1När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden2steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: "O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig."3Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: "Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken."4Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka.5Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten.6"Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen", sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen.7Då sa kungen till profeten: "Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!"8"Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig", svarade profeten. "Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats,9för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom."10Profeten tog alltså en annan väg tillbaka.11Men i Betel bodde det en gammal profet, och hans söner kom hem och berättade vad profeten från Juda hade gjort och vad han hade sagt till kungen.12-13"Vilken väg tog han?" frågade den gamle profeten. När de berättat det för honom, sa han: "Skynda er att sadla min åsna."Så snart de hade sadlat åsnan14red han efter profeten och hittade honom där han satt under en ek."Är du profeten som kommer från Juda?" frågade han honom."Ja, det är jag", svarade han.15"Kom med mig hem och ät", bad den gamle profeten.16-17"Nej, det kan jag inte", svarade profeten från Juda. "Jag har fått order att varken äta eller dricka i Betel. Herren varnade mig för att göra det. Han sa också till mig att inte återvända samma väg som jag kom."18"Jag är också profet", sa den gamle mannen. "En ängel har gett mig ett budskap från Herren. Jag har fått i uppdrag att ta dig med hem och ge dig att äta och dricka."Den gamle mannen ljög för honom,19men det blev så att de följdes åt till hans hus, där profeten fick mat att äta och vatten att dricka.20Medan de satt vid bordet, kom ett budskap från Herren till den gamle mannen,21-22och han ropade till profeten från Juda: "Herren säger att din kropp inte ska bli begravd hos dina fäder. Du har varit olydig mot hans uttryckliga befallning i och med att du har kommit hit och ätit och druckit."23När de avslutat måltiden sadlade den gamle mannen profetens åsna,24-25och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå alldeles stilla bredvid. Detta berättades i Betel, där den gamle profeten bodde.26"Det är profeten som var olydig mot Herrens befallning", utropade han när han fick höra det. "Det är därför som Herren låtit lejonet döda honom."27Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och red iväg.28Han fann profetens kropp på vägen, och åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller anfallit åsnan.29Profeten lade kroppen på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.30Han lade kroppen i sin egen grav och utbrast: "Min broder, min broder!"31Senare sa han till sina söner att de, när tiden var inne, skulle begrava honom där profeten låg, och han tillade: "Lägg mina ben bredvid hans ben.32För Herren sa till honom att profetera över altaret i Betel, och hans förbannelse över offerhöjdshusen i alla Samariens städer ska verkligen gå i fullbordan."33Trots profetens varning vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. I stället gjorde han ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli präst.34Detta var en mycket stor synd, och den resulterade i att Jerobeams rike föll sönder och att hans familj dog ut.
1 Kungaboken 13
English Standard Version
A Man of God Confronts Jeroboam
1And behold, a man of God came out of Judah by the word of the Lord to Bethel. Jeroboam was standing by the altar to make offerings. (1 Kung 12:33; 2 Kung 23:17)2And the man cried against the altar by the word of the Lord and said, “O altar, altar, thus says the Lord: ‘Behold, a son shall be born to the house of David, Josiah by name, and he shall sacrifice on you the priests of the high places who make offerings on you, and human bones shall be burned on you.’” (1 Kung 13:32; 2 Kung 23:15)3And he gave a sign the same day, saying, “This is the sign that the Lord has spoken: ‘Behold, the altar shall be torn down, and the ashes that are on it shall be poured out.’” (Dom 6:17)4And when the king heard the saying of the man of God, which he cried against the altar at Bethel, Jeroboam stretched out his hand from the altar, saying, “Seize him.” And his hand, which he stretched out against him, dried up, so that he could not draw it back to himself.5The altar also was torn down, and the ashes poured out from the altar, according to the sign that the man of God had given by the word of the Lord.6And the king said to the man of God, “Entreat now the favor of the Lord your God, and pray for me, that my hand may be restored to me.” And the man of God entreated the Lord, and the king’s hand was restored to him and became as it was before. (2 Mos 8:8; 2 Mos 9:28; 2 Mos 10:17; 4 Mos 21:7; Apg 8:24)7And the king said to the man of God, “Come home with me, and refresh yourself, and I will give you a reward.” (1 Sam 9:7; 2 Kung 5:15)8And the man of God said to the king, “If you give me half your house, I will not go in with you. And I will not eat bread or drink water in this place, (4 Mos 22:18; 4 Mos 24:13; 1 Kung 13:16)9for so was it commanded me by the word of the Lord, saying, ‘You shall neither eat bread nor drink water nor return by the way that you came.’”10So he went another way and did not return by the way that he came to Bethel.
The Prophet’s Disobedience
11Now an old prophet lived in Bethel. And his sons[1] came and told him all that the man of God had done that day in Bethel. They also told to their father the words that he had spoken to the king. (1 Kung 13:25; 2 Kung 23:18)12And their father said to them, “Which way did he go?” And his sons showed him the way that the man of God who came from Judah had gone.13And he said to his sons, “Saddle the donkey for me.” So they saddled the donkey for him and he mounted it.14And he went after the man of God and found him sitting under an oak. And he said to him, “Are you the man of God who came from Judah?” And he said, “I am.”15Then he said to him, “Come home with me and eat bread.”16And he said, “I may not return with you, or go in with you, neither will I eat bread nor drink water with you in this place, (1 Kung 13:8)17for it was said to me by the word of the Lord, ‘You shall neither eat bread nor drink water there, nor return by the way that you came.’” (1 Kung 20:35; 1 Thess 4:15)18And he said to him, “I also am a prophet as you are, and an angel spoke to me by the word of the Lord, saying, ‘Bring him back with you into your house that he may eat bread and drink water.’” But he lied to him.19So he went back with him and ate bread in his house and drank water.20And as they sat at the table, the word of the Lord came to the prophet who had brought him back.21And he cried to the man of God who came from Judah, “Thus says the Lord, ‘Because you have disobeyed the word of the Lord and have not kept the command that the Lord your God commanded you,22but have come back and have eaten bread and drunk water in the place of which he said to you, “Eat no bread and drink no water,” your body shall not come to the tomb of your fathers.’”23And after he had eaten bread and drunk, he saddled the donkey for the prophet whom he had brought back.24And as he went away a lion met him on the road and killed him. And his body was thrown in the road, and the donkey stood beside it; the lion also stood beside the body. (1 Kung 20:36)25And behold, men passed by and saw the body thrown in the road and the lion standing by the body. And they came and told it in the city where the old prophet lived. (1 Kung 13:11)26And when the prophet who had brought him back from the way heard of it, he said, “It is the man of God who disobeyed the word of the Lord; therefore the Lord has given him to the lion, which has torn him and killed him, according to the word that the Lord spoke to him.”27And he said to his sons, “Saddle the donkey for me.” And they saddled it.28And he went and found his body thrown in the road, and the donkey and the lion standing beside the body. The lion had not eaten the body or torn the donkey.29And the prophet took up the body of the man of God and laid it on the donkey and brought it back to the city[2] to mourn and to bury him.30And he laid the body in his own grave. And they mourned over him, saying, “Alas, my brother!” (Jer 22:18)31And after he had buried him, he said to his sons, “When I die, bury me in the grave in which the man of God is buried; lay my bones beside his bones. (2 Kung 23:17)32For the saying that he called out by the word of the Lord against the altar in Bethel and against all the houses of the high places that are in the cities of Samaria shall surely come to pass.” (1 Kung 12:31; 1 Kung 13:2; 1 Kung 16:24; 2 Kung 23:16)33After this thing Jeroboam did not turn from his evil way, but made priests for the high places again from among all the people. Any who would, he ordained to be priests of the high places.34And this thing became sin to the house of Jeroboam, so as to cut it off and to destroy it from the face of the earth. (1 Kung 12:30; 1 Kung 14:10; 1 Kung 15:29; 2 Kung 17:21)