1Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga,2han[1] säger: ”HERREN är min tillflykt och min borg, min Gud, som jag förtröstar på.”3Han räddar dig från jägarens snara och från dödlig pest.4Med sina vingar täcker han dig, under dem finner du tillflykt. Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.5Du behöver inte vara rädd för nattens fasor eller för pilen som flyger på dagen,6inte pesten som går fram i mörkret eller plågan som härjar mitt på dagen.7Även om tusen faller vid din sida, tiotusen till höger om dig, drabbas inte du.8Med egna ögon ska du få se på hur de gudlösa straffas.9För du har gjort HERREN till din tillflykt, den Högste till ditt beskydd.10Inget ont ska hända dig och ingen olycka komma nära ditt tält.11Han ger sina änglar befallning om att skydda dig var du än går.12Med sina händer ska de bära dig, så att du inte stöter din fot mot någon sten.13Över unga lejon och kobror går du fram, du trampar på vilddjur och ormar.14”Eftersom han älskar mig, ska jag rädda honom. Jag ska skydda honom, eftersom han känner mitt namn.15När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i nöden, rädda honom och ge honom ära.16Jag ska mätta honom med ett långt liv och låta honom se den räddning jag ger.”