2 Mosebok 34 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

De tio buden på nya stentavlor

1 Herren sa till Mose: "Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på nytt skriva de ord som fanns på tavlorna du slog sönder. 2 Gör dig klar att i morgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3 Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era hjordar gå och beta i närheten av berget." 4 Mose högg ut två stentavlor, lika de första han haft, och steg tidigt på morgonen upp på berget Sinai, som Herren hade sagt till honom, och han hade tavlorna med sig. 5 Då steg Herren ner i molnpelaren och ställde sig bredvid honom och gick förbi honom och ropade ut sitt namn. 6 "Jag är Herren, den nådefulle och barmhärtige Guden", ropade han, "som inte lätt blir vred men är stor i kärlek och sanning. 7 Jag, Herren, bevisar min trofasta kärlek till tusentals människor genom att förlåta deras synder, men jag låter inte den skyldige slippa straffet utan utkräver det av syndarens barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generation." 8 Mose föll då ner inför Herrens ansikte och tillbad 9 och sa: "Om det är sant att jag funnit nåd inför dina ögon, Herre, gå då med oss till löfteslandet. Ja, det är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss våra synder och missgärningar och ta emot oss som dina egna." 10 Herren svarade: "Ja, jag ska ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under som aldrig tidigare gjorts någonstans på hela jorden, och hela Israels folk ska få se Herrens makt, den väldiga makt som jag ska uppenbara på er. 11 Er del av förbundet blir att hålla alla mina bud. Då ska jag fördriva amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna för er. 12 Men var mycket noga med att inte kompromissa med folket i det land ni kommer till, för om ni gör det kommer ni snart att vandra på deras ogudaktiga vägar. 13 I stället ska ni riva ner deras avgudaaltaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras heliga träpålar. 14 Ni ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en Gud som kräver absolut trohet och fullkomlig överlåtelse. 15 Ni ska inte sluta fredsfördrag av något slag med de folk som bor i landet, för de är andligt sett prostituerade och otrogna mot mig genom att de offrar till andra gudar. Om ni blir vänner med dem och någon av dem inbjuder er att vara med och tillbe hans avgud, ligger det nära till hands att ni gör det. 16 Och ni kommer att acceptera att deras döttrar blir hustrur åt era söner. Då kommer era söner att bli otrogna mot mig genom att tillbe sina hustrurs gudar. 17 Se till att ni inte gjuter några fler avgudar åt er! 18 Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid under sju dagar, precis som jag har sagt åt er att göra under den bestämda tiden i april månad. Det var ju i den månaden som ni lämnade Egypten. 19 Allt förstfött av hankön ska tillhöra mig, även boskap, får och getter. 20 En förstfödd åsnefåle kan lösas med ett lamm, men om någon inte vill lösa in den, ska han krossa dess nacke. Men era förstfödda söner måste allesammans lösas in. Ingen får komma inför mig tomhänt. 21 Även under sådd och skörd ska ni bara arbeta sex dagar och vila på den sjunde. 22 Ni ska fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Vid dessa högtider, liksom vid påsk, alltså tre gånger om året, ska hela den manliga befolkningen i Israel träda fram inför Herren. 24 Ingen ska anfalla eller erövra ert land när ni går fram inför Herren dessa tre gånger om året. Jag ska fördriva nationerna åt er och utvidga era gränser. 25 Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden varje år ska ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk." 27 Och Herren sa till Mose: "Skriv ner dessa lagar som jag har gett dig, för de är villkoren för mitt avtal med dig och med Israel." 28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Medan han var där skrev Gud ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han varit tillsammans med Gud. 30 Hans ansikte sken så att Aron och folket i Israel var rädda för att närma sig honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom allt folket till honom, och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på berget. 33 När Mose hade slutat tala med dem hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han gick in för att tala med Herren, tog han av slöjan. När han kom ut igen talade han om för folket vilka instruktioner Gud hade gett honom, 35 och folket kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen till nästa gång han skulle tala med Gud.

English Standard Version

Moses Makes New Tablets

1 The Lord said to Moses, “Cut for yourself two tablets of stone like the first, and I will write on the tablets the words that were on the first tablets, which you broke. (2 Mos 32:19; 2 Mos 34:28; 5 Mos 10:1; 5 Mos 10:2; 5 Mos 10:4)

2 Mos 32:192 Mos 34:285 Mos 10:15 Mos 10:25 Mos 10:4

2 Be ready by the morning, and come up in the morning to Mount Sinai, and present yourself there to me on the top of the mountain. (2 Mos 19:20) 3 No one shall come up with you, and let no one be seen throughout all the mountain. Let no flocks or herds graze opposite that mountain.” (2 Mos 19:12; 2 Mos 19:21) 4 So Moses cut two tablets of stone like the first. And he rose early in the morning and went up on Mount Sinai, as the Lord had commanded him, and took in his hand two tablets of stone. 5 The Lord descended in the cloud and stood with him there, and proclaimed the name of the Lord. (2 Mos 33:19; 4 Mos 11:25; 1 Kung 8:10) 6 The Lord passed before him and proclaimed, “The Lord, the Lord, a God merciful and gracious, slow to anger, and abounding in steadfast love and faithfulness, (2 Mos 22:27; 4 Mos 14:18; 2 Krön 30:9; Neh 9:17; Ps 57:10; Ps 86:15; Ps 103:8; Ps 108:4; Ps 111:4; Ps 112:4; Ps 116:5; Ps 145:8; Joel 2:13)

2 Mos 22:274 Mos 14:182 Krön 30:9Neh 9:17Ps 57:10Ps 86:15Ps 103:8Ps 108:4Ps 111:4Ps 112:4Ps 116:5Ps 145:8Joel 2:13

7 keeping steadfast love for thousands,^[1] forgiving iniquity and transgression and sin, but who will by no means clear the guilty, visiting the iniquity of the fathers on the children and the children’s children, to the third and the fourth generation.” (2 Mos 20:5; 2 Mos 23:21; 5 Mos 5:9; 5 Mos 5:10; Jos 24:19; Job 10:14; Ps 103:3; Ps 130:4; Jer 32:18; Dan 9:4; Dan 9:9; Nah 1:3; 1 Joh 1:9)

2 Mos 20:52 Mos 23:215 Mos 5:95 Mos 5:10Jos 24:19Job 10:14Ps 103:3Ps 130:4Jer 32:18Dan 9:4Dan 9:9Nah 1:31 Joh 1:9

8 And Moses quickly bowed his head toward the earth and worshiped. (2 Mos 4:31; 2 Mos 12:27) 9 And he said, “If now I have found favor in your sight, O Lord, please let the Lord go in the midst of us, for it is a stiff-necked people, and pardon our iniquity and our sin, and take us for your inheritance.” (2 Mos 32:9; 2 Mos 33:15; 5 Mos 32:9; Ps 28:9; Ps 33:12; Ps 78:62; Ps 94:14; Jer 10:16; Sak 2:12)

2 Mos 32:92 Mos 33:155 Mos 32:9Ps 28:9Ps 33:12Ps 78:62Ps 94:14Jer 10:16Sak 2:12

The Covenant Renewed

10 And he said, “Behold, I am making a covenant. Before all your people I will do marvels, such as have not been created in all the earth or in any nation. And all the people among whom you are shall see the work of the Lord, for it is an awesome thing that I will do with you. (2 Mos 34:27; 5 Mos 4:32; 5 Mos 5:2; 5 Mos 10:21; 5 Mos 29:1; Jos 6:20; Jos 10:12; 2 Sam 7:23; Ps 77:14; Ps 78:12; Ps 145:6; Jes 64:3)

2 Mos 34:275 Mos 4:325 Mos 5:25 Mos 10:215 Mos 29:1Jos 6:20Jos 10:122 Sam 7:23Ps 77:14Ps 78:12Ps 145:6Jes 64:3

11 “Observe what I command you this day. Behold, I will drive out before you the Amorites, the Canaanites, the Hittites, the Perizzites, the Hivites, and the Jebusites. (2 Mos 13:5) 12 Take care, lest you make a covenant with the inhabitants of the land to which you go, lest it become a snare in your midst. (2 Mos 23:32; 2 Mos 23:33; 5 Mos 7:2; Jos 23:12; Dom 2:2)

2 Mos 23:322 Mos 23:335 Mos 7:2Jos 23:12Dom 2:2

13 You shall tear down their altars and break their pillars and cut down their Asherim (2 Mos 23:24; 5 Mos 7:5; 5 Mos 12:3; 5 Mos 16:21; Dom 2:2; Dom 6:25; 2 Kung 18:4; 2 Kung 23:14; 2 Krön 31:1; 2 Krön 34:3)

2 Mos 23:245 Mos 7:55 Mos 12:35 Mos 16:21Dom 2:2Dom 6:252 Kung 18:42 Kung 23:142 Krön 31:12 Krön 34:3

14 (for you shall worship no other god, for the Lord, whose name is Jealous, is a jealous God), (2 Mos 20:3; 2 Mos 20:5) 15 lest you make a covenant with the inhabitants of the land, and when they whore after their gods and sacrifice to their gods and you are invited, you eat of his sacrifice, (2 Mos 34:12; 3 Mos 17:7; 3 Mos 20:5; 4 Mos 25:2; 5 Mos 31:16; Dom 2:17; Ps 106:28; Jer 3:9; Hes 6:9; 1 Kor 8:4; 1 Kor 8:7; 1 Kor 8:10; 1 Kor 10:27)

2 Mos 34:123 Mos 17:73 Mos 20:54 Mos 25:25 Mos 31:16Dom 2:17Ps 106:28Jer 3:9Hes 6:91 Kor 8:41 Kor 8:71 Kor 8:101 Kor 10:27

16 and you take of their daughters for your sons, and their daughters whore after their gods and make your sons whore after their gods. (2 Mos 34:15; 5 Mos 7:3; 1 Kung 11:2; Esr 9:2; Neh 13:25)

2 Mos 34:155 Mos 7:31 Kung 11:2Esr 9:2Neh 13:25

17 “You shall not make for yourself any gods of cast metal. (2 Mos 32:4; 2 Mos 32:8; 3 Mos 19:4; 5 Mos 27:15)

2 Mos 32:42 Mos 32:83 Mos 19:45 Mos 27:15

18 “You shall keep the Feast of Unleavened Bread. Seven days you shall eat unleavened bread, as I commanded you, at the time appointed in the month Abib, for in the month Abib you came out from Egypt. (2 Mos 12:15; 2 Mos 13:4) 19 All that open the womb are mine, all your male^[2] livestock, the firstborn of cow and sheep. (2 Mos 13:2) 20 The firstborn of a donkey you shall redeem with a lamb, or if you will not redeem it you shall break its neck. All the firstborn of your sons you shall redeem. And none shall appear before me empty-handed. (2 Mos 13:13; 2 Mos 23:15; 4 Mos 18:15; 5 Mos 16:16)

2 Mos 13:132 Mos 23:154 Mos 18:155 Mos 16:16

21 “Six days you shall work, but on the seventh day you shall rest. In plowing time and in harvest you shall rest. (2 Mos 20:9) 22 You shall observe the Feast of Weeks, the firstfruits of wheat harvest, and the Feast of Ingathering at the year’s end. (2 Mos 23:16; 5 Mos 16:10; 5 Mos 16:13) 23 Three times in the year shall all your males appear before the Lord God, the God of Israel. (2 Mos 23:14; 2 Mos 23:17; 5 Mos 16:16) 24 For I will cast out nations before you and enlarge your borders; no one shall covet your land, when you go up to appear before the Lord your God three times in the year. (2 Mos 23:27; 2 Mos 33:2; 5 Mos 7:1; 5 Mos 12:20; 5 Mos 19:8; Ps 78:55; Ps 80:8; Ords 16:7)

2 Mos 23:272 Mos 33:25 Mos 7:15 Mos 12:205 Mos 19:8Ps 78:55Ps 80:8Ords 16:7

25 “You shall not offer the blood of my sacrifice with anything leavened, or let the sacrifice of the Feast of the Passover remain until the morning. (2 Mos 12:8; 2 Mos 12:10) 26 The best of the firstfruits of your ground you shall bring to the house of the Lord your God. You shall not boil a young goat in its mother’s milk.” (2 Mos 23:19; 5 Mos 14:21) 27 And the Lord said to Moses, “Write these words, for in accordance with these words I have made a covenant with you and with Israel.” (2 Mos 34:10) 28 So he was there with the Lord forty days and forty nights. He neither ate bread nor drank water. And he wrote on the tablets the words of the covenant, the Ten Commandments.^[3] (2 Mos 24:18; 2 Mos 31:18; 2 Mos 32:16; 2 Mos 34:1; 5 Mos 4:13; 5 Mos 10:2; 5 Mos 10:4)

2 Mos 24:182 Mos 31:182 Mos 32:162 Mos 34:15 Mos 4:135 Mos 10:25 Mos 10:4

The Shining Face of Moses

29 When Moses came down from Mount Sinai, with the two tablets of the testimony in his hand as he came down from the mountain, Moses did not know that the skin of his face shone because he had been talking with God.^[4] (2 Mos 32:15; Matt 17:2; 2 Kor 3:7) 30 Aaron and all the people of Israel saw Moses, and behold, the skin of his face shone, and they were afraid to come near him. (2 Mos 34:29) 31 But Moses called to them, and Aaron and all the leaders of the congregation returned to him, and Moses talked with them. 32 Afterward all the people of Israel came near, and he commanded them all that the Lord had spoken with him in Mount Sinai. (2 Mos 24:3) 33 And when Moses had finished speaking with them, he put a veil over his face. (2 Kor 3:13) 34 Whenever Moses went in before the Lord to speak with him, he would remove the veil, until he came out. And when he came out and told the people of Israel what he was commanded, (2 Kor 3:16) 35 the people of Israel would see the face of Moses, that the skin of Moses’ face was shining. And Moses would put the veil over his face again, until he went in to speak with him. (2 Mos 34:29)