1När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen2och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider det glada budskapet om Jesus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro,3så att ni inte tappar modet under alla svårigheter ni möter. Men att lidande ingår i Guds plan för oss, det visste ni redan.4Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi alla kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet.5När jag inte längre kunde stå ut med ovissheten, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på om er tro hade klarat påfrestningarna. Jag var rädd att Frestaren hade fått er att falla, så att vårt arbete hade varit förgäves.
Timotheos glädjande rapport
6Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om att er tro och kärlek fortfarande är lika stark, och att ni minns vårt besök med glädje, och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er.7Kära syskon, ni har med er tro tröstat oss i alla våra svårigheter och lidanden här.8Nu känns livet härligt igen, när vi vet att ni håller fast vid er tro på Herren Jesus.9Vi kan inte nog tacka Gud för den glädje ni har gett oss!10Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro.11Vi ber att vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus ska låta det bli möjligt för oss att resa till er.12Vi ber också att Herren Jesus ska låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er.13Ja, vi ber att Herren Jesus ska styrka er och göra er fria från synd, så att ni är värdiga att stå inför vår Gud och Far, den dag vår Herre Jesus kommer med alla som tillhör honom[1].
1 Thessalonikerbreve 3
English Standard Version
1Therefore when we could bear it no longer, we were willing to be left behind at Athens alone, (Apg 17:15)2and we sent Timothy, our brother and God’s coworker[1] in the gospel of Christ, to establish and exhort you in your faith, (2 Kor 1:1; Fil 2:19; Kol 1:1; Filem 1:1; Heb 13:23)3that no one be moved by these afflictions. For you yourselves know that we are destined for this. (Apg 9:16; Apg 14:22)4For when we were with you, we kept telling you beforehand that we were to suffer affliction, just as it has come to pass, and just as you know. (1 Thess 2:14)5For this reason, when I could bear it no longer, I sent to learn about your faith, for fear that somehow the tempter had tempted you and our labor would be in vain. (Matt 4:3; 1 Kor 7:5; 2 Kor 11:3; Fil 2:16; 1 Thess 3:1)
Timothy’s Encouraging Report
6But now that Timothy has come to us from you, and has brought us the good news of your faith and love and reported that you always remember us kindly and long to see us, as we long to see you— (Apg 18:5; 1 Kor 11:2; 2 Kor 7:6; 2 Kor 7:9; Fil 1:8; 1 Thess 1:3)7for this reason, brothers,[2] in all our distress and affliction we have been comforted about you through your faith. (2 Kor 1:4)8For now we live, if you are standing fast in the Lord. (1 Kor 16:13)9For what thanksgiving can we return to God for you, for all the joy that we feel for your sake before our God, (1 Thess 1:2)10as we pray most earnestly night and day that we may see you face to face and supply what is lacking in your faith? (Rom 1:10; 2 Kor 13:9; 1 Thess 2:17; 2 Tim 1:3)11Now may our God and Father himself, and our Lord Jesus, direct our way to you, (Gal 1:4; 2 Thess 3:5)12and may the Lord make you increase and abound in love for one another and for all, as we do for you, (Fil 1:9; 1 Thess 4:1; 1 Thess 4:9; 1 Thess 4:10; 1 Thess 5:15; 2 Thess 1:3)13so that he may establish your hearts blameless in holiness before our God and Father, at the coming of our Lord Jesus with all his saints. (Sak 14:5; 1 Thess 2:19; 1 Thess 3:11; Jak 5:8; Jud 1:14)