1Herren sa till Mose: "Led nu detta folk som du förde ut ur Egypten till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande.2Jag ska sända en ängel framför dig som ska fördriva kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.3Det är ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk, för jag skulle då hela tiden frestas att utplåna er."4När folket hörde dessa stränga ord, blev de bedrövade och tog av sig alla sina smycken.5Herren hade nämligen bett Mose att säga till dem: "Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, så skulle jag utplåna er. Ta nu av er alla era smycken, så ska jag sedan se på vad jag ska göra med er."6Från den stunden bar de inte längre några smycken.
Uppenbarelsetältet
7Mose brukade slå upp ett tält som han kallade uppenbarelsetältet utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till tältet.8Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han kommit fram.9När han gått in i tältet kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där var den medan Herren talade med Mose.10När folket såg molnpelaren föll de ner och tillbad vid ingången till sina tält.11Inne i uppenbarelsetältet talade Herren ansikte mot ansikte med Mose, precis som man talar med en vän. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men den unge mannen, Josua, Nuns son, som var hans tjänare, stannade kvar där.
Mose vill se Gud
12Mose talade med Herren och sa till honom: "Du har sagt till mig: 'Led detta folk till löfteslandet', men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du är min vän och har förtroende för mig.13Om det nu är så, visa mig då tydligt den väg du vill jag ska gå, så att jag kan förstå dig och vandra på det sätt du vill. Glöm inte bort att detta folk är ditt folk!"14Herren svarade honom: "Jag ska själv gå med dig och se till att du lyckas."15Mose hade nämligen sagt: "Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till.16Om du inte går med oss, vem ska då kunna veta att jag och mitt folk har funnit nåd inför dina ögon och att vi är annorlunda än alla andra folk på hela jorden?"17Och Herren hade svarat Mose: "Ja, jag ska verkligen göra vad du har bett mig om, för du har funnit nåd inför mig och är min vän."18Då bad Mose att få se Guds härlighet.19Herren svarade: "Jag ska låta min skönhet gå förbi dig, och jag ska tala om för dig vad mitt namn 'Herren' betyder. Jag visar mig barmhärtig och nådig mot vem jag vill.20Men du kan inte få se mitt ansiktes härlighet, för en människa kan inte se mig och leva.21Men stå här på klippan bredvid mig.22När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och övertäcka dig med min hand tills jag har gått förbi.23Sedan ska jag ta bort handen, och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte får du inte se."
2 Mosebok 33
English Standard Version
The Command to Leave Sinai
1The Lord said to Moses, “Depart; go up from here, you and the people whom you have brought up out of the land of Egypt, to the land of which I swore to Abraham, Isaac, and Jacob, saying, ‘To your offspring I will give it.’ (1 Mos 12:7; 2 Mos 32:7; 2 Mos 32:13)2I will send an angel before you, and I will drive out the Canaanites, the Amorites, the Hittites, the Perizzites, the Hivites, and the Jebusites. (2 Mos 13:5; 2 Mos 14:19)3Go up to a land flowing with milk and honey; but I will not go up among you, lest I consume you on the way, for you are a stiff-necked people.” (2 Mos 3:8; 2 Mos 32:9; 2 Mos 32:10; 2 Mos 33:15; 4 Mos 16:21; 4 Mos 16:45)4When the people heard this disastrous word, they mourned, and no one put on his ornaments. (4 Mos 14:39; Hes 24:17; Hes 24:23; Hes 26:16)5For the Lord had said to Moses, “Say to the people of Israel, ‘You are a stiff-necked people; if for a single moment I should go up among you, I would consume you. So now take off your ornaments, that I may know what to do with you.’” (2 Mos 32:12; 2 Mos 33:3; 2 Mos 33:4)6Therefore the people of Israel stripped themselves of their ornaments, from Mount Horeb onward.
The Tent of Meeting
7Now Moses used to take the tent and pitch it outside the camp, far off from the camp, and he called it the tent of meeting. And everyone who sought the Lord would go out to the tent of meeting, which was outside the camp. (2 Mos 29:42; 5 Mos 4:29; 2 Sam 21:1; 1 Krön 16:10; Ps 40:16)8Whenever Moses went out to the tent, all the people would rise up, and each would stand at his tent door, and watch Moses until he had gone into the tent. (4 Mos 16:27)9When Moses entered the tent, the pillar of cloud would descend and stand at the entrance of the tent, and the Lord[1] would speak with Moses. (2 Mos 13:21)10And when all the people saw the pillar of cloud standing at the entrance of the tent, all the people would rise up and worship, each at his tent door.11Thus the Lord used to speak to Moses face to face, as a man speaks to his friend. When Moses turned again into the camp, his assistant Joshua the son of Nun, a young man, would not depart from the tent. (1 Mos 32:30; 2 Mos 17:9; 2 Mos 24:13; 2 Mos 32:17; 4 Mos 12:8; 5 Mos 34:10)
Moses’ Intercession
12Moses said to the Lord, “See, you say to me, ‘Bring up this people,’ but you have not let me know whom you will send with me. Yet you have said, ‘I know you by name, and you have also found favor in my sight.’ (2 Mos 32:34; 2 Mos 33:17)13Now therefore, if I have found favor in your sight, please show me now your ways, that I may know you in order to find favor in your sight. Consider too that this nation is your people.” (5 Mos 9:29; Ps 25:4; Ps 103:7; Joel 2:17)14And he said, “My presence will go with you, and I will give you rest.” (2 Mos 40:34; 5 Mos 3:20; Jos 1:5; Jos 21:44; Jos 22:4; Jos 23:1; Ps 95:11; Jes 63:9)15And he said to him, “If your presence will not go with me, do not bring us up from here. (2 Mos 33:1)16For how shall it be known that I have found favor in your sight, I and your people? Is it not in your going with us, so that we are distinct, I and your people, from every other people on the face of the earth?” (2 Mos 19:5; 4 Mos 14:14; 1 Kung 8:53)17And the Lord said to Moses, “This very thing that you have spoken I will do, for you have found favor in my sight, and I know you by name.” (2 Mos 33:12)18Moses said, “Please show me your glory.” (2 Mos 33:20; 1 Tim 6:16)19And he said, “I will make all my goodness pass before you and will proclaim before you my name ‘The Lord.’ And I will be gracious to whom I will be gracious, and will show mercy on whom I will show mercy. (2 Mos 34:5; Ps 31:19; Jer 31:14; Rom 9:15)20But,” he said, “you cannot see my face, for man shall not see me and live.” (1 Mos 32:30; 2 Mos 24:10; 5 Mos 5:24; Dom 6:22; Dom 13:22; Jes 6:5; Upp 1:17)21And the Lord said, “Behold, there is a place by me where you shall stand on the rock,22and while my glory passes by I will put you in a cleft of the rock, and I will cover you with my hand until I have passed by. (Ps 91:1; Ps 91:4; Jes 2:21)23Then I will take away my hand, and you shall see my back, but my face shall not be seen.” (2 Mos 33:20; Joh 1:18; 1 Tim 6:16; 1 Joh 4:12)