Apostelgeschichte 8 | nuBibeln

nuBibeln

Saul förföljer de troende

1 Även Saul tyckte det var rätt att man dödade honom. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. 2 Men några fromma män kom och begravde Stefanos under stor dödsklagan. 3 Saul var mycket grym mot församlingen. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse. 4 Men de som hade skingrats vandrade omkring och förkunnade evangelium överallt dit de kom. 5 Filippos^[1] gick till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus där. 6 Folkskaran lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de tecken han gjorde. 7 Många orena andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade. 8 Därför blev det stor glädje i staden.

Filippos och trollkarlen Simon

9 Där fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i staden och fått folket att häpna i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort 10 och alla drogs till honom, både små och stora, och sa: ”Han är en Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.” 11 Då han så länge hade gjort dem häpna med sina trollkonster var de anhängare till honom. 12 Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Guds rike och Jesus Kristus och de, både män och kvinnor, lät döpa sig. 13 Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick och han häpnade över de tecken och under som skedde. 14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, skickade de dit Petrus och Johannes. 15 När de kom dit, bad de att de skulle få den heliga Anden. 16 För Anden hade ännu inte kommit över någon av dem utan de var bara döpta i Herren Jesus namn. 17 Men Petrus och Johannes lade sina händer på dem och då fick de den heliga Anden. 18 När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar 19 och sa: ”Låt mig också få den här makten, så att den får den heliga Anden som jag lägger händerna på.” 20 Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade om du tror att man kan köpa Guds gåva! 21 Du har ingen rätt till det här för ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. 22 Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter. 23 Jag ser att du fortfarande sitter fast i bitterhet och orättens fångenskap.” 24 Då svarade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av det som ni har sagt!” 25 Och sedan Petrus och Johannes hade vittnat och förkunnat Herrens ord, återvände de till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet också i flera samariska byar.

Filippos och den etiopiska hovmannen

26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut^[2] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe 28 och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja. 29 Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?” 31 Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften han just hade läst var detta: ”Han var som ett får som förs bort för att slaktas, tyst som ett lamm som står tyst när man klipper det, han öppnade inte sin mun. 33 Genom hans förnedring togs hans dom bort. Vem i hans släkte kan beskriva det, för hans liv rycktes bort från jorden?”^[3] 34 Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus. 36-37 Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”^[4] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom. 39 Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa. 40 Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.