1Var uppmärksam på min vishet, min son, och lyssna till min insikt,2så att du bevarar din klokhet och låter kunskapen styra dina ord.3En främmande kvinnas läppar dryper av honung, och halare än olja är hennes tal.4Till sist är hon bitter som malört, skarp som ett tveeggat svärd.5Hennes vandring går mot döden, hennes steg leder ner till dödsriket.6Hon tänker inte på livets väg, hon går på villovägar utan att ens märka det.7Lyssna nu på mig, barn, och vik inte bort från vad jag säger.8Håll dig långt borta från henne! Gå inte ens i närheten av dörren till hennes hus.9Annars ger du bort din styrka åt andra och dina år åt en som är grym,10främlingar utnyttjar din styrka, och allt vad du tjänat ihop kommer någon annan att lägga beslag på.11Till slut kommer du att stöna när din kropp tynar bort.12Då ska du säga: ”Hur kunde jag hata förmaning och så innerligt avsky tillrättavisning?13Varför lyssnade jag inte till mina lärare och vägrade att höra på deras vägledning?14Mitt i den samlade menigheten har jag kommit till ruinens brant.”15Drick vatten ur din egen brunn, vatten som rinner ur din egen källa.16Skulle dina källor rinna ut på gatan, dina strömmar på torgen?17Nej, behåll dem för dig själv, dela dem inte med någon annan.18Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,19den älskliga hinden, den vackra gasellen. Låt hennes bröst alltid vara din njutning och hennes kärlek alltid berusa dig.20Varför skulle du, min son, berusas av en främmande kvinna och slå armarna om den som inte är din?21HERREN ser alla människans förehavanden, han vakar noga över alla hennes vägar.22Den onde blir en fånge i sina egna missgärningar, han fastnar i sin egen synds snaror.23Han dör i brist på vägledning, hans dårskap leder honom vilse.