Domarboken 11 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Jefta besegrar ammoniterna

1-2 Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Hans far, som hette Gilead, hade många söner med sin hustru. Men Jeftas mor var prostituerad, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet."Du är ju son till en hora", sa de. "Därför ska du inte heller ärva vår far." 3 Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom. 4 En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel. 5 Ledarna i Gilead skickade då bud efter Jefta 6 och bad honom komma och anföra armén mot ammoniterna. 7 Men Jefta sa till dem: "Ni hatar mig och har kört bort mig från mitt barndomshem! Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?" 8 "Därför att vi behöver dig", svarade de. "Om du vill leda oss mot ammoniterna ska vi göra dig till hövding i Gilead." 9 "Verkligen!" utropade Jefta. "Och hur ska jag veta att ni menar allvar?" 10 "Vi svär på det", svarade de. "Vi lovar det inför Herren." 11 Jefta accepterade deras erbjudande och blev deras befälhavare. Avtalet ingicks inför Herren i Mispa, där allt folket hade samlats. 12 Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet. 13 Kungen svarade att landet tillhörde Ammons barn. Det hade stulits från dem, sa han, när israeliterna kom från Egypten. Hela området från Arnon ända till Jabbok och till Jordan var hans, påstod han, och bad att få tillbaka det utan strid. 14-15 Jefta svarade: "Israel stal inte landet. 16 När Israels folk kom till Kades på sin väg från Egypten, sedan de gått över Röda havet, 17 sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kades. 18 Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land. 19 Då sände israeliterna bud till amoreernas kung Sihon, som bodde i Hesbon, och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort. 20 Men kung Sihon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem. 21-22 Då hjälpte oss Herren, vår Gud, att besegra Sihon och allt hans folk, och på så sätt övertog Israel allt ert land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan. 23 Ni måste därför inse att det var Herren, Israels Gud, som tog landet från amoreerna och gav det till Israel. Varför skulle vi då lämna tillbaka det till er? 24 Ni behåller ju vad er gud Kemos ger er, och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss! 25 Och vem tror du egentligen att du är? Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Försökte han ta tillbaka sitt land, när Israel besegrat honom? Nej, det vågade han inte! 26 Men nu, efter 300 år, kommer ni med detta. Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Hesbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka? 27 Nej, jag har inte syndat mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon." 28 Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt. 29 Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé. 30-31 Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren. 32 Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger. 33 Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn. 34 När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka, 35 men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. "Ve mig, min dotter!" ropade han. "Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!" 36 "Pappa", sa flickan. "Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna. 37 Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift." 38 "Ja", svarade han. "Du får gå." Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde. 39 Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel 40 att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.

English Standard Version

Jephthah Delivers Israel

1 Now Jephthah the Gileadite was a mighty warrior, but he was the son of a prostitute. Gilead was the father of Jephthah. (Dom 6:12; 2 Kung 5:1; Heb 11:32) 2 And Gilead’s wife also bore him sons. And when his wife’s sons grew up, they drove Jephthah out and said to him, “You shall not have an inheritance in our father’s house, for you are the son of another woman.” 3 Then Jephthah fled from his brothers and lived in the land of Tob, and worthless fellows collected around Jephthah and went out with him. (Dom 9:4; 1 Sam 22:2; 2 Sam 10:6; 2 Sam 10:8)

Dom 9:41 Sam 22:22 Sam 10:62 Sam 10:8

4 After a time the Ammonites made war against Israel. 5 And when the Ammonites made war against Israel, the elders of Gilead went to bring Jephthah from the land of Tob. (Dom 11:3) 6 And they said to Jephthah, “Come and be our leader, that we may fight against the Ammonites.” 7 But Jephthah said to the elders of Gilead, “Did you not hate me and drive me out of my father’s house? Why have you come to me now when you are in distress?” 8 And the elders of Gilead said to Jephthah, “That is why we have turned to you now, that you may go with us and fight against the Ammonites and be our head over all the inhabitants of Gilead.” (Dom 10:18) 9 Jephthah said to the elders of Gilead, “If you bring me home again to fight against the Ammonites, and the Lord gives them over to me, I will be your head.” 10 And the elders of Gilead said to Jephthah, “The Lord will be witness between us, if we do not do as you say.” (Jer 42:5) 11 So Jephthah went with the elders of Gilead, and the people made him head and leader over them. And Jephthah spoke all his words before the Lord at Mizpah. (Dom 10:17; Dom 10:18; Dom 11:6; Dom 11:8; Dom 20:1; 1 Sam 10:17; 1 Sam 10:19; 1 Sam 10:25; 1 Sam 11:15; 1 Sam 12:7)

Dom 10:17Dom 10:18Dom 11:6Dom 11:8Dom 20:11 Sam 10:171 Sam 10:191 Sam 10:251 Sam 11:151 Sam 12:7

12 Then Jephthah sent messengers to the king of the Ammonites and said, “What do you have against me, that you have come to me to fight against my land?” 13 And the king of the Ammonites answered the messengers of Jephthah, “Because Israel on coming up from Egypt took away my land, from the Arnon to the Jabbok and to the Jordan; now therefore restore it peaceably.” (1 Mos 32:22; 4 Mos 21:13; 4 Mos 21:24) 14 Jephthah again sent messengers to the king of the Ammonites 15 and said to him, “Thus says Jephthah: Israel did not take away the land of Moab or the land of the Ammonites, (5 Mos 2:9; 5 Mos 2:19) 16 but when they came up from Egypt, Israel went through the wilderness to the Red Sea and came to Kadesh. (4 Mos 13:26; 4 Mos 14:25; 5 Mos 1:40) 17 Israel then sent messengers to the king of Edom, saying, ‘Please let us pass through your land,’ but the king of Edom would not listen. And they sent also to the king of Moab, but he would not consent. So Israel remained at Kadesh. (4 Mos 20:1; 4 Mos 20:14; 4 Mos 20:18; 5 Mos 1:46)

4 Mos 20:14 Mos 20:144 Mos 20:185 Mos 1:46

18 “Then they journeyed through the wilderness and went around the land of Edom and the land of Moab and arrived on the east side of the land of Moab and camped on the other side of the Arnon. But they did not enter the territory of Moab, for the Arnon was the boundary of Moab. (4 Mos 21:4; 4 Mos 21:11; 4 Mos 21:13; 4 Mos 22:36; 5 Mos 2:1)

4 Mos 21:44 Mos 21:114 Mos 21:134 Mos 22:365 Mos 2:1

19 Israel then sent messengers to Sihon king of the Amorites, king of Heshbon, and Israel said to him, ‘Please let us pass through your land to our country,’ (4 Mos 21:21; 5 Mos 2:26) 20 but Sihon did not trust Israel to pass through his territory, so Sihon gathered all his people together and encamped at Jahaz and fought with Israel. 21 And the Lord, the God of Israel, gave Sihon and all his people into the hand of Israel, and they defeated them. So Israel took possession of all the land of the Amorites, who inhabited that country. 22 And they took possession of all the territory of the Amorites from the Arnon to the Jabbok and from the wilderness to the Jordan. 23 So then the Lord, the God of Israel, dispossessed the Amorites from before his people Israel; and are you to take possession of them? 24 Will you not possess what Chemosh your god gives you to possess? And all that the Lord our God has dispossessed before us, we will possess. (4 Mos 21:29; 5 Mos 9:5; 5 Mos 18:12; Jos 3:10; 1 Kung 11:7)

4 Mos 21:295 Mos 9:55 Mos 18:12Jos 3:101 Kung 11:7

25 Now are you any better than Balak the son of Zippor, king of Moab? Did he ever contend against Israel, or did he ever go to war with them? (4 Mos 22:2; Jos 24:9; Mik 6:5) 26 While Israel lived in Heshbon and its villages, and in Aroer and its villages, and in all the cities that are on the banks of the Arnon, 300 years, why did you not deliver them within that time? (4 Mos 21:25; 5 Mos 2:36) 27 I therefore have not sinned against you, and you do me wrong by making war on me. The Lord, the Judge, decide this day between the people of Israel and the people of Ammon.” (1 Mos 16:5; 1 Mos 18:25; 1 Mos 31:53; 1 Sam 24:12; 1 Sam 24:15)

1 Mos 16:51 Mos 18:251 Mos 31:531 Sam 24:121 Sam 24:15

28 But the king of the Ammonites did not listen to the words of Jephthah that he sent to him.

Jephthah’s Tragic Vow

29 Then the Spirit of the Lord was upon Jephthah, and he passed through Gilead and Manasseh and passed on to Mizpah of Gilead, and from Mizpah of Gilead he passed on to the Ammonites. (Dom 3:10) 30 And Jephthah made a vow to the Lord and said, “If you will give the Ammonites into my hand, (1 Mos 28:20; 1 Sam 1:11) 31 then whatever^[1] comes out from the doors of my house to meet me when I return in peace from the Ammonites shall be the Lord’s, and I will offer it^[2] up for a burnt offering.” (3 Mos 27:2; 1 Sam 1:28; Ps 66:13) 32 So Jephthah crossed over to the Ammonites to fight against them, and the Lord gave them into his hand. 33 And he struck them from Aroer to the neighborhood of Minnith, twenty cities, and as far as Abel-keramim, with a great blow. So the Ammonites were subdued before the people of Israel. (Hes 27:17) 34 Then Jephthah came to his home at Mizpah. And behold, his daughter came out to meet him with tambourines and with dances. She was his only child; besides her he had neither son nor daughter. (2 Mos 15:20; Dom 10:17; Dom 11:11; 1 Sam 18:6; Ps 68:25; Jer 31:4)

2 Mos 15:20Dom 10:17Dom 11:111 Sam 18:6Ps 68:25Jer 31:4

35 And as soon as he saw her, he tore his clothes and said, “Alas, my daughter! You have brought me very low, and you have become the cause of great trouble to me. For I have opened my mouth to the Lord, and I cannot take back my vow.” (4 Mos 30:2; Pred 5:4) 36 And she said to him, “My father, you have opened your mouth to the Lord; do to me according to what has gone out of your mouth, now that the Lord has avenged you on your enemies, on the Ammonites.” 37 So she said to her father, “Let this thing be done for me: leave me alone two months, that I may go up and down on the mountains and weep for my virginity, I and my companions.” 38 So he said, “Go.” Then he sent her away for two months, and she departed, she and her companions, and wept for her virginity on the mountains. 39 And at the end of two months, she returned to her father, who did with her according to his vow that he had made. She had never known a man, and it became a custom in Israel (Dom 11:31) 40 that the daughters of Israel went year by year to lament the daughter of Jephthah the Gileadite four days in the year.