1En dag fick David reda på att filisteerna var i Kegila och plundrade logarna.2David frågade då Herren: "Ska jag anfalla dem?""Ja, gå till attack mot filisteerna och rädda Kegila!" sa Herren till honom.3Men Davids män hade invändningar: "Vi är rädda och känner oss inte ens säkra här i Juda. Vi vill verkligen inte gå till Kegila för att strida mot hela den filisteiska armén!"4David frågade då Herren än en gång, och Herren svarade på samma sätt: "Gå ner till Kegila, så ska jag hjälpa er att besegra filisteerna."5De gick då ner till Kegila och stred mot filisteerna. De vann en förkrossande seger, förde bort filisteernas boskap och räddade Kegilas befolkning.6Prästen Ebjatar hade tagit med sig prästkläderna när han flydde till David.7Saul fick snart reda på att David var i Kegila."Bra!" utropade han. "Nu har vi honom! Gud har gett David åt mig nu när han har stängt in sig i en stad med starka portar."8Saul mobiliserade därför hela sin armé för att belägra Kegila och tillfångata David och hans män.9När David fick reda på Sauls plan bad han prästen Ebjatar att ta fram prästkläderna, för han ville fråga Herren vad de skulle göra.10"Herre, Israels Gud", sa David. "Jag har hört att Saul tänker komma och förgöra Kegila, därför att jag är här.11Kommer Kegilas män att överlämna mig åt honom? Och tänker verkligen Saul komma hit, som jag har hört? Herre, Israels Gud, svara mig!"Herren svarade: "Ja, han kommer."12"Och kommer Kegilas män att utlämna mig till Saul? frågade David. Och Herren svarade: "Ja, de kommer att utlämna dig."13David och hans cirka sex hundra man lämnade därför Kegila och vandrade från plats till plats. Men när Saul fick veta att David hade flytt, brydde han sig inte om att dra ut.14David bodde nu i ökengrottorna i bergslandet Sif. Saul sökte dagligen efter honom, men Herren lät honom inte lyckas.15En dag, när David var nära Hores, fick han reda på att Saul var på väg för att döda honom.16Jonatan, Sauls son, gick nu för att leta reda på David, och när han fann honom uppmuntrade han David i hans tro på Gud.17"Var inte rädd", tröstade Jonatan honom. "Min far kommer aldrig att hitta dig! Du ska bli Israels kung, och jag kommer att bli din närmaste man. Det vet min far också."18De bekräftade sedan förbundet med varandra. David stannade i Hores, och Jonatan återvände hem.19Men Sifs män gick till Saul i Gibea och förrådde David."Vi vet var han gömmer sig", sa de. "Han är i grottorna vid Hores på Hakilakullen, nere i den södra delen av öknen.20Kom ner dit, så ska vi se till att gripa honom åt dig!"21"Herren ska välsigna er för er omtanke om mig", sa Saul!22"Gå genast och gör er beredda. Ta reda på var han är och vem som har sett honom där, för jag vet hur listig han är.23Kartlägg alla hans gömställen och kom sedan och ge mig mer detaljerade uppgifter. Då ska jag komma med er. Och om han finns i området, så ska jag hitta honom, om jag så ska söka överallt i hela Juda!"24-25Sifs män återvände hem. När David fick reda på att Saul var på väg till Sif, gick han och hans män ännu längre in i Maons öken, till dess södra del, men Saul följde efter dem.26Till slut var det bara ett berg som skilde Saul och David åt. Saul och hans män närmade sig. David gjorde allt för att undkomma, men allt verkade hopplöst.27När Saul vid denna tidpunkt fick besked om att filisteerna härjade i Israel igen,28gav han plötsligt upp förföljandet av David för att gå emot dem. Ända sedan dess har platsen, där David slog läger, kallats Flyktens klippa.
1 Samuelsboken 23
English Standard Version
David Saves the City of Keilah
1Now they told David, “Behold, the Philistines are fighting against Keilah and are robbing the threshing floors.” (Jos 15:44)2Therefore David inquired of the Lord, “Shall I go and attack these Philistines?” And the Lord said to David, “Go and attack the Philistines and save Keilah.” (1 Sam 22:10)3But David’s men said to him, “Behold, we are afraid here in Judah; how much more then if we go to Keilah against the armies of the Philistines?”4Then David inquired of the Lord again. And the Lord answered him, “Arise, go down to Keilah, for I will give the Philistines into your hand.” (Jos 24:11; Dom 7:7; Dom 20:28; 1 Sam 23:2; 1 Sam 23:14)5And David and his men went to Keilah and fought with the Philistines and brought away their livestock and struck them with a great blow. So David saved the inhabitants of Keilah.6When Abiathar the son of Ahimelech had fled to David to Keilah, he had come down with an ephod in his hand. (1 Sam 22:20)7Now it was told Saul that David had come to Keilah. And Saul said, “God has given him into my hand, for he has shut himself in by entering a town that has gates and bars.”8And Saul summoned all the people to war, to go down to Keilah, to besiege David and his men.9David knew that Saul was plotting harm against him. And he said to Abiathar the priest, “Bring the ephod here.” (4 Mos 27:21; 1 Sam 30:7)10Then David said, “O Lord, the God of Israel, your servant has surely heard that Saul seeks to come to Keilah, to destroy the city on my account.11Will the men of Keilah surrender me into his hand? Will Saul come down, as your servant has heard? O Lord, the God of Israel, please tell your servant.” And the Lord said, “He will come down.”12Then David said, “Will the men of Keilah surrender me and my men into the hand of Saul?” And the Lord said, “They will surrender you.” (1 Sam 23:20)13Then David and his men, who were about six hundred, arose and departed from Keilah, and they went wherever they could go. When Saul was told that David had escaped from Keilah, he gave up the expedition. (1 Sam 22:2; 1 Sam 25:13; 1 Sam 27:2; 1 Sam 30:9; 2 Sam 15:20)14And David remained in the strongholds in the wilderness, in the hill country of the wilderness of Ziph. And Saul sought him every day, but God did not give him into his hand. (Jos 15:24)
Saul Pursues David
15David saw that Saul had come out to seek his life. David was in the wilderness of Ziph at Horesh.16And Jonathan, Saul’s son, rose and went to David at Horesh, and strengthened his hand in God.17And he said to him, “Do not fear, for the hand of Saul my father shall not find you. You shall be king over Israel, and I shall be next to you. Saul my father also knows this.” (1 Sam 20:31; 1 Sam 24:20)18And the two of them made a covenant before the Lord. David remained at Horesh, and Jonathan went home. (1 Sam 18:3; 1 Sam 20:8; 1 Sam 20:16; 1 Sam 20:42; 2 Sam 21:7)19Then the Ziphites went up to Saul at Gibeah, saying, “Is not David hiding among us in the strongholds at Horesh, on the hill of Hachilah, which is south of Jeshimon? (4 Mos 21:20; 1 Sam 26:1)20Now come down, O king, according to all your heart’s desire to come down, and our part shall be to surrender him into the king’s hand.” (1 Sam 23:12)21And Saul said, “May you be blessed by the Lord, for you have had compassion on me. (Rut 2:20; 1 Sam 22:8)22Go, make yet more sure. Know and see the place where his foot is, and who has seen him there, for it is told me that he is very cunning.23See therefore and take note of all the lurking places where he hides, and come back to me with sure information. Then I will go with you. And if he is in the land, I will search him out among all the thousands of Judah.”24And they arose and went to Ziph ahead of Saul. Now David and his men were in the wilderness of Maon, in the Arabah to the south of Jeshimon. (5 Mos 1:1; Jos 15:55; 1 Sam 23:19; 1 Sam 25:2)25And Saul and his men went to seek him. And David was told, so he went down to the rock and lived in the wilderness of Maon. And when Saul heard that, he pursued after David in the wilderness of Maon.26Saul went on one side of the mountain, and David and his men on the other side of the mountain. And David was hurrying to get away from Saul. As Saul and his men were closing in on David and his men to capture them,27a messenger came to Saul, saying, “Hurry and come, for the Philistines have made a raid against the land.”28So Saul returned from pursuing after David and went against the Philistines. Therefore that place was called the Rock of Escape.[1]29[2] And David went up from there and lived in the strongholds of Engedi. (Jos 15:62; 2 Krön 20:2; Höga v 1:14; Hes 47:10)