1I staden Ikonion hände samma sak. Paulus och Barnabas gick till synagogan[1] och talade till människorna med sådan kraft att många, både judar och icke-judar, kom till tro.2Men de judar som inte ville tro, hetsade upp de andra icke-judiska invånarna i staden genom att tala illa om Paulus och Barnabas.3Trots det stannade de där en längre tid och talade öppet och utan rädsla om Herren Jesus, eftersom de litade på att han skulle skydda dem. Och Herren Jesus gav dem kraft att göra under och tecken som ett bevis på att budskapet om hans kärlek och förlåtelse var sant.4Men folket i staden delade sig i två grupper: några höll med de judiska ledarna, och andra höll med Jesus sändebud.5-6Efter ett tag fick Paulus och Barnabas reda på att judarna tillsammans med sina ledare, och även icke-judar, hade kommit överens om att misshandla och stena dem. De flydde därför till städerna Lystra och Derbe i provinsen Lykaonien. Där vandrade de sedan omkring i hela området7och berättade de glada nyheterna om Jesus.
Paulus och Barnabas i Lystra och Derbe
8Medan Paulus och Barnabas var i Lystra, träffade de på en man som hade varit handikappad sedan födseln och aldrig kunnat gå.9Mannen satt och lyssnade när Paulus talade, och då Paulus tittade på honom såg han att mannen hade börjat tro, så att han kunde bli botad.10Därför ropade Paulus till honom: ”Res dig upp och stå på benen!” Och genast hoppade mannen upp och började gå.11Men när folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på sitt eget språk: ”Gudarna har blivit människor och kommit ner till oss!”12De trodde att Barnabas var den grekiska guden Zeus, och att Paulus var Hermes, eftersom det var han som var den främste talaren.13Prästen i zeustemplet, som låg i utkanten av staden, kom sedan med tjurar och blomsterkransar, som han och folket skulle offra till Jesus sändebud framför stadsporten.14Men när det gick upp för Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina mantlar och rusade rakt in i folkhopen och ropade:15”Kära vänner, vad tar ni er till? Vi är vanliga människor precis som ni! Vi har kommit till er för att berätta de glada nyheterna om att ni inte längre behöver vända er till dessa hjälplösa gudar, utan istället kan tillbe den Gud som lever, han som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem.[2]16Fram till nu har Gud låtit folken fortsätta att be till olika gudar,17men han har ständigt gett dem bevis på att han finns genom allt det goda han gör. Det är han som har gett er regn och goda skördar, så att ni har fått mat och kunnat glädja er.”18Och genom att säga detta lyckades Paulus och Barnabas i sista stund hindra folket från att offra åt dem.19Men lite senare kom några judar från Antiochia och Ikonion och lyckades vända folket mot Paulus och Barnabas. Folket stenade Paulus, och när de trodde att han var död släpade de ut honom ur staden.20Men när Jesus efterföljare samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden. Nästa dag gick han sedan vidare till staden Derbe tillsammans med Barnabas.
Paulus och Barnabas återvänder till Antiochia i Syrien
21Även i Derbe berättade Paulus och Barnabas de glada nyheterna om Jesus, och många människor började tro. Sedan återvände de till städerna Lystra, Ikonion och Antiochia22och stöttade Jesus efterföljare. De uppmuntrade dem att hålla fast vid sin tro trots alla förföljelser, och sa: ”Vi som är Guds folk får uppleva många svårigheter, men en dag ska vi vara med honom i hans nya värld.”23Paulus och Barnabas utsåg också ledare för församlingen på varje plats, och de fastade och bad till Herren Jesus att han skulle skydda dessa som så nyss börjat tro på honom.24Sedan reste Paulus och Barnabas tillbaka genom provinserna Pisidien och Pamfylien25och kom till staden Perge igen. Där talade de till folket om Jesus. Efter det fortsatte de till hamnstaden Attaleia,26där tog de en båt över till Antiochia i Syrien. Det var i den staden församlingen hade överlämnat Paulus och Barnabas åt Gud och hans beskydd och sedan skickat iväg dem på det uppdrag som de nu hade avslutat.27Och när de hade anlänt, kallade de ihop hela församlingen och berättade allt som Gud hade hjälpt dem att göra och hur han hade gett även andra än judar chansen att börja tro.28De stannade sedan en ganska lång tid hos de troende i Antiochia.
Apostlagärningarna 14
English Standard Version
Paul and Barnabas at Iconium
1Now at Iconium they entered together into the Jewish synagogue and spoke in such a way that a great number of both Jews and Greeks believed. (Apg 13:5)2But the unbelieving Jews stirred up the Gentiles and poisoned their minds against the brothers.[1] (Joh 3:36; Joh 21:23; Apg 13:50; Apg 19:9; Rom 15:31)3So they remained for a long time, speaking boldly for the Lord, who bore witness to the word of his grace, granting signs and wonders to be done by their hands. (Mark 16:20; Apg 4:29; Apg 15:8; Apg 20:32; Heb 2:4)4But the people of the city were divided; some sided with the Jews and some with the apostles. (Apg 17:4; Apg 19:9; Apg 23:7; Apg 28:24)5When an attempt was made by both Gentiles and Jews, with their rulers, to mistreat them and to stone them, (Apg 14:19; 2 Kor 12:10; 1 Thess 2:2)6they learned of it and fled to Lystra and Derbe, cities of Lycaonia, and to the surrounding country, (Matt 10:23; 2 Tim 3:11)7and there they continued to preach the gospel.
Paul and Barnabas at Lystra
8Now at Lystra there was a man sitting who could not use his feet. He was crippled from birth and had never walked. (Apg 3:2)9He listened to Paul speaking. And Paul, looking intently at him and seeing that he had faith to be made well,[2] (Matt 9:2)10said in a loud voice, “Stand upright on your feet.” And he sprang up and began walking. (Jes 35:6; Apg 3:8)11And when the crowds saw what Paul had done, they lifted up their voices, saying in Lycaonian, “The gods have come down to us in the likeness of men!” (Apg 8:10; Apg 28:6)12Barnabas they called Zeus, and Paul, Hermes, because he was the chief speaker. (Apg 19:35; Apg 28:11)13And the priest of Zeus, whose temple was at the entrance to the city, brought oxen and garlands to the gates and wanted to offer sacrifice with the crowds. (Dan 2:46; Apg 14:12)14But when the apostles Barnabas and Paul heard of it, they tore their garments and rushed out into the crowd, crying out, (1 Mos 37:29)15“Men, why are you doing these things? We also are men, of like nature with you, and we bring you good news, that you should turn from these vain things to a living God, who made the heaven and the earth and the sea and all that is in them. (1 Mos 1:1; 2 Mos 20:11; 5 Mos 32:21; 1 Sam 12:21; Ps 146:6; Jer 14:22; Matt 16:16; Luk 1:16; Apg 9:35; Apg 10:26; Apg 15:3; Apg 15:19; Apg 17:24; Apg 26:18; Apg 26:20; 1 Kor 8:4; 1 Thess 1:9; Jak 5:17; Jak 5:19; Upp 4:11; Upp 10:6; Upp 14:7)16In past generations he allowed all the nations to walk in their own ways. (Ps 81:13; Mik 4:5; Apg 17:30; 1 Pet 4:3)17Yet he did not leave himself without witness, for he did good by giving you rains from heaven and fruitful seasons, satisfying your hearts with food and gladness.” (3 Mos 26:4; 4 Mos 10:32; 5 Mos 11:14; 5 Mos 28:12; Job 5:10; Ps 65:10; Ps 67:6; Ps 85:12; Ps 104:15; Ps 104:27; Ps 147:8; Ps 147:18; Hes 34:26; Hes 34:27; Joel 2:23; Joel 2:24; Sak 8:12; Apg 17:27; Rom 1:19)18Even with these words they scarcely restrained the people from offering sacrifice to them.
24Then they passed through Pisidia and came to Pamphylia.25And when they had spoken the word in Perga, they went down to Attalia,26and from there they sailed to Antioch, where they had been commended to the grace of God for the work that they had fulfilled. (Apg 13:3; Apg 15:40)27And when they arrived and gathered the church together, they declared all that God had done with them, and how he had opened a door of faith to the Gentiles. (Hos 2:15; Apg 11:18; Apg 15:3; Apg 15:4; Apg 15:12; Apg 21:19; 1 Kor 16:9; 2 Kor 2:12; Kol 4:3; Upp 3:8)28And they remained no little time with the disciples.