1Till sina lärjungar sa Jesus också: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.2Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’3Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare hos min herre? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för.4Men nu har jag en idé, så att folk tar emot mig i sina hus när jag måste lämna mitt arbete.’5Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’6’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet. Ta det, sätt dig och skriv snabbt femtio krus istället.’7Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’ ’Hundra tunnor vete’, svarade han. ’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv åttio tunnor istället!’8Herren berömde den oärliga förvaltaren för hans slughet.[1] Den här tidsålderns människor är nämligen slugare mot sina egna, än vad ljusets människor är.9Ja, jag säger er: använd den ohederlige mammon till att skaffa er vänner som välkomnar er i de eviga boningarna den dag då mammon sviker.10Den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.11Men om ni inte är trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt?12Och om ni inte är trogna när det gäller andra människors egendom, vem vill då ge er något att äga?13Ingen tjänare kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon samtidigt.”14När fariseerna hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada för pengar.15Men Jesus sa till dem: ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor värderar högt, avskyr Gud.
En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande
16Lagens och profeternas tid rådde fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla tränger på för att komma in där.17Men det är lättare för himlen och jorden att förgås än att en enda prick i lagen försvinner.18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.[2] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Liknelsen om den rike mannen och Lasaros
19Det var en gång en rik man, som var klädd i purpur och fint linne och varje dag levde i lyx och överflöd.20Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår.21Lasaros längtade efter att få några rester från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår.22Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rika mannen dog också och blev begravd.23När han slog upp sina ögon i dödsriket[3], där han plågades, såg han Abraham långt borta, och Lasaros vid hans sida.24’Fader Abraham’, ropade han, ’förbarma dig över mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’25Men Abraham sa till honom: ’Mitt barn, kom ihåg att du under din livstid fick allt det goda, medan Lasaros fick det onda. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas.26Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till er, och ingen från er kan heller komma över hit.’27Då sa den rika mannen: ’Fader, jag ber dig, skicka honom då åtminstone hem till min far,28till mina fem bröder, för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit.’29Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna som de kan lyssna till.’30Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om!’31Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”