Kraften från Kristus verkar i den som är beroende av Gud
1-2Att skryta så här känns helt fel, men jag måste ändå fortsätta. Och jag kommer nu till syner och sådant som Herren Jesus har avslöjat för mig. Det känns som sagt helt fel att skryta över detta, men låt mig i alla fall få säga så här mycket: För 14 år sedan fördes en viss person[1], som lever i gemenskap med Jesus Kristus, ända upp till Gud i himlen.3-4Om det var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det. Jag vet i alla fall att han, där uppe i paradiset, fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.5Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår. Det enda jag vill vara stolt över är min egen svaghet och mitt beroende av Gud.6Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det har verkligen inträffat. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig.7Men för att jag inte ska bli mallig över allt det fantastiska Gud har avslöjat för mig, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är ett sändebud från Satan som ständigt förnedrar mig, för att jag inte ska bli mallig.[2]8Tre gånger har jag bett till Herren Jesus att denna tagg ska lämna mig ifred.9Men Herren har svarat mig: ”Min hjälp är allt du behöver. Ju svagare du är, desto mer kan min kraft verka.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för på grund av den kan kraften från Kristus verka i mig.10Jag är glad över att vara svag och beroende av Gud, och jag är glad över att få lida, över att bli förolämpad och förföljd och över att gå igenom svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.
Paulus omsorg om korinthierna
11Ni har tvingat mig att skryta och handla som en dåre, för egentligen borde ni själva ha försvarat mig. Ni vet ju mycket väl att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga sändebud som kommer med falska budskap, även om jag i mig själv inte är någonting.12När jag var hos er bevisade jag på alla sätt att jag är ett äkta sändebud åt Kristus, genom att om och om igen utföra de mest fantastiska under och tecken genom Guds kraft.13Det enda jag inte gjorde hos er, och som jag brukar göra i andra församlingar, var att låta er försörja mig. Jag hoppas ni kan förlåta mig för det!14Nu kommer jag snart till er för tredje gången, och inte heller nu vill jag ha någon ersättning. Det är er kärlek jag vill ha, och inte era ägodelar. Ni är ju mina barn, eftersom jag förde er till tro. Och det är inte barnen som ska spara och snåla åt sina föräldrar, utan föräldrarna ska försörja sina barn.15Jag är bara glad över att kunna ge mig själv och mina ägodelar till er för att kunna hjälpa er. Och jag hoppas att ni inte älskar mig mindre för att jag älskar er så mycket.16Ni vet själva att ni inte behövde försörja mig när jag var hos er. Men vissa av er tycker att jag är så slug, så jag kanske har lurat er på något annat sätt?17Jag kanske har låtit er försörja några av de medhjälpare jag skickade till er, så att ni ändå blev utnyttjade?18Jag bad Titus att resa till er, och skickade med honom en annan troende man. Har Titus kanske utnyttjat er? Nej, det är omöjligt, för han och jag tänker och handlar på exakt samma sätt.19Nu har ni kanske hela tiden tänkt, att jag har skrutit på det här viset för att försvara mig inför er. Men Gud kan intyga att jag som tjänare åt Kristus har gjort detta för att er tro ska kunna bli starkare, kära vänner.20Jag är nämligen rädd för att jag ska finna församlingen i ett helt annat skick än jag önskar. Och då kommer jag också att säga er något helt annat än det ni önskar höra. Jag är rädd att jag ska finna att ni strider med varandra, att ni är fyllda av avundsjuka och ilska, att ni ägnar er åt intriger, skvaller och förtal, och att ni är högfärdiga och oeniga.21Ja, jag är rädd att jag ska behöva skämmas över er inför Gud, och att jag ska bli tvungen att sörja över alla dem som fortfarande ägnar sig åt sexuell lössläppthet, omoral och hejdlösa orgier, trots att de nu tror på Kristus.
2 Korinthierbrevet 12
English Standard Version
Paul’s Visions and His Thorn
1I must go on boasting. Though there is nothing to be gained by it, I will go on to visions and revelations of the Lord. (Gal 1:12; Gal 2:2; Ef 3:3)2I know a man in Christ who fourteen years ago was caught up to the third heaven—whether in the body or out of the body I do not know, God knows. (Ps 148:4; Hes 8:3; Apg 8:39; 2 Kor 5:17; 2 Kor 11:11; 2 Kor 12:3; 1 Thess 4:17; Upp 12:5)3And I know that this man was caught up into paradise—whether in the body or out of the body I do not know, God knows— (1 Mos 2:8; Luk 23:43; 2 Kor 12:2; Upp 2:7)4and he heard things that cannot be told, which man may not utter.5On behalf of this man I will boast, but on my own behalf I will not boast, except of my weaknesses— (1 Kor 2:3)6though if I should wish to boast, I would not be a fool, for I would be speaking the truth; but I refrain from it, so that no one may think more of me than he sees in me or hears from me. (2 Kor 5:13; 2 Kor 11:16; 2 Kor 12:11)7So to keep me from becoming conceited because of the surpassing greatness of the revelations,[1] a thorn was given me in the flesh, a messenger of Satan to harass me, to keep me from becoming conceited. (4 Mos 33:55; Hes 28:24; Luk 13:16; 1 Kor 5:5; 2 Kor 10:10)8Three times I pleaded with the Lord about this, that it should leave me. (Matt 26:44)9But he said to me, “My grace is sufficient for you, for my power is made perfect in weakness.” Therefore I will boast all the more gladly of my weaknesses, so that the power of Christ may rest upon me. (Jes 40:29; Jes 43:2; 1 Kor 2:5; Fil 4:13)10For the sake of Christ, then, I am content with weaknesses, insults, hardships, persecutions, and calamities. For when I am weak, then I am strong. (Matt 5:11; Rom 5:3; 2 Kor 5:15; 2 Kor 13:4)
Concern for the Corinthian Church
11I have been a fool! You forced me to it, for I ought to have been commended by you. For I was not at all inferior to these super-apostles, even though I am nothing. (1 Kor 3:7; 1 Kor 15:9; 1 Kor 15:10; 2 Kor 11:5; 2 Kor 12:6)12The signs of a true apostle were performed among you with utmost patience, with signs and wonders and mighty works. (Rom 15:19; 1 Kor 9:1; 2 Kor 6:4)13For in what were you less favored than the rest of the churches, except that I myself did not burden you? Forgive me this wrong! (Apg 20:33; 1 Kor 9:12)14Here for the third time I am ready to come to you. And I will not be a burden, for I seek not what is yours but you. For children are not obligated to save up for their parents, but parents for their children. (Ords 19:14; Hes 34:2; 1 Kor 4:14; 1 Kor 10:24; 1 Kor 10:33; 2 Kor 1:15; 2 Kor 13:1; 2 Kor 13:2)15I will most gladly spend and be spent for your souls. If I love you more, am I to be loved less? (2 Kor 1:6; 2 Kor 6:11; Fil 2:17; Kol 1:24; 1 Thess 2:8; 2 Tim 2:10)16But granting that I myself did not burden you, I was crafty, you say, and got the better of you by deceit. (2 Kor 11:9)17Did I take advantage of you through any of those whom I sent to you? (2 Kor 9:5)18I urged Titus to go, and sent the brother with him. Did Titus take advantage of you? Did we not act in the same spirit? Did we not take the same steps? (2 Kor 8:6; 2 Kor 8:18)19Have you been thinking all along that we have been defending ourselves to you? It is in the sight of God that we have been speaking in Christ, and all for your upbuilding, beloved. (Rom 1:9; Rom 9:1; 1 Kor 14:26)20For I fear that perhaps when I come I may find you not as I wish, and that you may find me not as you wish—that perhaps there may be quarreling, jealousy, anger, hostility, slander, gossip, conceit, and disorder. (1 Kor 4:21; 2 Kor 2:1)21I fear that when I come again my God may humble me before you, and I may have to mourn over many of those who sinned earlier and have not repented of the impurity, sexual immorality, and sensuality that they have practiced. (1 Kor 5:1; 1 Kor 6:18; 2 Kor 13:2; Upp 2:21)