Psalm 137

nuBibeln

1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.2 Vi hängde upp våra harpor i pilträden,3 för de som höll oss fångna bad oss sjunga, våra förtryckare[1] krävde glädjesånger av oss: ”Sjung för oss en sång från Sion!”4 Men hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i ett främmande land?5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma att spela[2].6 Låt min tunga fastna i gommen, om jag inte tänker på Jerusalem som min största glädje.7 HERRE, tänk på Jerusalems dag, hur edoméerna ropade: ”Riv ner det! Jämna det med marken!”8 Du Babylons dotter, du fördärvade, lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.9 Lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna.