1Det fanns inte någon kung i Israel vid den här tiden. Daniterna försökte fortfarande hitta en plats att slå sig ner på, för de hade ännu inte lyckats driva bort dem som bodde i det land som skulle vara deras.2De valde ut fem tappra män från Sorga och Estaol att spionera på landet där de skulle bo. De representerade varje släkt i stammen. När de kom till Efraims bergsbygd stannade de i Mikas hem över natten.3De lade märke till den unge prästens dialekt och tog honom avsides och frågade: "Vad gör du här? Varför har du kommit hit?"4Då berättade han för dem om sin överenskommelse med Mika och att han var dennes personlige präst.5"Då kan du väl fråga Gud om vår resa kommer att lyckas", bad de honom.6"Ja", svarade prästen. "Allt är i sin ordning. Herren kommer att ta hand om er."7De fem männen fortsatte och kom till Lais, där de lade märke till hur trygga alla verkade vara. Människorna där uppträdde precis som de lugna och säkra sidonierna. Dessutom var de rika. De var inte alls beredda på att bli anfallna, utan de levde lugnt och fredligt, och det fanns ingen stam i grannskapet som var tillräckligt stark för att anfalla dem. De bodde långt från Sidon och hade mycket liten eller ingen kontakt med grannstäderna.8De fem spionerna återvände så småningom till sitt folk i Sorga och Estaol."Nå, hur var det? Vad säger ni?" frågade man dem.9-10Männen svarade: "Låt oss gå till anfall. Vi har sett landet, och det är bara för oss att inta det. Det finns gott om plats, och det är en underbar trakt. Folket är inte heller berett på att försvara sig. Kom nu, och låt oss gå dit! Det är Gud som gett oss det!"11Sexhundra beväpnade män ur Dans stam drog ut från Sorga och Estaol.12De slog läger vid Kirjat-Jearim i Juda, och den platsen kallas än i dag för Dans läger.13Sedan fortsatte de till Efraims bergsbygd. När de skulle gå förbi Mikas hem,14berättade de fem spionerna för de övriga: "Det finns en efod därinne, en del husgudar och många försilvrade avgudar. Det är ju självklart vad vi ska göra!"15-16De fem spionerna gick fram till huset, och medan alla de beväpnade männen stod utanför porten hälsade de på den unge prästen.17Sedan gick de fram och lade beslag på avbilderna, efoden och husgudarna.18"Vad gör ni?" frågade den unge prästen, när han såg dem bära ut avgudabilderna.19"Var tyst och följ med oss", sa de. "Bli präst åt oss i stället. Är det inte bättre för dig att vara präst åt en hel stam i Israel än åt bara en enda man i hans privata hus?"20Den unge prästen blev då mycket glad åt att få följa med dem, och han tog med efoden, husguden och den snidade avgudabilden.21De fortsatte sedan sin vandring med barnen, boskapen och de mest värdefulla ägodelarna främst i kolonnen.22När de hunnit en bit på väg från Mikas hem, kom Mika och hans grannar efter dem23och ropade till dem att stanna."Vad menar du med att förfölja oss på det här sättet?" frågade daniterna.24"Vad menar ni med att fråga vad jag vill?" svarade Mika. "Ni har ju tagit med er alla mina avgudabilder och min präst, och jag har ingenting kvar!"25"Vi vill inte höra ett ord till från dig", svarade männen. "Annars kan det hända att någon ilsknar till och dödar er allesammans."26De fortsatte sin färd, och när Mika såg att de var alldeles för många för att han skulle kunna göra något åt det, vände han om hem.27De nådde snart fram till Lais med Mikas präst och avgudar. De dödade det intet ont anande folket och brände sedan ner staden.28Ingen kom för att hjälpa invånarna i staden, för de bodde alldeles för långt borta från Sidon, och de hade inte kontakt med några av sina grannar. Detta utspelades i dalen nära Bet-Rehob. Dans män byggde upp staden igen och bosatte sig där.29Staden fick namnet Dan efter deras förfader, Israels son, men ursprungligen hette den Lais.30De satte upp avgudabilden och utvalde Jonatan, Gersoms son och Moses sonson, att tillsammans med sina söner bli deras präster,31och Mikas avgudastaty tillbads av Dans stam så länge tabernaklet var kvar i Silo.
Domarboken 18
English Standard Version
Danites Take the Levite and the Idol
1In those days there was no king in Israel. And in those days the tribe of the people of Dan was seeking for itself an inheritance to dwell in, for until then no inheritance among the tribes of Israel had fallen to them. (Jos 19:47; Dom 1:34; Dom 17:6; Dom 21:25)2So the people of Dan sent five able men from the whole number of their tribe, from Zorah and from Eshtaol, to spy out the land and to explore it. And they said to them, “Go and explore the land.” And they came to the hill country of Ephraim, to the house of Micah, and lodged there. (4 Mos 13:17; Jos 2:1; Jos 24:33; Dom 13:25; Dom 17:1; Dom 17:8; Dom 18:8; Dom 18:11)3When they were by the house of Micah, they recognized the voice of the young Levite. And they turned aside and said to him, “Who brought you here? What are you doing in this place? What is your business here?”4And he said to them, “This is how Micah dealt with me: he has hired me, and I have become his priest.” (Dom 17:10)5And they said to him, “Inquire of God, please, that we may know whether the journey on which we are setting out will succeed.” (4 Mos 27:21)6And the priest said to them, “Go in peace. The journey on which you go is under the eye of the Lord.” (1 Sam 1:17; 1 Kung 22:6)7Then the five men departed and came to Laish and saw the people who were there, how they lived in security, after the manner of the Sidonians, quiet and unsuspecting, lacking[1] nothing that is in the earth and possessing wealth, and how they were far from the Sidonians and had no dealings with anyone. (Jos 19:47; Dom 18:10; Dom 18:27; Dom 18:28)8And when they came to their brothers at Zorah and Eshtaol, their brothers said to them, “What do you report?” (Dom 18:2; Dom 18:11)9They said, “Arise, and let us go up against them, for we have seen the land, and behold, it is very good. And will you do nothing? Do not be slow to go, to enter in and possess the land. (4 Mos 13:20; Jos 2:23; Jos 18:3; 1 Kung 22:3)10As soon as you go, you will come to an unsuspecting people. The land is spacious, for God has given it into your hands, a place where there is no lack of anything that is in the earth.” (5 Mos 8:9; Dom 18:7; Dom 18:27; Dom 19:19)11So 600 men of the tribe of Dan, armed with weapons of war, set out from Zorah and Eshtaol, (Dom 18:16)12and went up and encamped at Kiriath-jearim in Judah. On this account that place is called Mahaneh-dan[2] to this day; behold, it is west of Kiriath-jearim. (Jos 15:60; Dom 13:25)13And they passed on from there to the hill country of Ephraim, and came to the house of Micah. (Dom 18:2)14Then the five men who had gone to scout out the country of Laish said to their brothers, “Do you know that in these houses there are an ephod, household gods, a carved image, and a metal image? Now therefore consider what you will do.” (Dom 17:4)15And they turned aside there and came to the house of the young Levite, at the home of Micah, and asked him about his welfare. (1 Mos 43:27)16Now the 600 men of the Danites, armed with their weapons of war, stood by the entrance of the gate. (Dom 18:11)17And the five men who had gone to scout out the land went up and entered and took the carved image, the ephod, the household gods, and the metal image, while the priest stood by the entrance of the gate with the 600 men armed with weapons of war. (Dom 17:4; Dom 18:2; Dom 18:14)18And when these went into Micah’s house and took the carved image, the ephod, the household gods, and the metal image, the priest said to them, “What are you doing?” (Dom 18:17)19And they said to him, “Keep quiet; put your hand on your mouth and come with us and be to us a father and a priest. Is it better for you to be priest to the house of one man, or to be priest to a tribe and clan in Israel?” (Dom 17:10; Job 21:5; Job 29:9; Job 40:4; Ords 30:32; Mik 7:16)20And the priest’s heart was glad. He took the ephod and the household gods and the carved image and went along with the people.21So they turned and departed, putting the little ones and the livestock and the goods in front of them. (1 Sam 17:22; Jes 10:28)22When they had gone a distance from the home of Micah, the men who were in the houses near Micah’s house were called out, and they overtook the people of Dan.23And they shouted to the people of Dan, who turned around and said to Micah, “What is the matter with you, that you come with such a company?”24And he said, “You take my gods that I made and the priest, and go away, and what have I left? How then do you ask me, ‘What is the matter with you?’” (1 Mos 31:30)25And the people of Dan said to him, “Do not let your voice be heard among us, lest angry fellows fall upon you, and you lose your life with the lives of your household.”26Then the people of Dan went their way. And when Micah saw that they were too strong for him, he turned and went back to his home.27But the people of Dan took what Micah had made, and the priest who belonged to him, and they came to Laish, to a people quiet and unsuspecting, and struck them with the edge of the sword and burned the city with fire. (Jos 19:47; Dom 18:7; Dom 18:10)28And there was no deliverer because it was far from Sidon, and they had no dealings with anyone. It was in the valley that belongs to Beth-rehob. Then they rebuilt the city and lived in it. (4 Mos 13:21; Jos 19:28; Dom 18:7; 2 Sam 10:6)29And they named the city Dan, after the name of Dan their ancestor, who was born to Israel; but the name of the city was Laish at the first. (1 Mos 14:14; Dom 18:7; Dom 20:1; 1 Kung 12:29; 1 Kung 15:20)30And the people of Dan set up the carved image for themselves, and Jonathan the son of Gershom, son of Moses,[3] and his sons were priests to the tribe of the Danites until the day of the captivity of the land. (2 Mos 2:22; 2 Mos 18:3; Dom 13:1; Dom 17:12; 1 Sam 4:2; 1 Sam 4:10; Ps 78:60)31So they set up Micah’s carved image that he made, as long as the house of God was at Shiloh. (Jos 18:1; 1 Sam 1:3)