1Börjar jag nu skryta över mig själv igen? Är jag kanske lik de människor som måste ha rekommendationsbrev med sig till er, eller vill få ett från er?2Nej, det enda rekommendationsbrev jag behöver, är era förvandlade liv. Det brevet är skrivet i era hjärtan, och kan läsas av alla.3Var och en kan ju se att era förvandlade hjärtan är ett rekommendationsbrev från Kristus själv, men utskrivet av mig. Det är inte skrivet med bläck, utan med Guds Ande som lever. Och det är inte skrivet på stentavlor som Moses lag[1], utan det är skrivet på ett levande material, era egna hjärtan.
Det gamla och det nya förbundet mellan Gud och människor
4Men att jag vågar tala om mig själv på det här viset, det är för att jag litar på att Gud har förvandlat er på grund av det som Kristus gjorde.5Det är ju inte jag själv som har åstadkommit något, för jag har ingen egen kraft. Nej, all min förmåga kommer från Gud.6Han har gett mig förmågan att sprida budskapet om det nya förbundet mellan Gud och människor, ett förbund som inte bygger på att man lyder en skriven lag, utan på att Guds Ande förvandlar hjärtat. Den som försöker tillfredsställa Gud genom att följa hela Moses lag ska straffas med döden. Men den som låter Guds Ande förvandla hjärtat får evigt liv.7-8Det gamla förbundet, mellan Gud och Israels folk, byggde på en lag som var inhuggen i stentavlor, och det förbundet ledde till döden. Ändå strålade Moses ansikte så av Guds härlighet, när han kom ner från berget med stentavlorna, att folket inte vågade se på honom.[2] Fast efter ett tag bleknade strålglansen. Men om redan det gamla förbundet var så fyllt av Guds härlighet, hur mycket mer av Guds härlighet ska då inte finnas i det nya förbundet, där Guds Ande ger evigt liv?9Om redan det förbund som leder till Guds dom var fyllt av härlighet, hur mycket mer härlighet ska då inte finnas i det nya förbundet, som kan göra oss skuldfria inför Gud?10Ja, jämför man härligheten i det nya förbundet med härligheten i det gamla, så är det som om det gamla inte hade någon härlighet alls.11För även om det gamla förbundet, som är satt åt sidan, var fyllt av Guds härlighet, så är det ingenting i jämförelse med härligheten i det förbund som varar för evigt.12Och eftersom detta nya förbund ger oss hopp om en evig härlighet hos Gud, sprider jag budskapet om Kristus utan att skämmas.13Jag gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet, för att Israels folk inte skulle se hur härligheten bleknade och försvann.14På grund av den slöjan, insåg inte heller Israels folk att härligheten i det gamla förbundet försvann. Och slöjan hindrar dem än idag från att förstå den verkliga meningen när det gamla förbundets skrifter läses upp.[3] Slöjan försvinner ju inte förrän man tror på Kristus.15Ja, än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag.16Men så fort någon börjar följa Herren Jesus Kristus, tas slöjan bort.17Den som tar emot Herren, tar ju emot hans Ande. Och Herrens Ande befriar oss från den skuld som skiljer oss från Gud.18Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet. Och hans härlighet förvandlar oss, så att vi blir mer och mer lika honom. Ja, för varje dag som Herrens Ande verkar i oss, återspeglar vi mer och mer av hans härlighet.
2 Korinthierbrevet 3
English Standard Version
Ministers of the New Covenant
1Are we beginning to commend ourselves again? Or do we need, as some do, letters of recommendation to you, or from you? (Apg 18:27; 1 Kor 16:3; 2 Kor 5:12; 2 Kor 10:12; 2 Kor 11:4; 2 Kor 12:11)2You yourselves are our letter of recommendation, written on our[1] hearts, to be known and read by all. (1 Kor 9:2)3And you show that you are a letter from Christ delivered by us, written not with ink but with the Spirit of the living God, not on tablets of stone but on tablets of human hearts.[2] (2 Mos 24:12; Ords 3:3; Ords 7:3; Jer 17:1; Jer 31:33; Hes 11:19; Hes 36:26; Matt 16:16; Heb 8:10)4Such is the confidence that we have through Christ toward God. (Ef 3:12)5Not that we are sufficient in ourselves to claim anything as coming from us, but our sufficiency is from God, (1 Kor 15:10; Ef 2:8)6who has made us sufficient to be ministers of a new covenant, not of the letter but of the Spirit. For the letter kills, but the Spirit gives life. (Jer 31:31; Luk 22:20; Joh 6:63; Rom 2:27; Rom 8:2; 1 Kor 11:25; 2 Kor 3:14; 2 Kor 4:1; 2 Kor 5:18; Ef 3:7; Kol 1:23; Kol 1:25; 1 Tim 1:12; Heb 8:8; Heb 8:13; Heb 9:15)7Now if the ministry of death, carved in letters on stone, came with such glory that the Israelites could not gaze at Moses’ face because of its glory, which was being brought to an end, (2 Mos 34:29; Rom 4:15; 2 Kor 3:9; 2 Kor 3:13)8will not the ministry of the Spirit have even more glory?9For if there was glory in the ministry of condemnation, the ministry of righteousness must far exceed it in glory. (2 Kor 3:7; 2 Kor 11:15; Heb 12:18)10Indeed, in this case, what once had glory has come to have no glory at all, because of the glory that surpasses it.11For if what was being brought to an end came with glory, much more will what is permanent have glory.12Since we have such a hope, we are very bold, (2 Kor 7:4; Ef 6:19)13not like Moses, who would put a veil over his face so that the Israelites might not gaze at the outcome of what was being brought to an end. (2 Kor 3:7)14But their minds were hardened. For to this day, when they read the old covenant, that same veil remains unlifted, because only through Christ is it taken away. (Mark 6:52; Apg 13:15; Apg 15:21; Rom 11:25; 2 Kor 3:6; 2 Kor 4:4)15Yes, to this day whenever Moses is read a veil lies over their hearts.16But when one[3] turns to the Lord, the veil is removed. (2 Mos 34:34; Jes 25:7; Rom 11:23)17Now the Lord[4] is the Spirit, and where the Spirit of the Lord is, there is freedom. (Jes 61:1; Joh 8:32; Gal 4:6; Gal 5:1; Gal 5:13)18And we all, with unveiled face, beholding the glory of the Lord,[5] are being transformed into the same image from one degree of glory to another.[6] For this comes from the Lord who is the Spirit. (Ps 84:7; Joh 17:24; Rom 8:29; 1 Kor 13:12; 1 Kor 15:49; 2 Kor 4:4; 2 Kor 4:6; 1 Tim 1:11)