1På tredje dagen[1] hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där.2Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit.3Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.”4”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.”5Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.”6Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var.7Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla,8sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så.9Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom – bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det – kallade han på brudgummen och sa:10”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”11Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.12Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar.
Jesus rensar templet
13När påskhögtiden[2] närmade sig gick Jesus till Jerusalem.14I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.[3]15Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord,16och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”17Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”[4]18Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”19Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”20Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!”21Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp.22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.23Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn.24Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla.25Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.