1När Paulus kom in, tittade han rådsmedlemmarna rakt i ögonen och sa sedan: ”Bröder, jag har alltid levt mitt liv med ett gott samvete inför Gud.”2Då befallde översteprästen Ananias att de som stod närmast Paulus skulle slå honom över munnen.3Men Paulus sa till honom: ”Gud ska slå dig, som ägnar dig åt sådan dubbelmoral! Här sitter du för att döma mig efter Moses lag[1], och så bryter du själv mot lagen genom att befalla dem att slå mig.”4De som stod bredvid Paulus sa då till honom: ”Hur vågar du förolämpa Guds överstepräst?”5”Förlåt mig bröder”, svarade Paulus, ”jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju i Skriften[2]: ’Du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.’ ”6Vad Paulus däremot visste var att några av medlemmarna i rådet var saddukeer, medan andra var fariseer.[3] Han ropade därför: ”Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag ställs inför rätta här idag, därför att jag tror att de döda kommer att uppstå igen.”7Detta delade genast rådet i två grupper som började bråka med varandra.8Saddukeerna tror nämligen inte att de döda ska uppstå igen eller att det finns änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta.9Alla i rådet skrek i munnen på varandra och några laglärare[4] från fariseernas parti ställde sig upp och försvarade Paulus. ”Vi kan inte se att den här mannen har gjort något fel”, protesterade de högljutt. ”Kanske en ande eller en ängel verkligen har talat till honom.”10Men grälet blev bara värre och värre, och männen ryckte och slet i Paulus från alla håll. Till slut fick kommendanten ge order till sina soldater att ta med Paulus därifrån och föra honom till fästningen, eftersom han var rädd att de skulle slita honom i stycken.11När det sedan blev natt visade sig Herren Jesus för Paulus och sa: ”Var inte rädd! På samma sätt som du har berättat om mig här i Jerusalem måste du också berätta om mig i Rom.”
Planer på att mörda Paulus
12-13Nästa morgon samlades mer än 40 judiska män och svor att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.14Sedan gick de till översteprästerna och folkets ledare och sa: ”Vi har svurit en ed och lovat att varken äta eller dricka förrän vi har dödat Paulus.15Be därför kommendanten att han låter Paulus ställas inför rådet igen. Säg till honom att ni vill undersöka fallet närmare, så kan vi döda honom när han är på väg hit.”16Men Paulus systerson fick reda på deras planer och gick till fästningen och berättade allt för Paulus,17som genast kallade till sig en officer och sa: ”Ta med den här unga mannen till kommendanten. Han har något viktigt att säga honom.”18Officeren gick då till kommendanten och förklarade: ”Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta med den här unga mannen till dig. Han har visst något att säga dig.”19Kommendanten tog honom då vid armen och ledde honom åt sidan och frågade: ”Vad är det du har att berätta?”20Paulus systerson förklarade genast: ”Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till deras råd imorgon, så att de kan undersöka fallet närmare.21Men låt dem inte få som de vill, för mer än 40 män ligger gömda i ett bakhåll för att döda Paulus. De har svurit att varken äta eller dricka förrän han är död. De har redan gjort sig beredda och väntar bara på att du ska säga ditt ja.”22Kommendanten varnade honom då och sa: ”Låt ingen få veta att du har berättat det här för mig”, och sedan lät han honom gå.
Paulus förs till Caesarea
23Kommendanten kallade nu på två av sina officerare och sa: ”Beordra 200 soldater att vara klara att marschera till Caesarea klockan nio ikväll, tillsammans med 200 spjutkastare och 70 ryttare.24Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix.”25Sedan skrev han följande brev till landshövdingen:26”Från Claudius Lysias, till den högt ärade landshövdingen Felix. Bästa hälsningar!27Den här mannen har gripits av judarna. De skulle just till att döda honom, när jag skickade ut soldater för att befria honom, sedan jag fått veta att han är romersk medborgare.28Efteråt förde jag honom ner till det judiska rådet[5] för att få reda på vad de anklagade honom för.29Men jag förstod snart att det bara var något som hade att göra med deras religiösa lag, och alltså inget som bör bestraffas med fängelse eller döden.30Sedan fick jag av en händelse reda på att man planerade att mörda honom, och jag beslöt då att skicka honom direkt till dig. Jag har också uppmanat hans motståndare att lägga fram sina anklagelser inför dig.”31Samma natt tog soldaterna Paulus och förde honom till den romerska militärförläggningen Antipatris[6] enligt de order de fått.32Nästa morgon fortsatte de 70 ryttarna med honom till Caesarea, medan de övriga återvände till fästningen i Jerusalem.33När de kom fram till Caesarea överlämnade de brevet till landshövdingen Felix och förde in Paulus till honom.34Landshövdingen läste brevet och frågade Paulus vilken provins han kom från. ”Från Kilikien”, svarade Paulus.35”Bra”, sa landshövdingen, ”jag ska ta upp ditt fall när dina anklagare kommer hit.” Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras i fängelset i kung Herodes palats.
Apostlagärningarna 23
English Standard Version
1And looking intently at the council, Paul said, “Brothers, I have lived my life before God in all good conscience up to this day.” (Job 27:5; Apg 24:16; 1 Kor 4:4; 2 Kor 1:12; 2 Kor 4:2; 2 Kor 5:11; 2 Tim 1:3; Heb 13:18)2And the high priest Ananias commanded those who stood by him to strike him on the mouth. (1 Kung 22:24; Klag 3:30; Mik 5:1; Apg 24:1; 2 Kor 11:20)3Then Paul said to him, “God is going to strike you, you whitewashed wall! Are you sitting to judge me according to the law, and yet contrary to the law you order me to be struck?” (5 Mos 25:1; Jes 30:13; Hes 13:10; Matt 23:27; Joh 7:51)4Those who stood by said, “Would you revile God’s high priest?” (1 Sam 2:28; Ps 106:16)5And Paul said, “I did not know, brothers, that he was the high priest, for it is written, ‘You shall not speak evil of a ruler of your people.’” (2 Mos 22:28; Apg 24:1)6Now when Paul perceived that one part were Sadducees and the other Pharisees, he cried out in the council, “Brothers, I am a Pharisee, a son of Pharisees. It is with respect to the hope and the resurrection of the dead that I am on trial.” (Matt 22:23; Apg 2:26; Apg 24:15; Apg 24:21; Apg 26:5; Apg 26:6; Apg 28:20; Fil 3:5; Kol 1:5)7And when he had said this, a dissension arose between the Pharisees and the Sadducees, and the assembly was divided.8For the Sadducees say that there is no resurrection, nor angel, nor spirit, but the Pharisees acknowledge them all. (Luk 20:27; 1 Kor 15:12)9Then a great clamor arose, and some of the scribes of the Pharisees’ party stood up and contended sharply, “We find nothing wrong in this man. What if a spirit or an angel spoke to him?” (Mark 2:16; Luk 5:30; Joh 12:29; Apg 4:5; Apg 22:7; Apg 22:17; Apg 23:29)10And when the dissension became violent, the tribune, afraid that Paul would be torn to pieces by them, commanded the soldiers to go down and take him away from among them by force and bring him into the barracks. (Apg 21:34; Apg 22:24; Apg 23:16; Apg 23:32)11The following night the Lord stood by him and said, “Take courage, for as you have testified to the facts about me in Jerusalem, so you must testify also in Rome.” (1 Sam 3:10; Apg 18:9; Apg 19:21; Apg 22:15; Apg 27:23; 2 Tim 4:17)
A Plot to Kill Paul
12When it was day, the Jews made a plot and bound themselves by an oath neither to eat nor drink till they had killed Paul. (Apg 23:14; Apg 23:21; Apg 23:30)13There were more than forty who made this conspiracy.14They went to the chief priests and elders and said, “We have strictly bound ourselves by an oath to taste no food till we have killed Paul.15Now therefore you, along with the council, give notice to the tribune to bring him down to you, as though you were going to determine his case more exactly. And we are ready to kill him before he comes near.”16Now the son of Paul’s sister heard of their ambush, so he went and entered the barracks and told Paul. (Apg 23:10; Apg 23:32)17Paul called one of the centurions and said, “Take this young man to the tribune, for he has something to tell him.”18So he took him and brought him to the tribune and said, “Paul the prisoner called me and asked me to bring this young man to you, as he has something to say to you.” (Ef 3:1)19The tribune took him by the hand, and going aside asked him privately, “What is it that you have to tell me?”20And he said, “The Jews have agreed to ask you to bring Paul down to the council tomorrow, as though they were going to inquire somewhat more closely about him. (Apg 23:14)21But do not be persuaded by them, for more than forty of their men are lying in ambush for him, who have bound themselves by an oath neither to eat nor drink till they have killed him. And now they are ready, waiting for your consent.” (Apg 23:12; Apg 23:14)22So the tribune dismissed the young man, charging him, “Tell no one that you have informed me of these things.”
Paul Sent to Felix the Governor
23Then he called two of the centurions and said, “Get ready two hundred soldiers, with seventy horsemen and two hundred spearmen to go as far as Caesarea at the third hour of the night.[1]24Also provide mounts for Paul to ride and bring him safely to Felix the governor.” (Luk 20:20; Apg 23:26; Apg 23:33; Apg 24:1; Apg 24:2; Apg 24:10; Apg 25:14; Apg 26:30)25And he wrote a letter to this effect:26“Claudius Lysias, to his Excellency the governor Felix, greetings. (Apg 15:23; Apg 24:1)27This man was seized by the Jews and was about to be killed by them when I came upon them with the soldiers and rescued him, having learned that he was a Roman citizen. (Apg 21:27; Apg 21:32; Apg 22:25)28And desiring to know the charge for which they were accusing him, I brought him down to their council. (Apg 22:30)29I found that he was being accused about questions of their law, but charged with nothing deserving death or imprisonment. (Apg 18:15; Apg 23:9; Apg 25:19; Apg 25:25; Apg 26:31; Apg 28:18)30And when it was disclosed to me that there would be a plot against the man, I sent him to you at once, ordering his accusers also to state before you what they have against him.” (Apg 9:24; Apg 23:12; Apg 23:20; Apg 23:35; Apg 24:19; Apg 25:16)31So the soldiers, according to their instructions, took Paul and brought him by night to Antipatris.32And on the next day they returned to the barracks, letting the horsemen go on with him. (Apg 23:10; Apg 23:16)33When they had come to Caesarea and delivered the letter to the governor, they presented Paul also before him.34On reading the letter, he asked what province he was from. And when he learned that he was from Cilicia, (Apg 21:39; Apg 25:1)35he said, “I will give you a hearing when your accusers arrive.” And he commanded him to be guarded in Herod’s praetorium. (Matt 27:27; Apg 23:30)