1Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började lära de troende att de inte kunde bli räddade om inte männen följde den judiska traditionen med omskärelse[1] som det står om i Moses lag.2Men Paulus och Barnabas gick emot dem, vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med Jesus sändebud och församlingsledarna där.3Man utrustade dem för resan och lät dem sedan ge sig iväg. På vägen dit stannade de till i Fenikien och Samarien och berättade för de troende att också många icke-judar hade vänt sig till Gud, vilket gjorde de troende mycket glada.4När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och sändebuden och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade hjälpt dem att göra.5Men då reste sig några män, som hade varit fariseer[2] innan de blev Jesus efterföljare, och förklarade att alla troende män som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att alla följde Moses lag.6Jesus sändebud och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan.7Och efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan utsåg mig till att berätta de glada nyheterna om Jesus för andra än judar, så att de också skulle kunna tro.8Och Gud, som känner till alla människors tankar, har visat att han har tagit emot dem, genom att ge dem sin heliga Ande precis som han gav den till oss.9Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan accepterade dem helt när de vände om och började tro.10Varför vill ni då ifrågasätta det som Gud har gjort och kräva att Jesus efterföljare ska lyda en lag som både vi och våra förfäder har haft svårt att lyda?11Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus kärlek och förlåtelse, som ju ingen har gjort sig förtjänt av.”12Efter det blev det tyst på diskussionen, och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de under och tecken som Gud hade hjälpt dem att göra bland andra folk.13När de hade slutat reste sig Jakob[3] och sa: ”Bröder, lyssna på mig.14Petrus[4] har påmint oss om hur det gick till första gången en grupp icke-judar tackade ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom.15Och att andra folk vänder om till Gud stämmer väl överens med det budskap Gud har framfört genom profeterna[5]. Det står till exempel:16’Sedan ska jag vända tillbaka och bygga upp Davids fallna hus. Jag ska resa upp det som ligger i ruiner,17så att alla människor kan söka Herren, ja, alla folk som jag har inbjudit att tillhöra mig. Så säger Herren, som gjorde allt detta18känt för länge sedan.’[6]19Jag anser därför att vi inte ska ställa en massa krav på dessa folk som vänder sig till Gud.20Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som offrats till avgudar, att de ska avhålla sig från sexuell lössläppthet och från att äta kött från kvävda djur eller något annat som fortfarande har blod i sig.[7]21För Moses lag har man undervisat om överallt under alla tider, och varje vecka läser man ur dem i de judiska synagogorna[8] på vilodagen.”
Brevet från församlingen i Jerusalem
22Sedan beslöt Jesus sändebud och ledarna, tillsammans med hela församlingen, att man skulle sända några representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att meddela resultatet av överläggningarna. De män som valdes ut var två av församlingsledarna: Judas (som kallades Barsabbas) och Silas.23Så här löd det brev de fick med sig:”Från Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem, till de troende från icke-judiska folk i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!24Vi har fått veta att några från vår församling har skapat oro och förvirring bland er med sin undervisning, men dessa män var inte utsända av oss.25Vi beslöt därför enhälligt att utse två officiella representanter och skicka dem till er tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus,26dessa båda som har riskerat sina liv för vår Herre Jesus Kristus skull.27Våra representanter, Judas och Silas, kommer att berätta mer om vad vi har beslutat i den här frågan.28-29Guds heliga Ande och vi har beslutat att inte kräva något annat av er än att ni låter bli att äta sådant som offrats till avgudar, att ni inte äter kött från kvävda djur eller något annat som har blodet kvar i sig, och att ni avhåller er från sexuell lössläppthet. Om ni noga följer detta handlar ni rätt. Vi önskar er allt gott!”30De fyra männen reste genast till Antiochia, där man kallade samman alla de troende till ett stort möte och överlämnade brevet.31Och när församlingens ledare läst brevet, blev alla mycket glada över detta uppmuntrande besked.32Judas och Silas, som också själva hade fått förmågan av Gud att framföra budskap från honom, talade sedan länge till församlingen och uppmuntrade och styrkte dem i deras tro.33-34När de varit där en tid, reste Judas och Silas tillbaka till dem som hade sänt dem, och församlingen i Antiochia önskade dem frid från Gud.[9]35Men Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia, där de tillsammans med många andra undervisade och spred budskapet om Herren Jesus.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36Efter ett tag sa Paulus till Barnabas: ”Tycker inte du som jag att vi borde åka tillbaka till alla de städer där vi har spridit budskapet om Herren Jesus, för att se hur det går med de troende.”37Barnabas höll med honom och föreslog att de skulle ta med sig Johannes Markus.38Men Paulus var absolut emot detta, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete.39De blev faktiskt sådana ovänner över detta att de skildes åt. Barnabas tog sedan med sig Johannes Markus och seglade till Cypern.40Paulus däremot valde Silas som medhjälpare, och sedan de troende hade överlämnat dem åt Herren Jesus och hans beskydd,41reste de genom Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Apostlagärningarna 15
English Standard Version
The Jerusalem Council
1But some men came down from Judea and were teaching the brothers, “Unless you are circumcised according to the custom of Moses, you cannot be saved.” (3 Mos 12:3; Joh 21:23; Apg 6:14; Apg 15:3; Apg 15:5; Apg 15:22; Apg 15:24; Apg 15:36; Apg 15:40; 1 Kor 7:18; Gal 2:11; Gal 2:14; Gal 5:2)2And after Paul and Barnabas had no small dissension and debate with them, Paul and Barnabas and some of the others were appointed to go up to Jerusalem to the apostles and the elders about this question. (Apg 5:12; Apg 11:30; Apg 15:4; Apg 15:6; Apg 15:7; Apg 15:22; Apg 16:4; Gal 2:1)3So, being sent on their way by the church, they passed through both Phoenicia and Samaria, describing in detail the conversion of the Gentiles, and brought great joy to all the brothers.[1] (Apg 11:18; Apg 14:27; Apg 15:1; Apg 17:15; Apg 21:5; Rom 15:24; 1 Kor 16:6; 1 Kor 16:11; 2 Kor 1:16; Tit 3:13; 3 Joh 1:6)4When they came to Jerusalem, they were welcomed by the church and the apostles and the elders, and they declared all that God had done with them. (Apg 15:2; Apg 15:3; Apg 21:17)5But some believers who belonged to the party of the Pharisees rose up and said, “It is necessary to circumcise them and to order them to keep the law of Moses.” (Apg 15:1; Apg 24:5; Gal 5:3)6The apostles and the elders were gathered together to consider this matter. (Apg 15:4; Apg 15:12; Apg 15:25)7And after there had been much debate, Peter stood up and said to them, “Brothers, you know that in the early days God made a choice among you, that by my mouth the Gentiles should hear the word of the gospel and believe. (Apg 10:20; Apg 15:2; Apg 20:24; Ef 1:13; Kol 1:5; 1 Thess 1:5)8And God, who knows the heart, bore witness to them, by giving them the Holy Spirit just as he did to us, (Apg 1:24; Apg 10:44; Apg 10:47; Apg 11:15; Apg 11:17; Apg 14:3; Apg 15:28; Gal 3:2)9and he made no distinction between us and them, having cleansed their hearts by faith. (Ps 51:10; Apg 10:28; Apg 10:34; Apg 10:43; Apg 11:12; Apg 26:18; Rom 3:22; 2 Kor 7:1; Ef 3:6; 1 Pet 1:22)10Now, therefore, why are you putting God to the test by placing a yoke on the neck of the disciples that neither our fathers nor we have been able to bear? (Ps 106:14; Jes 7:12; Matt 11:28; Matt 23:4; Luk 11:46; Apg 15:28; Gal 5:1)11But we believe that we will be saved through the grace of the Lord Jesus, just as they will.” (Apg 15:9; Apg 16:31; Rom 3:24; Rom 5:15; Ef 2:5; Ef 2:8; 1 Thess 5:9; 2 Tim 1:9; Tit 2:11; Tit 3:7)12And all the assembly fell silent, and they listened to Barnabas and Paul as they related what signs and wonders God had done through them among the Gentiles. (Apg 14:27; Apg 15:4)13After they finished speaking, James replied, “Brothers, listen to me. (Apg 12:17)14Simeon has related how God first visited the Gentiles, to take from them a people for his name. (5 Mos 7:6; Jes 43:21; Apg 15:7; Apg 18:10; Rom 9:24)15And with this the words of the prophets agree, just as it is written,16“‘After this I will return, and I will rebuild the tent of David that has fallen; I will rebuild its ruins, and I will restore it, (Jer 12:15; Am 9:11)17that the remnant[2] of mankind may seek the Lord, and all the Gentiles who are called by my name, says the Lord, who makes these things (Jes 43:7; Jer 14:9; Dan 9:19; Apg 17:27)18known from of old.’ (Jes 45:21)19Therefore my judgment is that we should not trouble those of the Gentiles who turn to God, (Apg 14:15; Apg 15:28)20but should write to them to abstain from the things polluted by idols, and from sexual immorality, and from what has been strangled, and from blood. (3 Mos 3:17; Hes 4:13; Dan 1:8; Mal 1:7; Mal 1:12; Apg 15:29; Apg 21:25; 1 Kor 6:18; 1 Kor 10:7; Upp 2:14; Upp 2:20)21For from ancient generations Moses has had in every city those who proclaim him, for he is read every Sabbath in the synagogues.” (Apg 13:15; Apg 13:27; 2 Kor 3:14)
The Council’s Letter to Gentile Believers
22Then it seemed good to the apostles and the elders, with the whole church, to choose men from among them and send them to Antioch with Paul and Barnabas. They sent Judas called Barsabbas, and Silas, leading men among the brothers, (Apg 1:23; Apg 15:1; Apg 15:2; 1 Pet 5:12)23with the following letter: “The brothers, both the apostles and the elders, to the brothers[3] who are of the Gentiles in Antioch and Syria and Cilicia, greetings. (Apg 15:22; Apg 23:26; Jak 1:1; 2 Joh 1:10)24Since we have heard that some persons have gone out from us and troubled you[4] with words, unsettling your minds, although we gave them no instructions, (Apg 15:1; Gal 1:7; Gal 2:4; Gal 5:10; Gal 5:12; Tit 1:10)25it has seemed good to us, having come to one accord, to choose men and send them to you with our beloved Barnabas and Paul, (Apg 1:14; 2 Pet 3:15)26men who have risked their lives for the name of our Lord Jesus Christ. (Apg 9:23; Apg 14:19; Apg 20:24; Apg 21:13; 2 Kor 4:11; 1 Joh 3:16)27We have therefore sent Judas and Silas, who themselves will tell you the same things by word of mouth. (Apg 15:22; Apg 15:32)28For it has seemed good to the Holy Spirit and to us to lay on you no greater burden than these requirements: (Joh 16:13; Apg 5:32; Apg 15:8; Apg 15:10; Apg 15:19; 1 Kor 7:40; Upp 2:24)29that you abstain from what has been sacrificed to idols, and from blood, and from what has been strangled, and from sexual immorality. If you keep yourselves from these, you will do well. Farewell.” (Apg 15:20; Apg 21:25; 1 Kor 8:1; 1 Kor 8:4; 1 Kor 8:7; 1 Kor 8:10; 1 Kor 10:19; Upp 2:14; Upp 2:20)30So when they were sent off, they went down to Antioch, and having gathered the congregation together, they delivered the letter.31And when they had read it, they rejoiced because of its encouragement.32And Judas and Silas, who were themselves prophets, encouraged and strengthened the brothers with many words. (Apg 13:1; Apg 14:22; Apg 15:1)33And after they had spent some time, they were sent off in peace by the brothers to those who had sent them.[5] (1 Mos 26:29; Apg 15:32; 1 Kor 16:11; Heb 11:31)35But Paul and Barnabas remained in Antioch, teaching and preaching the word of the Lord, with many others also. (Apg 13:1)
Paul and Barnabas Separate
36And after some days Paul said to Barnabas, “Let us return and visit the brothers in every city where we proclaimed the word of the Lord, and see how they are.” (Apg 13:4; Apg 13:13; Apg 13:51; Apg 14:6; Apg 14:24; Apg 15:32)37Now Barnabas wanted to take with them John called Mark. (Apg 12:12)38But Paul thought best not to take with them one who had withdrawn from them in Pamphylia and had not gone with them to the work. (Apg 13:13)39And there arose a sharp disagreement, so that they separated from each other. Barnabas took Mark with him and sailed away to Cyprus, (Apg 17:16; Kol 4:10)40but Paul chose Silas and departed, having been commended by the brothers to the grace of the Lord. (Apg 11:23; Apg 14:26; Apg 15:1; Apg 15:11; Rom 16:20)41And he went through Syria and Cilicia, strengthening the churches. (Apg 15:32; Apg 16:5)