1Han sa: ”Kära syskon och ni som är ledare för folket, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar.”2Och när de hörde Paulus tala på deras eget språk blev de ännu tystare.3Han fortsatte: ”Jag är jude, född i staden Tarsos i Kilikien, men uppväxt här i Jerusalem. Jag hade Gamaliel som lärare, och blev mycket noggrant undervisad om Moses lag[1] och alla våra traditioner. Min stora passion i livet var att kämpa för Gud, precis som ni försöker göra.4Jag förföljde och ville döda alla som följde Jesus väg[2]. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse.5Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet[3] intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till synagogorna i Damaskus, för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem, där de sedan skulle straffas.6Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen.7Och jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’8Jag frågade då: ’Vem är du, herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’9De som var med mig såg ljuset men förstod inte rösten som talade till mig.10Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vilken uppgift jag har utsett dig till.’11Men det starka ljuset hade gjort mig blind, och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare.12I Damaskus bodde en man som hette Ananias. Han var mycket hängiven och noga med att följa Moses lag och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.13Den här mannen kom till mig och ställde sig bredvid mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom.14Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Fullkomlige[4] och höra honom tala.15Och nu ska du inför alla människor intyga och berätta vad du har sett och hört.16Tveka därför inte, utan tillbe Jesus och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder.’17Senare, när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn.18Jag såg Herren Jesus som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du berättar om mig.’19’Men, Herre’, invände jag, ’de känner ju mig. De vet att jag i varenda synagoga[5] har fängslat och piskat dem som trodde på dig.20Och när Stefanos dödades, han som inför alla berättade om dig, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade till och med kläderna åt dem som stenade honom!’21Men Herren Jesus sa till mig: ’Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”
Paulus avslöjar att han är romersk medborgare
22Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat lugnt, men nu började de ropa: ”Döda honom! Se till att han försvinner! Han har ingen rätt att leva!”23Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade jord upp i luften.24Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska honom tills han erkände sitt brott, så att man fick reda på varför folkmassan var så rasande.25Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?”26Och när officeren hörde detta gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!”27Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?””Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.”28”Det är jag också”, muttrade kommendanten, ”men det kostade mig väldigt mycket pengar!””Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus.29Soldaterna som skulle ha piskat och förhört honom drog sig kvickt tillbaka när de hörde att Paulus var romersk medborgare, och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.
Paulus inför det judiska rådet
30Nästa dag släppte kommendanten ut Paulus ur fängelset och befallde att översteprästerna och det judiska rådet[6] skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus från fästningen och ställde honom inför det judiska rådet för att få reda på vad bråket handlade om.
Apostlagärningarna 22
English Standard Version
1“Brothers and fathers, hear the defense that I now make before you.” (Apg 7:2)2And when they heard that he was addressing them in the Hebrew language,[1] they became even more quiet. And he said: (Apg 21:40)3“I am a Jew, born in Tarsus in Cilicia, but brought up in this city, educated at the feet of Gamaliel[2] according to the strict manner of the law of our fathers, being zealous for God as all of you are this day. (5 Mos 33:3; 2 Kung 4:38; Luk 10:39; Joh 16:2; Apg 5:34; Apg 9:11; Apg 21:20; Apg 21:39; Apg 26:5; Rom 10:2; Rom 11:1; 2 Kor 11:22; Fil 3:5; Fil 3:6)4I persecuted this Way to the death, binding and delivering to prison both men and women, (Apg 5:20; Apg 8:1; Apg 8:3; Apg 9:2; Apg 22:19; Apg 22:20; Apg 26:10)5as the high priest and the whole council of elders can bear me witness. From them I received letters to the brothers, and I journeyed toward Damascus to take those also who were there and bring them in bonds to Jerusalem to be punished. (Luk 22:66; Apg 9:1; Apg 28:21; 1 Tim 4:14)6“As I was on my way and drew near to Damascus, about noon a great light from heaven suddenly shone around me. (Apg 9:3; Apg 26:12)7And I fell to the ground and heard a voice saying to me, ‘Saul, Saul, why are you persecuting me?’8And I answered, ‘Who are you, Lord?’ And he said to me, ‘I am Jesus of Nazareth, whom you are persecuting.’ (Apg 26:9)9Now those who were with me saw the light but did not understand[3] the voice of the one who was speaking to me. (Dan 10:7; Apg 9:7)10And I said, ‘What shall I do, Lord?’ And the Lord said to me, ‘Rise, and go into Damascus, and there you will be told all that is appointed for you to do.’ (Apg 16:30)11And since I could not see because of the brightness of that light, I was led by the hand by those who were with me, and came into Damascus.12“And one Ananias, a devout man according to the law, well spoken of by all the Jews who lived there, (Apg 9:10; Apg 10:22; Apg 24:14)13came to me, and standing by me said to me, ‘Brother Saul, receive your sight.’ And at that very hour I received my sight and saw him. (Apg 9:17; Apg 9:18)14And he said, ‘The God of our fathers appointed you to know his will, to see the Righteous One and to hear a voice from his mouth; (Apg 3:13; Apg 3:14; Apg 9:15; Apg 9:17; Apg 22:15; Apg 22:18; Apg 26:16; 1 Kor 9:1; 1 Kor 15:8; Gal 1:12)15for you will be a witness for him to everyone of what you have seen and heard. (Apg 4:20; Apg 22:14; Apg 23:11)16And now why do you wait? Rise and be baptized and wash away your sins, calling on his name.’ (Ps 51:2; Apg 2:38; Apg 9:14; Apg 9:18; 1 Kor 6:11; Heb 10:22)17“When I had returned to Jerusalem and was praying in the temple, I fell into a trance (Luk 18:10; Apg 3:1; Apg 9:26; Apg 10:10; Apg 11:5; Apg 26:20; 2 Kor 12:1)18and saw him saying to me, ‘Make haste and get out of Jerusalem quickly, because they will not accept your testimony about me.’ (Apg 9:29)19And I said, ‘Lord, they themselves know that in one synagogue after another I imprisoned and beat those who believed in you. (Matt 10:17; Apg 22:4; Apg 26:11)20And when the blood of Stephen your witness was being shed, I myself was standing by and approving and watching over the garments of those who killed him.’ (Apg 7:58; Apg 8:1; Apg 26:10; Rom 1:32; Upp 2:13)21And he said to me, ‘Go, for I will send you far away to the Gentiles.’” (Apg 2:39; Apg 9:15)
Paul and the Roman Tribune
22Up to this word they listened to him. Then they raised their voices and said, “Away with such a fellow from the earth! For he should not be allowed to live.” (Apg 21:36; Apg 25:24)23And as they were shouting and throwing off their cloaks and flinging dust into the air,24the tribune ordered him to be brought into the barracks, saying that he should be examined by flogging, to find out why they were shouting against him like this. (Apg 21:34; Apg 22:29; Apg 23:10)25But when they had stretched him out for the whips,[4] Paul said to the centurion who was standing by, “Is it lawful for you to flog a man who is a Roman citizen and uncondemned?” (Apg 16:37)26When the centurion heard this, he went to the tribune and said to him, “What are you about to do? For this man is a Roman citizen.”27So the tribune came and said to him, “Tell me, are you a Roman citizen?” And he said, “Yes.”28The tribune answered, “I bought this citizenship for a large sum.” Paul said, “But I am a citizen by birth.”29So those who were about to examine him withdrew from him immediately, and the tribune also was afraid, for he realized that Paul was a Roman citizen and that he had bound him. (Apg 16:38; Apg 21:33; Apg 22:24; Apg 23:27)
Paul Before the Council
30But on the next day, desiring to know the real reason why he was being accused by the Jews, he unbound him and commanded the chief priests and all the council to meet, and he brought Paul down and set him before them. (Apg 22:24; Apg 23:28)