1När Rehabeam skulle krönas kom hela Israel till Sikem för att vara med.2-4Jerobeam, som fortfarande var kvar i Egypten, dit han hade flytt från Salomo, fick höra talas om detta genom sina vänner. De övertalade honom att komma till Sikem, där han förenade sig med det övriga folket, och han framställde en del av deras frågor till Rehabeam."Din far var en hård herre", sa Jerobeam. "Lätta på de bördor han har lagt på oss, så ska vi tjäna dig!"5"Låt mig få tre dagar att tänka över saken", svarade Rehabeam. "Kom sedan tillbaka, så ska ni få höra mitt svar." Alla som samlats vände då tillbaka hem.6Rehabeam konsulterade sin far Salomos rådgivare."Vad tycker ni att jag ska göra?" frågade han dem.7"Om du ger dem det svar de vill ha, och om du lovar att vara en god regent och tjäna dem, så kommer du att få vara deras kung så länge du lever", svarade rådgivarna.8Men Rehabeam vägrade lyssna till detta och kallade i stället till sig några yngre män, som han hade vuxit upp tillsammans med.9"Hur ser ni på saken?" frågade han dem.10De svarade: "Säg till dem så här: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så ska jag bli ännu hårdare.11Ja, min far var sträng, men jag kommer att bli ännu strängare. Min far använde riset mot er, men jag ska låta er smaka piskan!' "12-14När Jerobeam mötte folket tre dagar senare fick de därför ett besked som gick helt emot Salomos rådgivares förslag.15Kungen lyssnade alltså inte till folket. Men Herren hade sin hand i detta för att löftet som profeten Ahia från Silo hade gett till Jerobeam skulle infrias.16-17När folket förstod att kungen menade vad han sa och vägrade att lyssna till dem, började de ropa: "Ner med David och hela hans släkt! Nu går vi hem! Låt Rehabeam vara kung över sin egen familj!"Alla övergav honom utom Juda stam, som förblev lojal mot Rehabeam.18När Rehabeam sände iväg Adoram, som hade uppsikt över de allmänna arbetena, för att sammankalla folk också från andra stammar, blev han stenad till döds. Rehabeam fick mycket snabbt fly undan i sin vagn till Jerusalem,19och intill denna dag har Israel varit i uppror mot Davids kungaätt.20När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, bad de honom komma till ett möte med hela folket. Där utropades han till kung i Israel. Det var bara Juda stam som höll sig till Davids familj.21När Rehabeam anlände till Jerusalem, sammankallade han armén och alla vapenföra män i Juda och den del av Benjamin som låg inom hans område. Med 180.000 soldater hade han för avsikt att tvinga resten av Israel att erkänna honom som kung.22Men Gud sände ett budskap till profeten Semaja:23-24"Säg till Rehabeam, Salomos son och kung i Juda, och till alla andra i Juda och Benjamin, att de inte ska strida mot sina bröder, Israels folk. Be dem att återvända hem, för det som har hänt Rehabeam är efter min vilja."På Herrens befallning upplöstes alltså armén, och var och en återvände till sitt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
25Jerobeam befäste staden Sikem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare byggde han upp Penuel.26Jerobeam förstod att om han inte gick mycket försiktigt tillväga, så skulle folket på nytt vilja ha en av Davids ättlingar som kung.27Han var också rädd för att de kunde bli vänligt inställda till Rehabeam om de fortsatte att offra i Jerusalem. Kanske skulle de till och med kunna döda honom för att sedan be Rehabeam att överta tronen.28Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld. Sedan sammankallade han folket och sa: "Det blir alldeles för besvärligt att gå till Jerusalem. Från och med nu ska de här båda guldkalvarna vara era gudar. De får representera den gud som ledde er ut ur slaveriet i Egypten."29En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan.30Guldkalvarna blev orsak till att folket förleddes att synda mot Herren. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där.31Jerobeam byggde också upp offeraltaren på höjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter (Levi stam var utvald av Gud till prästtjänst).32Jerobeam instiftade en fest i Betel under hösten på en dag som han själv valde. Festen skulle motsvara den årliga högtiden i Jerusalem. Jerobeam offrade själv på altaret till kalvarna i Betel och tände rökelse. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerhusen på höjderna.
1 Kungaboken 12
English Standard Version
Rehoboam’s Folly
1Rehoboam went to Shechem, for all Israel had come to Shechem to make him king. (Dom 9:6; 2 Krön 10:1)2And as soon as Jeroboam the son of Nebat heard of it (for he was still in Egypt, where he had fled from King Solomon), then Jeroboam returned from[1] Egypt. (1 Kung 11:26; 1 Kung 11:40)3And they sent and called him, and Jeroboam and all the assembly of Israel came and said to Rehoboam,4“Your father made our yoke heavy. Now therefore lighten the hard service of your father and his heavy yoke on us, and we will serve you.” (1 Sam 8:11; 1 Kung 4:7; 1 Kung 4:22; 1 Kung 9:15)5He said to them, “Go away for three days, then come again to me.” So the people went away. (1 Kung 12:12)6Then King Rehoboam took counsel with the old men, who had stood before Solomon his father while he was yet alive, saying, “How do you advise me to answer this people?”7And they said to him, “If you will be a servant to this people today and serve them, and speak good words to them when you answer them, then they will be your servants forever.”8But he abandoned the counsel that the old men gave him and took counsel with the young men who had grown up with him and stood before him.9And he said to them, “What do you advise that we answer this people who have said to me, ‘Lighten the yoke that your father put on us’?”10And the young men who had grown up with him said to him, “Thus shall you speak to this people who said to you, ‘Your father made our yoke heavy, but you lighten it for us,’ thus shall you say to them, ‘My little finger is thicker than my father’s thighs.11And now, whereas my father laid on you a heavy yoke, I will add to your yoke. My father disciplined you with whips, but I will discipline you with scorpions.’” (1 Kung 12:4)12So Jeroboam and all the people came to Rehoboam the third day, as the king said, “Come to me again the third day.” (1 Kung 12:5)13And the king answered the people harshly, and forsaking the counsel that the old men had given him,14he spoke to them according to the counsel of the young men, saying, “My father made your yoke heavy, but I will add to your yoke. My father disciplined you with whips, but I will discipline you with scorpions.” (1 Kung 12:4)15So the king did not listen to the people, for it was a turn of affairs brought about by the Lord that he might fulfill his word, which the Lord spoke by Ahijah the Shilonite to Jeroboam the son of Nebat. (1 Kung 11:11; 1 Kung 11:31; 1 Kung 12:24)
The Kingdom Divided
16And when all Israel saw that the king did not listen to them, the people answered the king, “What portion do we have in David? We have no inheritance in the son of Jesse. To your tents, O Israel! Look now to your own house, David.” So Israel went to their tents. (2 Sam 20:1)17But Rehoboam reigned over the people of Israel who lived in the cities of Judah. (1 Kung 11:13; 1 Kung 11:36)18Then King Rehoboam sent Adoram, who was taskmaster over the forced labor, and all Israel stoned him to death with stones. And King Rehoboam hurried to mount his chariot to flee to Jerusalem. (1 Kung 4:6; 1 Kung 5:14)19So Israel has been in rebellion against the house of David to this day. (2 Kung 17:21)20And when all Israel heard that Jeroboam had returned, they sent and called him to the assembly and made him king over all Israel. There was none that followed the house of David but the tribe of Judah only. (1 Kung 11:13; 1 Kung 11:32; 1 Kung 11:36)21When Rehoboam came to Jerusalem, he assembled all the house of Judah and the tribe of Benjamin, 180,000 chosen warriors, to fight against the house of Israel, to restore the kingdom to Rehoboam the son of Solomon. (2 Krön 11:1)22But the word of God came to Shemaiah the man of God: (2 Krön 12:5; 2 Krön 12:7; 2 Krön 12:15)23“Say to Rehoboam the son of Solomon, king of Judah, and to all the house of Judah and Benjamin, and to the rest of the people, (1 Kung 12:17)24‘Thus says the Lord, You shall not go up or fight against your relatives the people of Israel. Every man return to his home, for this thing is from me.’” So they listened to the word of the Lord and went home again, according to the word of the Lord. (1 Kung 12:15)
Jeroboam’s Golden Calves
25Then Jeroboam built Shechem in the hill country of Ephraim and lived there. And he went out from there and built Penuel. (Dom 8:17; Dom 9:45)26And Jeroboam said in his heart, “Now the kingdom will turn back to the house of David.27If this people go up to offer sacrifices in the temple of the Lord at Jerusalem, then the heart of this people will turn again to their lord, to Rehoboam king of Judah, and they will kill me and return to Rehoboam king of Judah.” (5 Mos 12:5)28So the king took counsel and made two calves of gold. And he said to the people, “You have gone up to Jerusalem long enough. Behold your gods, O Israel, who brought you up out of the land of Egypt.” (2 Mos 32:4; 2 Mos 32:8; 1 Kung 14:9; 2 Kung 10:29; 2 Kung 17:16; 2 Krön 11:15; 2 Krön 13:8; Hos 8:5; Hos 10:5; Hos 13:2)29And he set one in Bethel, and the other he put in Dan.30Then this thing became a sin, for the people went as far as Dan to be before one.[2] (1 Kung 13:34; 2 Kung 17:21)31He also made temples on high places and appointed priests from among all the people, who were not of the Levites. (1 Kung 13:32; 1 Kung 13:33; 2 Kung 17:32; 2 Krön 11:14; 2 Krön 13:9)32And Jeroboam appointed a feast on the fifteenth day of the eighth month like the feast that was in Judah, and he offered sacrifices on the altar. So he did in Bethel, sacrificing to the calves that he made. And he placed in Bethel the priests of the high places that he had made. (3 Mos 23:33; 4 Mos 29:12; 1 Kung 13:2; Am 7:13)33He went up to the altar that he had made in Bethel on the fifteenth day in the eighth month, in the month that he had devised from his own heart. And he instituted a feast for the people of Israel and went up to the altar to make offerings. (1 Kung 13:1)