1 Samuelsboken 2

Nya Levande Bibeln

1 Hanna bad och tackade Herren med dessa ord:"Jag gläder mig i Herren! Han har välsignat mig! Nu har jag ett svar åt mina fiender, för Herren har löst mitt problem. Jag är så glad!2 Ingen är helig som Herren! Det finns ingen annan Gud, ingen enda klippa som vår Gud.3 Sluta upp med ert högmodiga och stolta tal och era stora ord! Herren vet vad ni har gjort, och han kommer att döma era handlingar.4 Krigarnas bågar är sönderbrutna, men de som stapplade av svaghet är nu starka.5 De som förut mådde väl svälter nu och de som förut var hungriga får nu mat. Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn, men hon som hade många barn tynar bort.6 Herren dödar och Herren ger liv.7 Några låter han vara fattiga och andra rika. En låter han falla, och en annan lyfter han upp.8 Han lyfter upp de fattiga ur dammet på askhögen och behandlar dem som furstar. Han sätter dem på hedersplatserna, och de får ärva rikedomarna. Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.9 Han kommer att skydda sina gudfruktiga barn, men de onda kommer att tystas i mörkret. Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.10 De som kämpar mot Herren kommer att brytas sönder. Han dundrar mot dem från himlen. Han dömer hela jorden. Han ger makt till sin kung och stor ära till sin smorde."11 Därefter återvände Elkana till Rama utan Samuel, som blev en Herrens tjänare under prästen Eli.12 Elis söner var onda män, som inte älskade Herren.13-14 När någon offrade ett djur brukade de skicka ut en tjänare med en treuddig köttgaffel. Den stötte han ner i grytan medan köttet från det offrade djuret kokades, och krävde sedan att den bit som kom upp skulle tillhöra Elis söner. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Silo för att tillbe.15 Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet på altaret, och sa: "Ge mig det råa köttet, inte det kokta, så att jag kan steka det åt prästen."16 Om då mannen som offrade köttet svarade: "Du får så mycket du vill ha, men först måste fettet brännas som lagen kräver", brukade tjänaren säga:"Nej, ge det till mig nu, annars tar jag det med våld."17 Denna synd var mycket stor i Herrens ögon. Den visade att man behandlade folkets offer utan respekt.18 Samuel var Herrens tjänare, trots att han bara var ett barn, och han bar en linnemantel precis som prästen.19 Varje år sydde hans mor en liten rock åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin make för att offra.20 Innan de återvände hem, brukade Eli välsigna Elkana och Hanna och be att Gud skulle ge dem flera barn som kunde ta platsen efter den son de hade gett till Herren.21 Och Herren gav Hanna tre söner och två döttrar, medan Samuel växte upp i Herrens tjänst.22 Eli hade nu blivit mycket gammal men var ändå uppmärksam på vad som hände runt omkring honom. Han fick till och med veta att hans söner förförde de unga kvinnorna som assisterade vid ingången till tabernaklet.23-25 "Jag har fått dåliga nyheter om vad ni gör", sa Eli till sina söner. "Det är fruktansvärt att förleda Herrens folk till synd. Synd mot människor bestraffas strängt, men hur mycket mer kommer inte ni att straffas för den synd ni har begått mot Herren?" Men de ville inte lyssna till sin far, och Herren hade redan planerat att döda dem.26 Men den lille Samuel växte upp och var till glädje för både Gud och människor. En profet besöker Eli27 En dag kom en profet till Eli med ett budskap från Herren: "Visade jag inte min kraft när Israels barn var slavar i Egypten?28 Utvalde jag inte er stamfar Levi bland alla hans bröder till att vara min präst, och att offra på mitt altare, bränna rökelse och bära prästkläder inför mig? Tilldelade jag inte era präster eldsoffren?29 Varför är ni då så giriga efter alla de andra offer som förs fram till mig? Varför har du satt dina söner före mig? Både du och de har blivit feta av det bästa från mitt folks offer!30 Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att din del av Levi stam alltid ska få vara mina präster, är det otänkbart att ni kan fortsätta att handla som ni gör! Jag kommer bara att ära dem som ärar mig, och jag kommer att förakta dem som föraktar mig.31 Jag ska göra slut på din familj, så att ni inte längre kan tjäna som präster. Varenda familjemedlem kommer att dö i förtid.32 Du kommer att bli avundsjuk på det välstånd som jag ska ge till mitt folk, men du och din familj ska få möta mycket av svårigheter och nöd. Ingen av er kommer att få ett långt liv.33 De som lever kvar ska leva i sorg och klagan, och deras barn ska dödas med svärd.34 Och för att bevisa att det jag har sagt kommer att slå in, ska dina två söner Hofni och Pinehas dö på samma dag!35 Sedan ska jag låta en trofast präst uppstå, en som kommer att tjäna mig och göra som jag säger. Jag ska välsigna hans ättlingar, och hans familj ska för alltid vara präster åt mina kungar.36 Då ska alla dina ättlingar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: 'Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.' "Herren kallar den unge Samuel

1 Samuelsboken 2

English Standard Version

1 And Hannah prayed and said, “My heart exults in the Lord; my horn is exalted in the Lord. My mouth derides my enemies, because I rejoice in your salvation. (1 Sam 2:10; Ps 9:14; Ps 13:5; Ps 20:5; Ps 35:9; Ps 75:10; Ps 89:17; Ps 89:24; Ps 92:10; Ps 112:9; Ps 148:14; Luk 1:46)2 “There is none holy like the Lord: for there is none besides you; there is no rock like our God. (2 Mos 15:11; 5 Mos 32:30; Ps 86:8; Ps 89:6; Ps 89:8)3 Talk no more so very proudly, let not arrogance come from your mouth; for the Lord is a God of knowledge, and by him actions are weighed.4 The bows of the mighty are broken, but the feeble bind on strength. (Ps 37:15; Ps 46:9; Ps 76:3)5 Those who were full have hired themselves out for bread, but those who were hungry have ceased to hunger. The barren has borne seven, but she who has many children is forlorn. (Ps 113:9; Jes 54:1; Jer 15:9)6 The Lord kills and brings to life; he brings down to Sheol and raises up. (5 Mos 32:39)7 The Lord makes poor and makes rich; he brings low and he exalts. (Job 1:21; Job 5:11; Ps 75:7)8 He raises up the poor from the dust; he lifts the needy from the ash heap to make them sit with princes and inherit a seat of honor. For the pillars of the earth are the Lord’s, and on them he has set the world. (Job 36:7; Job 38:4; Ps 24:2; Ps 102:25; Ps 104:5; Ps 113:7; Dan 4:17; Luk 1:52)9 “He will guard the feet of his faithful ones, but the wicked shall be cut off in darkness, for not by might shall a man prevail. (Ps 91:11; Ps 121:3; Ords 3:26)10 The adversaries of the Lord shall be broken to pieces; against them he will thunder in heaven. The Lord will judge the ends of the earth; he will give strength to his king and exalt the horn of his anointed.” (1 Sam 2:1; 1 Sam 7:10; 2 Sam 22:14; Ps 2:9; Ps 18:13; Ps 89:24; Ps 96:10; Ps 96:13; Ps 98:9)11 Then Elkanah went home to Ramah. And the boy[1] was ministering to the Lord in the presence of Eli the priest. (1 Sam 1:19; 1 Sam 2:18; 1 Sam 3:1)12 Now the sons of Eli were worthless men. They did not know the Lord. (Dom 2:10; 1 Sam 1:16)13 The custom of the priests with the people was that when any man offered sacrifice, the priest’s servant would come, while the meat was boiling, with a three-pronged fork in his hand,14 and he would thrust it into the pan or kettle or cauldron or pot. All that the fork brought up the priest would take for himself. This is what they did at Shiloh to all the Israelites who came there.15 Moreover, before the fat was burned, the priest’s servant would come and say to the man who was sacrificing, “Give meat for the priest to roast, for he will not accept boiled meat from you but only raw.” (3 Mos 3:5; 3 Mos 3:16; 3 Mos 7:23; 3 Mos 7:25; 3 Mos 7:31)16 And if the man said to him, “Let them burn the fat first, and then take as much as you wish,” he would say, “No, you must give it now, and if not, I will take it by force.”17 Thus the sin of the young men was very great in the sight of the Lord, for the men treated the offering of the Lord with contempt. (1 Mos 6:11; Mal 2:8)18 Samuel was ministering before the Lord, a boy clothed with a linen ephod. (2 Mos 28:4; 1 Sam 2:11; 1 Sam 3:1; 2 Sam 6:14; 1 Krön 15:27)19 And his mother used to make for him a little robe and take it to him each year when she went up with her husband to offer the yearly sacrifice. (1 Sam 1:3)20 Then Eli would bless Elkanah and his wife, and say, “May the Lord give you children by this woman for the petition she asked of the Lord.” So then they would return to their home. (1 Sam 1:28)21 Indeed the Lord visited Hannah, and she conceived and bore three sons and two daughters. And the boy Samuel grew in the presence of the Lord. (1 Mos 21:1; Dom 13:24; 1 Sam 2:26; 1 Sam 3:19; Luk 1:80; Luk 2:40)22 Now Eli was very old, and he kept hearing all that his sons were doing to all Israel, and how they lay with the women who were serving at the entrance to the tent of meeting. (2 Mos 38:8)23 And he said to them, “Why do you do such things? For I hear of your evil dealings from all these people.24 No, my sons; it is no good report that I hear the people of the Lord spreading abroad.25 If someone sins against a man, God will mediate for him, but if someone sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for it was the will of the Lord to put them to death. (Jos 11:20)26 Now the boy Samuel continued to grow both in stature and in favor with the Lord and also with man. (Luk 2:52)27 And there came a man of God to Eli and said to him, “Thus says the Lord, ‘Did I indeed reveal myself to the house of your father when they were in Egypt subject to the house of Pharaoh? (1 Kung 13:1)28 Did I choose him out of all the tribes of Israel to be my priest, to go up to my altar, to burn incense, to wear an ephod before me? I gave to the house of your father all my offerings by fire from the people of Israel. (2 Mos 28:1; 3 Mos 2:3; 3 Mos 2:10; 3 Mos 6:16; 3 Mos 7:7; 3 Mos 7:34; 3 Mos 10:14; 4 Mos 5:9; 4 Mos 18:1; 4 Mos 18:7; 4 Mos 18:8; 1 Sam 14:3; 1 Sam 22:18)29 Why then do you scorn[2] my sacrifices and my offerings that I commanded for my dwelling, and honor your sons above me by fattening yourselves on the choicest parts of every offering of my people Israel?’ (5 Mos 32:15)30 Therefore the Lord, the God of Israel, declares: ‘I promised that your house and the house of your father should go in and out before me forever,’ but now the Lord declares: ‘Far be it from me, for those who honor me I will honor, and those who despise me shall be lightly esteemed. (2 Mos 27:21; 2 Mos 29:9; Jer 18:9)31 Behold, the days are coming when I will cut off your strength and the strength of your father’s house, so that there will not be an old man in your house. (1 Sam 4:11; 1 Sam 4:18; 1 Sam 4:20; 1 Sam 22:18; 1 Kung 2:27)32 Then in distress you will look with envious eye on all the prosperity that shall be bestowed on Israel, and there shall not be an old man in your house forever. (Dom 18:30; 1 Sam 4:11; Ps 78:59; Sak 8:4)33 The only one of you whom I shall not cut off from my altar shall be spared to weep his[3] eyes out to grieve his heart, and all the descendants[4] of your house shall die by the sword of men.[5]34 And this that shall come upon your two sons, Hophni and Phinehas, shall be the sign to you: both of them shall die on the same day. (1 Sam 4:11; 1 Kung 13:3)35 And I will raise up for myself a faithful priest, who shall do according to what is in my heart and in my mind. And I will build him a sure house, and he shall go in and out before my anointed forever. (1 Sam 25:28; 2 Sam 7:11; 2 Sam 7:27; 2 Sam 22:51; 1 Kung 2:35; 1 Kung 11:38; 1 Krön 29:22; Ps 18:50; Ps 89:20)36 And everyone who is left in your house shall come to implore him for a piece of silver or a loaf of bread and shall say, “Please put me in one of the priests’ places, that I may eat a morsel of bread.”’”