Domarboken 8

Nya Levande Bibeln

1 Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. "Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna?" frågade de.2-3 Gideon svarade: "Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!"Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig.4 Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden.5 Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. "Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar", förklarade han.6 "Ni har ju inte tagit dem till fånga än!" svarade ledarna i Suckot. "Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss."7 Då varnade Gideon dem: "När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen."8 Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar.9 Han sa då: "När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn."10 Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats.11 Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall.12 De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären.13 När Gideon senare återvände från striden genom Herespasset14 fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon krävde att han skulle skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna i staden.15 När Gideon kom till Suckot sa han: "Ni hånade mig och trodde inte att jag skulle kunna ta Seba och Salmunna till fånga, och ni vägrade ge oss mat när vi var trötta och hungriga. Men nu är Seba och Salmunna här!"16 Han grep ledarna i staden och dödade dem sedan med törnen och tistlar.17 Han rev också ner tornet i staden Penuel och dödade styresmännen där.18 Sedan frågade Gideon Seba och Salmunna: "De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut?" De svarade: "De var klädda precis som du, som kungasöner!"19 "Det måste ha varit mina bröder!" utropade Gideon. "Jag lovar er, att om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er."20 Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och vågade inte.21 Då sa Seba och Salmunna till Gideon: "Du kan göra det själv. Vi vill hellre bli dödade av en man!" Då dödade Gideon dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar.22 Israels män vädjade till Gideon: "Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan."23-24 "Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller!" svarade Gideon. "Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare." (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.)25 "Det ska vi gärna göra!" svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet.26 Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor.27 Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.28 Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid.29 Han återvände hem efter kriget30 och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur.31 Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek.32 Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet.33 Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit.34 De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem.35 Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.

Domarboken 8

English Standard Version

1 Then the men of Ephraim said to him, “What is this that you have done to us, not to call us when you went to fight against Midian?” And they accused him fiercely. (Dom 12:1; 2 Sam 19:41)2 And he said to them, “What have I done now in comparison with you? Is not the gleaning of the grapes of Ephraim better than the grape harvest of Abiezer? (Jes 24:13; Jer 49:9; Ob 1:5; Mik 7:1)3 God has given into your hands the princes of Midian, Oreb and Zeeb. What have I been able to do in comparison with you?” Then their anger[1] against him subsided when he said this. (Dom 7:24; Ords 15:1)4 And Gideon came to the Jordan and crossed over, he and the 300 men who were with him, exhausted yet pursuing. (Dom 7:6)5 So he said to the men of Succoth, “Please give loaves of bread to the people who follow me, for they are exhausted, and I am pursuing after Zebah and Zalmunna, the kings of Midian.” (1 Mos 33:17; Ps 60:6)6 And the officials of Succoth said, “Are the hands of Zebah and Zalmunna already in your hand, that we should give bread to your army?” (1 Sam 25:11; 1 Kung 20:11)7 So Gideon said, “Well then, when the Lord has given Zebah and Zalmunna into my hand, I will flail your flesh with the thorns of the wilderness and with briers.” (Dom 8:16)8 And from there he went up to Penuel, and spoke to them in the same way, and the men of Penuel answered him as the men of Succoth had answered. (1 Mos 32:30; 1 Kung 12:25)9 And he said to the men of Penuel, “When I come again in peace, I will break down this tower.” (Dom 8:17; 1 Kung 22:27)10 Now Zebah and Zalmunna were in Karkor with their army, about 15,000 men, all who were left of all the army of the people of the East, for there had fallen 120,000 men who drew the sword. (Dom 6:3; Dom 20:2; Dom 20:15; Dom 20:17; Dom 20:25; Dom 20:35; Dom 20:46; 2 Sam 24:9; 2 Kung 3:26; 1 Krön 21:5)11 And Gideon went up by the way of the tent dwellers east of Nobah and Jogbehah and attacked the army, for the army felt secure. (4 Mos 32:35; 4 Mos 32:42; Dom 18:27)12 And Zebah and Zalmunna fled, and he pursued them and captured the two kings of Midian, Zebah and Zalmunna, and he threw all the army into a panic. (Ps 83:11)13 Then Gideon the son of Joash returned from the battle by the ascent of Heres.14 And he captured a young man of Succoth and questioned him. And he wrote down for him the officials and elders of Succoth, seventy-seven men.15 And he came to the men of Succoth and said, “Behold Zebah and Zalmunna, about whom you taunted me, saying, ‘Are the hands of Zebah and Zalmunna already in your hand, that we should give bread to your men who are exhausted?’” (Dom 8:6)16 And he took the elders of the city, and he took thorns of the wilderness and briers and with them taught the men of Succoth a lesson.17 And he broke down the tower of Penuel and killed the men of the city. (1 Kung 12:25)18 Then he said to Zebah and Zalmunna, “Where are the men whom you killed at Tabor?” They answered, “As you are, so were they. Every one of them resembled the son of a king.” (Dom 4:6)19 And he said, “They were my brothers, the sons of my mother. As the Lord lives, if you had saved them alive, I would not kill you.” (Rut 3:13)20 So he said to Jether his firstborn, “Rise and kill them!” But the young man did not draw his sword, for he was afraid, because he was still a young man.21 Then Zebah and Zalmunna said, “Rise yourself and fall upon us, for as the man is, so is his strength.” And Gideon arose and killed Zebah and Zalmunna, and he took the crescent ornaments that were on the necks of their camels. (Dom 8:26; Ps 83:11; Jes 3:18)22 Then the men of Israel said to Gideon, “Rule over us, you and your son and your grandson also, for you have saved us from the hand of Midian.”23 Gideon said to them, “I will not rule over you, and my son will not rule over you; the Lord will rule over you.” (1 Sam 8:7; 1 Sam 10:19; 1 Sam 12:12; 1 Sam 12:17; 1 Sam 12:19)24 And Gideon said to them, “Let me make a request of you: every one of you give me the earrings from his spoil.” (For they had golden earrings, because they were Ishmaelites.) (1 Mos 37:25; 1 Mos 37:28; 1 Mos 37:36; 1 Mos 39:1)25 And they answered, “We will willingly give them.” And they spread a cloak, and every man threw in it the earrings of his spoil.26 And the weight of the golden earrings that he requested was 1,700 shekels[2] of gold, besides the crescent ornaments and the pendants and the purple garments worn by the kings of Midian, and besides the collars that were around the necks of their camels. (Dom 8:21; Jes 3:19)27 And Gideon made an ephod of it and put it in his city, in Ophrah. And all Israel whored after it there, and it became a snare to Gideon and to his family. (2 Mos 23:33; 2 Mos 28:6; 2 Mos 34:15; 5 Mos 7:16; Dom 2:17; Dom 6:24; Dom 8:33; Dom 17:5; Dom 18:14; Dom 18:17; Ps 106:39)28 So Midian was subdued before the people of Israel, and they raised their heads no more. And the land had rest forty years in the days of Gideon. (Dom 3:11; Dom 5:31)29 Jerubbaal the son of Joash went and lived in his own house. (Dom 6:32; Dom 7:1)30 Now Gideon had seventy sons, his own offspring,[3] for he had many wives. (Dom 9:2; Dom 9:5)31 And his concubine who was in Shechem also bore him a son, and he called his name Abimelech. (Dom 9:1)32 And Gideon the son of Joash died in a good old age and was buried in the tomb of Joash his father, at Ophrah of the Abiezrites. (1 Mos 15:15; 1 Mos 25:8; Dom 6:24; Job 5:26)33 As soon as Gideon died, the people of Israel turned again and whored after the Baals and made Baal-berith their god. (Dom 2:19; Dom 8:27; Dom 9:4; Dom 9:46)34 And the people of Israel did not remember the Lord their God, who had delivered them from the hand of all their enemies on every side, (Ps 78:11; Ps 78:42; Ps 106:13; Ps 106:21)35 and they did not show steadfast love to the family of Jerubbaal (that is, Gideon) in return for all the good that he had done to Israel. (Dom 9:16)