2 Samuelsbokem 18 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Joab dödar Absalom

1 David tillsatte nu befälhavare över sina trupper, somliga över tusen, andra över hundra man. 2 Joab sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Abisai över en tredjedel och gatiten Ittai över en tredjedel. Kungen planerade att personligen leda armén, men hans män protesterade kraftigt. 3 "Du får inte göra det", sa de. "För om vi flyr för dem eller hälften av oss faller, så spelar det mindre roll för dem. De är bara ute efter dig. Du är värd mer än tio tusen av oss andra, och det är bättre att du stannar här i staden och leder oss härifrån." 4 "Vi gör väl vad ni tycker blir bäst", svarade kungen och gav med sig. När trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid stadens port. 5 Kungen vädjade till Joab, Abisai och Ittai: "Handskas varsamt med den unge Absalom för min skull!" Och alla trupperna uppfattade tydligt kungens uppmaning. 6 Striden började i Efraims skog, 7-8 och de israelitiska trupperna slogs tillbaka av Davids män. Den hårda striden spreds över ett stort område och den dagen miste tjugo tusen man livet. Det var fler som gick vilse i skogen än de som dog på slagfältet. 9 Under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män, och när han flydde på sin mula sprang den under de tjocka grenarna på en stor ek, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Men mulan fortsatte, och Absalom blev hängande kvar. 10 En av Davids män fick se det och berättade det för Joab. 11 "Vad menar du? Du såg honom hänga där och ändå dödade honom inte?" sa Joab förvånad. "Om du dödat honom skulle jag ha gett dig tio siklar silver och ett bälte", fortsatte han. 12 "Jag skulle inte göra det ens för tusen siklar", svarade mannen. "Vi hörde alla kungen säga till dig och Abisai och Ittai: 'Låt den unge Absalom leva för min skull!' 13 Och om jag hade svikit kungen genom att döda hans son skulle du inte ställa upp till mitt försvar när kungen så småningom fick reda på det." 14 "Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat", sa Joab. Sedan tog han tre spjut, gick till eken och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde. 15 Tio av hans vapendragare drog sedan sina svärd och dödade Absalom slutgiltigt. 16 Joabs män lät nu trumpeterna ljuda, och man slutade att förfölja Israels armé. 17 Absaloms kropp slängdes i en djup grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem. 18 Absalom hade byggt ett monument åt sig själv i Kungens dal. Han tänkte nämligen: "Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare." Han kallade det Absaloms monument, och det heter så än i dag.

David sörjer sin son Absalom

19 Sedan sa Ahimaas, Sadoks son: "Jag vill genast meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat oss från vår fiende." 20 "Nej", sa Joab till honom. "Det är inga goda nyheter för kungen att få höra att hans son är död. Du kan få bli min budbärare en annan gång." 21 Sedan sa Joab till en man från Etiopien: "Gå och berätta för kungen vad du har sett!" Mannen bugade sig då för Joab och skyndade iväg. 22 Men Ahimaas sa till Joab: "Jag vill också gå!""Nej, det behöver du inte, min vän", svarade Joab. "Vi har inga fler nyheter att förmedla, och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för." 23 "Ja, men låt mig få gå ändå", tiggde han. Slutligen sa Joab: "Ge dig iväg då!" Då tog Ahimaas en genväg över fälten och kom fram före etiopiern. 24 David satt just då vid stadsporten. När vaktposten gick upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick han se en ensam man komma springande. 25 Han ropade då ner till David, och kungen konstaterade: "Om han är ensam, har han goda nyheter med sig."Efter en stund 26 såg vakten en annan man som sprang emot dem, och han ropade ner till de andra: "Här kommer ytterligare en." Och kungen svarade: "Han har säkert också goda nyheter." 27 "Den förste springer som Sadoks son Ahimaas", ropade vakten."Han är en god man, och han kommer med goda nyheter", svarade kungen. 28 Då ropade Ahimaas till kungen: "Allt är väl!" Och han bugade sig och föll med ansiktet mot marken och sa: "Välsignad vare Herren, din Gud, som har förgjort dina fiender som vågade stå emot dig." 29 "Vad hände med den unge Absalom?" frågade kungen. "Är allt väl med honom?""När Joab bad mig springa hit hördes en massa rop och skrik, men jag vet inte vad som hände", svarade Ahimaas. 30 "Vänta här", sa kungen till honom, och Ahimaas steg då åt sidan. 31 Sedan kom etiopiern fram och sa: "Jag har goda nyheter åt Ers Majestät. I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig." 32 "Vad har hänt med den unge Absalom? Är allt väl med honom?" frågade kungen. Budbäraren svarade: "Jag hoppas det går för alla dina fiender som det har gått för honom!" 33 Då blev kungen bedrövad och gick upp till rummet ovanför porten för att gråta ut sin sorg. Medan han gick ropade han förtvivlat: "O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! O Absalom, min son, min son!"

English Standard Version

Absalom Killed

1 Then David mustered the men who were with him and set over them commanders of thousands and commanders of hundreds. 2 And David sent out the army, one third under the command of Joab, one third under the command of Abishai the son of Zeruiah, Joab’s brother, and one third under the command of Ittai the Gittite. And the king said to the men, “I myself will also go out with you.” (2 Sam 15:19) 3 But the men said, “You shall not go out. For if we flee, they will not care about us. If half of us die, they will not care about us. But you are worth ten thousand of us. Therefore it is better that you send us help from the city.” (2 Sam 21:17) 4 The king said to them, “Whatever seems best to you I will do.” So the king stood at the side of the gate, while all the army marched out by hundreds and by thousands. 5 And the king ordered Joab and Abishai and Ittai, “Deal gently for my sake with the young man Absalom.” And all the people heard when the king gave orders to all the commanders about Absalom. (2 Sam 18:12) 6 So the army went out into the field against Israel, and the battle was fought in the forest of Ephraim. (Jos 17:15; Jos 17:18; 2 Sam 18:17) 7 And the men of Israel were defeated there by the servants of David, and the loss there was great on that day, twenty thousand men. 8 The battle spread over the face of all the country, and the forest devoured more people that day than the sword. 9 And Absalom happened to meet the servants of David. Absalom was riding on his mule, and the mule went under the thick branches of a great oak,^[1] and his head caught fast in the oak, and he was suspended between heaven and earth, while the mule that was under him went on. (2 Sam 14:26) 10 And a certain man saw it and told Joab, “Behold, I saw Absalom hanging in an oak.” 11 Joab said to the man who told him, “What, you saw him! Why then did you not strike him there to the ground? I would have been glad to give you ten pieces of silver and a belt.” 12 But the man said to Joab, “Even if I felt in my hand the weight of a thousand pieces of silver, I would not reach out my hand against the king’s son, for in our hearing the king commanded you and Abishai and Ittai, ‘For my sake protect the young man Absalom.’ (2 Sam 18:5) 13 On the other hand, if I had dealt treacherously against his life^[2] (and there is nothing hidden from the king), then you yourself would have stood aloof.” 14 Joab said, “I will not waste time like this with you.” And he took three javelins in his hand and thrust them into the heart of Absalom while he was still alive in the oak. 15 And ten young men, Joab’s armor-bearers, surrounded Absalom and struck him and killed him. 16 Then Joab blew the trumpet, and the troops came back from pursuing Israel, for Joab restrained them. 17 And they took Absalom and threw him into a great pit in the forest and raised over him a very great heap of stones. And all Israel fled every one to his own home. (Jos 7:26; Jos 8:29; 1 Sam 4:10; 2 Sam 19:8; 2 Sam 20:1; 2 Sam 20:22; 2 Kung 8:21)

Jos 7:26Jos 8:291 Sam 4:102 Sam 19:82 Sam 20:12 Sam 20:222 Kung 8:21

18 Now Absalom in his lifetime had taken and set up for himself the pillar that is in the King’s Valley, for he said, “I have no son to keep my name in remembrance.” He called the pillar after his own name, and it is called Absalom’s monument^[3] to this day. (1 Mos 14:17; 1 Mos 28:18; 2 Sam 14:27)

David Hears of Absalom’s Death

19 Then Ahimaaz the son of Zadok said, “Let me run and carry news to the king that the Lord has delivered him from the hand of his enemies.” (2 Sam 15:36; 2 Sam 18:31) 20 And Joab said to him, “You are not to carry news today. You may carry news another day, but today you shall carry no news, because the king’s son is dead.” 21 Then Joab said to the Cushite, “Go, tell the king what you have seen.” The Cushite bowed before Joab, and ran. 22 Then Ahimaaz the son of Zadok said again to Joab, “Come what may, let me also run after the Cushite.” And Joab said, “Why will you run, my son, seeing that you will have no reward for the news?” 23 “Come what may,” he said, “I will run.” So he said to him, “Run.” Then Ahimaaz ran by the way of the plain, and outran the Cushite. (5 Mos 34:3) 24 Now David was sitting between the two gates, and the watchman went up to the roof of the gate by the wall, and when he lifted up his eyes and looked, he saw a man running alone. (2 Sam 13:34; 2 Sam 19:8; 2 Kung 9:17) 25 The watchman called out and told the king. And the king said, “If he is alone, there is news in his mouth.” And he drew nearer and nearer. 26 The watchman saw another man running. And the watchman called to the gate and said, “See, another man running alone!” The king said, “He also brings news.” 27 The watchman said, “I think the running of the first is like the running of Ahimaaz the son of Zadok.” And the king said, “He is a good man and comes with good news.” (1 Kung 1:42; 2 Kung 9:20) 28 Then Ahimaaz cried out to the king, “All is well.” And he bowed before the king with his face to the earth and said, “Blessed be the Lord your God, who has delivered up the men who raised their hand against my lord the king.” (1 Mos 14:20) 29 And the king said, “Is it well with the young man Absalom?” Ahimaaz answered, “When Joab sent the king’s servant, your servant, I saw a great commotion, but I do not know what it was.” (2 Sam 20:9) 30 And the king said, “Turn aside and stand here.” So he turned aside and stood still.

David’s Grief

31 And behold, the Cushite came, and the Cushite said, “Good news for my lord the king! For the Lord has delivered you this day from the hand of all who rose up against you.” (2 Sam 18:19) 32 The king said to the Cushite, “Is it well with the young man Absalom?” And the Cushite answered, “May the enemies of my lord the king and all who rise up against you for evil be like that young man.” (1 Sam 25:26; 2 Sam 18:29) 33 ^[4] And the king was deeply moved and went up to the chamber over the gate and wept. And as he went, he said, “O my son Absalom, my son, my son Absalom! Would I had died instead of you, O Absalom, my son, my son!” (2 Sam 18:24; 2 Sam 19:4)