1Vid den här tiden ledde Nahas ammoniternas armé mot Israel och belägrade staden Jabes-Gilead. Invånarna i Jabes bad om fred: "Slut fred med oss, så ska vi bli era tjänare", bad de.2"Det ska ni få bli", sa Nahas. "Men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förolämpat."3"Låt oss få sju dagar på oss så att vi kan ta reda på om vi får någon hjälp!" svarade Jabes äldste. "Om inte våra bröder kommer och räddar oss, ska vi gå med på dina villkor."4När budbärarna kom till Sauls hemstad Gibea och berättade hur läget var började alla att gråta.5Saul hade varit ute och plöjt på åkern, och när han återvände till staden frågade han: "Vad är det som har hänt? Varför gråter alla?"När de berättade för honom vad budbärarna från Jabes hade sagt,6kom Guds Ande med stor kraft över Saul och han brann av vrede.7Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel."Så här ska det gå med oxarna som tillhör den som vägrar att följa Saul och Samuel i strid", sa han. Fruktan föll över folket, och de ställde upp till sista man.8Han räknade dem i Besek och fann att de var 300.000, förutom 30.000 män från Juda.9Då skickade han budbärare tillbaka till Jabes-Gilead med beskedet: "Vi kommer att rädda er när det är som hetast i morgon!"Givetvis blev det en oerhörd glädje i staden när budskapet nådde fram.10Männen i Jabes meddelade sedan sina fiender: "Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra med oss som ni vill."11Men under natten kom Saul. Han hade delat upp sin armé i tre grupper. Före gryningen överrumplade de ammoniterna och dödade dem nästan allesammans under förmiddagens lopp. Resten av deras armé blev så grundligt skingrad, att inte ens två personer kom undan tillsammans.12Senare sa folket till Samuel: "Var finns de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så ska vi döda dem! "13Men Saul svarade: "Ingen ska avrättas i dag när Herren har räddat Israel!"14Då sa Samuel till folket: "Kom, låt oss alla gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung."15De gick därför till Gilgal, och vid en högtidlig ceremoni inför Herren krönte de Saul till kung. Sedan offrade de tackoffer till Herren, och Saul och hela Israel firade den lyckliga utgången.
1 Samuelsboken 11
English Standard Version
Saul Defeats the Ammonites
1Then Nahash the Ammonite went up and besieged Jabesh-gilead, and all the men of Jabesh said to Nahash, “Make a treaty with us, and we will serve you.” (1 Mos 26:28; 2 Mos 23:32; 2 Mos 34:12; 2 Mos 34:15; 5 Mos 7:2; Dom 21:8; 1 Sam 12:12; 1 Kung 20:34; Hes 17:13)2But Nahash the Ammonite said to them, “On this condition I will make a treaty with you, that I gouge out all your right eyes, and thus bring disgrace on all Israel.” (1 Mos 34:14; 4 Mos 16:14; 1 Sam 17:26)3The elders of Jabesh said to him, “Give us seven days’ respite that we may send messengers through all the territory of Israel. Then, if there is no one to save us, we will give ourselves up to you.”4When the messengers came to Gibeah of Saul, they reported the matter in the ears of the people, and all the people wept aloud. (Dom 2:4; Dom 21:2; 1 Sam 10:26)5Now, behold, Saul was coming from the field behind the oxen. And Saul said, “What is wrong with the people, that they are weeping?” So they told him the news of the men of Jabesh.6And the Spirit of God rushed upon Saul when he heard these words, and his anger was greatly kindled. (1 Sam 10:6; 1 Sam 10:10)7He took a yoke of oxen and cut them in pieces and sent them throughout all the territory of Israel by the hand of the messengers, saying, “Whoever does not come out after Saul and Samuel, so shall it be done to his oxen!” Then the dread of the Lord fell upon the people, and they came out as one man. (Dom 19:29; Dom 20:1; Dom 21:5; Dom 21:8; Dom 21:10)8When he mustered them at Bezek, the people of Israel were three hundred thousand, and the men of Judah thirty thousand. (Dom 1:5; Dom 20:15; 2 Sam 24:9)9And they said to the messengers who had come, “Thus shall you say to the men of Jabesh-gilead: ‘Tomorrow, by the time the sun is hot, you shall have salvation.’” When the messengers came and told the men of Jabesh, they were glad. (1 Sam 11:13)10Therefore the men of Jabesh said, “Tomorrow we will give ourselves up to you, and you may do to us whatever seems good to you.” (1 Sam 11:3)11And the next day Saul put the people in three companies. And they came into the midst of the camp in the morning watch and struck down the Ammonites until the heat of the day. And those who survived were scattered, so that no two of them were left together. (Dom 7:16; 1 Sam 31:11)
The Kingdom Is Renewed
12Then the people said to Samuel, “Who is it that said, ‘Shall Saul reign over us?’ Bring the men, that we may put them to death.” (1 Sam 10:27; Luk 19:27)13But Saul said, “Not a man shall be put to death this day, for today the Lord has worked salvation in Israel.” (2 Mos 14:13; 1 Sam 11:9; 1 Sam 19:5; 2 Sam 19:22)14Then Samuel said to the people, “Come, let us go to Gilgal and there renew the kingdom.”15So all the people went to Gilgal, and there they made Saul king before the Lord in Gilgal. There they sacrificed peace offerings before the Lord, and there Saul and all the men of Israel rejoiced greatly. (Dom 11:11; 1 Sam 10:8; 1 Sam 10:17; 1 Sam 15:33)