1Filisteerna gjorde nu sin armé klar för strid och slog läger vid Soko och Aseka vid Efes-Dammim.2Saul å sin sida samlade sina styrkor i Ekdalen.3Filisteerna och israeliterna gjorde sig stridsberedda från varsin kulle och det var bara en dal som skilde dem åt.4-7Då steg Goljat fram, en filisteisk kämpe från Gat. Han var som en jätte, över tre meter lång! Han hade en kopparhjälm, en rustning som vägde åttio kilo, benskydd av koppar och ett spjut av brons på ryggen. Hans lans var en decimeter tjock med en spets av järn som vägde tio kilo. Framför honom gick hans vapendragare med en stor sköld.8Han skrek till israeliterna på andra sidan: "Behöver ni verkligen en hel armé för att avgöra detta? Jag strider för filisteerna. Välj ut någon som vill möta mig!9Om han kan döda mig, så ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar!10Jag utmanar Israels arméer! Har ni någon som vågar strida mot mig?"11När Saul och den israelitiska armén hörde detta blev de rädda och kände sig illa till mods.12David, som var son till efraimiten Isai från Betlehem i Juda, hade sju äldre bröder.13De tre äldsta, Eliab, Abinadab och Samma, hade redan frivilligt anmält sig för att strida mot filisteerna i Sauls armé.14-15David var Isais yngste son. Han återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för att hjälpa sin far med fåren.16Två gånger om dagen, morgon och kväll under fyrtio dagar, steg den filisteiske jätten fram inför Israels arméer.17En dag sa Isai till David: "Gå till dina bröder och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd.18Ge dessa tio ostar till befälhavaren. Se efter hur mina söner har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem!19Saul och den israelitiska armén har slagit läger i Ekdalen."20Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig iväg. Han kom fram till utkanten av lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till stridsfältet med rop och härskrin,21och snart stod israeliter och filisteer uppställda mot varandra.22David lämnade sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna för att träffa sina bröder.23Medan de pratades vid, såg han hur den väldige Goljat steg fram ur de filisteiska leden och ropade ut sin utmaning till Israels armé.24Så snart israeliterna såg honom, flydde de förskräckta.25"Har du sett jätten?" frågade soldaterna."Han har förolämpat hela Israels armé. Och har du hört om den stora belöningen, som kungen har erbjudit den som dödar honom? Kungen tänker ge honom en av sina döttrar, och hela hans familj kommer att slippa betala skatt!"26David talade med några andra som stod där, för att få uppgiften bekräftad. "Vad får den man som dödar den där filisteen och gör slut på hans förolämpningar mot Israel?" frågade han dem. "Vem är den där hedniske filisteen, eftersom man tillåter honom att utmana den levande Gudens arméer?"27Han fick då samma svar som förut.28Men när Davids äldste bror Eliab hörde David tala med männen, blev han arg. "Vad gör du här egentligen?" röt han. "Varför är du inte hemma och tar hand om fåren? Jag vet vilken högfärdig typ du är. Du är säkert här bara för att se på striden!"29"Men vad är det nu då?" invände David. "Jag råkade ju bara ställa en fråga!"30Sedan gick han fram till några andra, frågade samma sak och fick samma svar.31Men någon talade om för kung Saul vad David sagt, och kungen skickade då efter honom.
David dödar Goljat
32"Var inte orolig", sa David till Saul. "Jag ska ta hand om den här filisteen."33"Det klarar du inte av", svarade Saul. "Hur skulle en pojke som du kunna strida mot en man som han? Du är bara en tonåring, och han har varit i armén sedan han var ung!"34Men David stod på sig och sa: "När jag vaktar min fars får och ett lejon eller en björn kommer och tar ett lamm från flocken,35så förföljer jag det, slår ner det och rycker bort lammet ur djurets käftar. Om det vänder sig mot mig, så tar jag det i käken och slår ihjäl det.36Jag har dödat både lejon och björnar, och jag ska göra likadant med den här hedniske filisteen, för han har smädat den helige Gudens armé!37Herren, som räddade mig från lejon och björnar, kommer också att rädda mig undan denne filisté!"Saul gav till slut med sig. "Gå och försök!" sa han. "Herren vare med dig!"38-39Sedan gav Saul sin egen rustning och kopparhjälm till David. David satte den på sig, spände fast svärdet utanpå rustningen och tog ett par steg på prov, för han hade aldrig någonsin varit klädd i en rustning."Jag kan ju knappt röra mig i den här!" utropade han och krängde den av sig.40Sedan plockade han upp fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska, och utrustad med bara herdestav och slunga gick han för att möta Goljat.41-42Under tiden hade Goljat närmat sig med sin sköldbärare framför sig. Han drev med den unge och rödkindade pojken.43"Tror du att jag är en hund", vrålade han mot David, "eftersom du kommer mot mig med en käpp?" Han förbannade David i sina gudars namn.44"Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren!" skrek Goljat.45"Du kommer mot mig med svärd och spjut", ropade David till svar, "men jag kommer mot dig i Herrens namn, han som härskar över himlens och Israels armé, den Gud som du har utmanat.46I dag kommer Herren att besegra dig, och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig. Sedan ska jag ge dina mäns döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren, och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel!47Och Israel kommer att lära sig att Herren inte är beroende av svärd och spjut för att utföra sina planer. Han handlar utan att vara begränsad av mänskliga möjligheter, och han kommer att ge dig till oss!"48-49När Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. David stack ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt iväg den med sin slunga. Stenen träffade filisteen i pannan och trängde djupt in, och Goljat stupade med ansiktet mot marken.50-51David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten. Eftersom han inte hade något svärd, sprang han fram och drog Goljats svärd ur skidan. Med det dödade han honom, och sedan högg han huvudet av honom! När filisteerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde.52Då gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filisteerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar, och kropparna av dödade och sårade filisteer låg utströdda längs hela vägen till Saaraim.53Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade det övergivna fiendelägret.54David tog Goljats huvud till Jerusalem, men hans rustning gömde han i sitt tält.55När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin general Abner: "Vem är den här unge mannens far?""Det vet jag faktiskt inte", sa Abner.56"Ta reda på det åt mig!" bad kungen.57Medan David fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud fick Abner tag i honom och tog honom med sig till Saul.58"Berätta för mig om din far, min vän", sa Saul. David svarade: "Han heter Isai, och vi bor i Betlehem."
1 Samuelsboken 17
English Standard Version
David and Goliath
1Now the Philistines gathered their armies for battle. And they were gathered at Socoh, which belongs to Judah, and encamped between Socoh and Azekah, in Ephes-dammim. (Jos 10:10; Jos 15:35; 1 Sam 13:5; 1 Krön 11:13; Neh 11:30)2And Saul and the men of Israel were gathered, and encamped in the Valley of Elah, and drew up in line of battle against the Philistines. (1 Sam 17:19; 1 Sam 21:9)3And the Philistines stood on the mountain on the one side, and Israel stood on the mountain on the other side, with a valley between them.4And there came out from the camp of the Philistines a champion named Goliath of Gath, whose height was six[1] cubits[2] and a span. (Jos 11:22; Jos 13:3; 1 Sam 21:10; 2 Sam 21:19; 1 Krön 20:4)5He had a helmet of bronze on his head, and he was armed with a coat of mail, and the weight of the coat was five thousand shekels[3] of bronze.6And he had bronze armor on his legs, and a javelin of bronze slung between his shoulders. (1 Sam 17:45)7The shaft of his spear was like a weaver’s beam, and his spear’s head weighed six hundred shekels of iron. And his shield-bearer went before him. (1 Sam 17:41)8He stood and shouted to the ranks of Israel, “Why have you come out to draw up for battle? Am I not a Philistine, and are you not servants of Saul? Choose a man for yourselves, and let him come down to me. (1 Sam 8:17)9If he is able to fight with me and kill me, then we will be your servants. But if I prevail against him and kill him, then you shall be our servants and serve us.” (1 Sam 11:1)10And the Philistine said, “I defy the ranks of Israel this day. Give me a man, that we may fight together.” (1 Sam 17:25; 1 Sam 17:36; 1 Sam 17:45; 2 Sam 21:21)11When Saul and all Israel heard these words of the Philistine, they were dismayed and greatly afraid.12Now David was the son of an Ephrathite of Bethlehem in Judah, named Jesse, who had eight sons. In the days of Saul the man was already old and advanced in years.[4] (1 Mos 35:19; Rut 4:22; 1 Sam 16:1; 1 Sam 16:10; 1 Sam 16:18; 1 Sam 17:58; 1 Krön 2:13)13The three oldest sons of Jesse had followed Saul to the battle. And the names of his three sons who went to the battle were Eliab the firstborn, and next to him Abinadab, and the third Shammah. (1 Sam 16:6; 1 Sam 16:8; 1 Krön 2:13)14David was the youngest. The three eldest followed Saul, (1 Sam 16:11)15but David went back and forth from Saul to feed his father’s sheep at Bethlehem. (1 Sam 16:19)16For forty days the Philistine came forward and took his stand, morning and evening.17And Jesse said to David his son, “Take for your brothers an ephah[5] of this parched grain, and these ten loaves, and carry them quickly to the camp to your brothers.18Also take these ten cheeses to the commander of their thousand. See if your brothers are well, and bring some token from them.” (1 Mos 37:14; 1 Sam 16:20)19Now Saul and they and all the men of Israel were in the Valley of Elah, fighting with the Philistines.20And David rose early in the morning and left the sheep with a keeper and took the provisions and went, as Jesse had commanded him. And he came to the encampment as the host was going out to the battle line, shouting the war cry. (1 Sam 26:5; 1 Sam 26:7)21And Israel and the Philistines drew up for battle, army against army.22And David left the things in charge of the keeper of the baggage and ran to the ranks and went and greeted his brothers. (Jes 10:28; Apg 21:15)23As he talked with them, behold, the champion, the Philistine of Gath, Goliath by name, came up out of the ranks of the Philistines and spoke the same words as before. And David heard him. (1 Sam 17:4; 1 Sam 17:8)24All the men of Israel, when they saw the man, fled from him and were much afraid.25And the men of Israel said, “Have you seen this man who has come up? Surely he has come up to defy Israel. And the king will enrich the man who kills him with great riches and will give him his daughter and make his father’s house free in Israel.” (Jos 15:16; 1 Sam 17:10; 1 Sam 17:36; 1 Sam 17:45)26And David said to the men who stood by him, “What shall be done for the man who kills this Philistine and takes away the reproach from Israel? For who is this uncircumcised Philistine, that he should defy the armies of the living God?” (5 Mos 5:26; Jos 3:10; Dom 14:3; 1 Sam 11:2; 1 Sam 17:25)27And the people answered him in the same way, “So shall it be done to the man who kills him.” (1 Sam 17:25)28Now Eliab his eldest brother heard when he spoke to the men. And Eliab’s anger was kindled against David, and he said, “Why have you come down? And with whom have you left those few sheep in the wilderness? I know your presumption and the evil of your heart, for you have come down to see the battle.”29And David said, “What have I done now? Was it not but a word?”30And he turned away from him toward another, and spoke in the same way, and the people answered him again as before. (1 Sam 17:26)31When the words that David spoke were heard, they repeated them before Saul, and he sent for him.32And David said to Saul, “Let no man’s heart fail because of him. Your servant will go and fight with this Philistine.” (5 Mos 20:3; 1 Sam 16:18)33And Saul said to David, “You are not able to go against this Philistine to fight with him, for you are but a youth, and he has been a man of war from his youth.”34But David said to Saul, “Your servant used to keep sheep for his father. And when there came a lion, or a bear, and took a lamb from the flock,35I went after him and struck him and delivered it out of his mouth. And if he arose against me, I caught him by his beard and struck him and killed him.36Your servant has struck down both lions and bears, and this uncircumcised Philistine shall be like one of them, for he has defied the armies of the living God.” (1 Sam 17:10; 1 Sam 17:26)37And David said, “The Lord who delivered me from the paw of the lion and from the paw of the bear will deliver me from the hand of this Philistine.” And Saul said to David, “Go, and the Lord be with you!” (1 Sam 20:13; 1 Krön 22:11; 1 Krön 22:16; 2 Tim 4:17)38Then Saul clothed David with his armor. He put a helmet of bronze on his head and clothed him with a coat of mail,39and David strapped his sword over his armor. And he tried in vain to go, for he had not tested them. Then David said to Saul, “I cannot go with these, for I have not tested them.” So David put them off.40Then he took his staff in his hand and chose five smooth stones from the brook and put them in his shepherd’s pouch. His sling was in his hand, and he approached the Philistine.41And the Philistine moved forward and came near to David, with his shield-bearer in front of him. (1 Sam 17:7)42And when the Philistine looked and saw David, he disdained him, for he was but a youth, ruddy and handsome in appearance. (1 Sam 16:12)43And the Philistine said to David, “Am I a dog, that you come to me with sticks?” And the Philistine cursed David by his gods. (1 Sam 24:14; 2 Sam 3:8; 2 Sam 9:8; 2 Sam 16:9; 2 Kung 8:13)44The Philistine said to David, “Come to me, and I will give your flesh to the birds of the air and to the beasts of the field.” (1 Sam 17:46)45Then David said to the Philistine, “You come to me with a sword and with a spear and with a javelin, but I come to you in the name of the Lord of hosts, the God of the armies of Israel, whom you have defied. (1 Sam 17:6; 1 Sam 17:36)46This day the Lord will deliver you into my hand, and I will strike you down and cut off your head. And I will give the dead bodies of the host of the Philistines this day to the birds of the air and to the wild beasts of the earth, that all the earth may know that there is a God in Israel, (5 Mos 28:26; Jos 4:24; 1 Sam 17:44; 1 Kung 18:36)47and that all this assembly may know that the Lord saves not with sword and spear. For the battle is the Lord’s, and he will give you into our hand.” (2 Krön 20:15; Ps 44:6; Hos 1:7; Sak 4:6)48When the Philistine arose and came and drew near to meet David, David ran quickly toward the battle line to meet the Philistine.49And David put his hand in his bag and took out a stone and slung it and struck the Philistine on his forehead. The stone sank into his forehead, and he fell on his face to the ground.50So David prevailed over the Philistine with a sling and with a stone, and struck the Philistine and killed him. There was no sword in the hand of David.51Then David ran and stood over the Philistine and took his sword and drew it out of its sheath and killed him and cut off his head with it. When the Philistines saw that their champion was dead, they fled. (1 Sam 21:9; 2 Sam 23:21; Heb 11:34)52And the men of Israel and Judah rose with a shout and pursued the Philistines as far as Gath[6] and the gates of Ekron, so that the wounded Philistines fell on the way from Shaaraim as far as Gath and Ekron. (Jos 15:11; Jos 15:36; 1 Sam 17:4)53And the people of Israel came back from chasing the Philistines, and they plundered their camp.54And David took the head of the Philistine and brought it to Jerusalem, but he put his armor in his tent. (1 Sam 17:57; 2 Sam 5:6)55As soon as Saul saw David go out against the Philistine, he said to Abner, the commander of the army, “Abner, whose son is this youth?” And Abner said, “As your soul lives, O king, I do not know.” (1 Sam 1:26; 1 Sam 16:21; 2 Sam 2:8)56And the king said, “Inquire whose son the boy is.”57And as soon as David returned from the striking down of the Philistine, Abner took him, and brought him before Saul with the head of the Philistine in his hand. (1 Sam 17:54)58And Saul said to him, “Whose son are you, young man?” And David answered, “I am the son of your servant Jesse the Bethlehemite.” (1 Sam 17:12)