ps 109:9; Ps 109:10)22May a cry be heard from their houses, when you bring the plunderer suddenly upon them! For they have dug a pit to take me and laid snares for my feet. (Ps 140:5; Jer 18:20; Jer 20:16)23Yet you, O Lord, know all their plotting to kill me. Forgive not their iniquity, nor blot out their sin from your sight. Let them be overthrown before you; deal with them in the time of your anger. (Neh 4:5; Ps 35:22)