1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[1] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.2Var nådig, Gud, var nådig mot mig! För till dig tar jag min tillflykt, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över.3Jag vill ropa till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig.[2]4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig. Han tillrättavisar mina förföljare. Séla Gud sänder sin nåd och trofasthet.5Jag befinner mig bland lejonen, jag ligger bland dem som sprutar ut eld, människor vilkas tänder är spjut och pilar och vilkas tungor är skarpa svärd.6Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden!7De lägger ut nät för mina fötter, och jag böjs ner. De gräver en grop där jag ska gå, men de faller själva ner i den. Séla8Mitt hjärta är orubbligt, Gud, mitt hjärta är orubbligt. Jag vill sjunga och spela.9Vakna upp, min ära[3]! Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill väcka morgonrodnaden.10Herre, jag vill prisa dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.11Din nåd är stor, ända upp till himlen når den, din trofasthet upp till skyarna.12Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden!