1Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodkällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.2Då sa HERREN till Gideon: ”Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: ’Vi klarade vår räddning själva.’3Meddela folket att alla som är rädda och oroliga får lämna Gilboaberget och gå hem.” 22 000 man vände då hem igen och 10 000 blev kvar.4”Det är fortfarande för många”, sa HERREN till Gideon. ”För ner dem till källan, så ska jag göra ett urval åt dig. Den, om vilken jag säger till dig att han ska gå med dig, ska följa med och den, om vilken jag säger att han inte ska gå med dig, ska inte följa med.”5Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet och där sa HERREN till honom: ”De som lapar i sig vattnet som en hund, ska du skilja från dem som lägger sig på knä för att dricka.”6Det var bara trehundra man som lapade ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.7”Jag ska rädda er med dessa trehundra som lapade vattnet ur sin hand,” sa HERREN till Gideon. ”Skicka hem alla de andra!”8När Gideon hade samlat ihop allas proviant och horn, skickade han hem de övriga israeliterna och behöll de trehundra. Midjaniternas läger låg nedanför honom på slätten.9På natten sa HERREN till Gideon: ”Bryt upp nu! Anfall lägret, för jag ska ge det i ditt våld.10Men om du är rädd och tvekar, ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura11och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att få mod att anfalla lägret.” Gideon tog alltså med sig Pura och de gick fram till utkanten av lägret.12Midjaniterna, amalekiterna och östlänningarna uppfyllde dalen som gräshoppor och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden.13Gideon kom fram, just som en man höll på att berätta en dröm för sina kamrater. ”Jag hade en dröm”, sa han. ”Jag såg en kornbrödskaka som rullade in i midjaniternas läger. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande.”14”Din dröm kan bara betyda en sak”, sa hans kamrat, ”israeliten Gideons, Joashs sons, svärd. Gud har överlämnat midjaniterna och hela lägret åt honom.”15När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning, tillbad han Gud. Han återvände till Israels läger och ropade: ”Gör er genast i ordning, för HERREN har gett midjaniternas läger i er hand!”16Han delade upp de trehundra männen i tre grupper och gav varje man ett horn och en lerkruka med en fackla i.17Sedan sa han till dem: ”När jag kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.18Så snart jag och männen i min grupp blåser i hornen, ska ni också blåsa i era horn från alla håll runt lägret och sedan ropa: ’För HERREN och för Gideon!’ ”19Gideon och hans hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt. De blåste i sina horn och slog sönder lerkrukorna de hade med sig.20Alla tre grupperna gjorde likadant. De blåste i hornen och krossade krukorna. De tog facklorna med den vänstra handen och höll i högra handen hornen de stötte i och ropade: ”Svärd för HERREN och för Gideon!”21Sedan stod de där, var och en på sin plats runt lägret, medan hela lägret irrade omkring, skrek och flydde.22När de blåste i de trehundra hornen, lät HERREN dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet Hashitta nära Serera och förbi Tabbat till trakten av Avel Mechola.23Alla israeliterna samlades från Naftali, Asher och Manasse och de förföljde midjaniterna.24Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att dra ut mot midjaniterna och spärra övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet Bara. Efraims män samlades och spärrade flodövergångarna ända till Bet Bara vid Jordan.25Orev och Seev, midjaniternas två generaler blev tillfångatagna. Orev dödades vid den klippa som nu bär hans namn och Seev blev dödad vid det som numera kallas Seevs vinpress. Israeliterna fortsatte att förfölja midjaniterna och tog med sig Orevs och Seevs huvuden över Jordan och till Gideon.