1När Sara var 127 år gammal,2dog hon i Kirjat-Arba, nuvarande Hebron, i Kanaans land. Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne.3Sedan lämnade han den döda och sa till hettiterna:4”Jag bor här som gäst och främling hos er. Låt mig få köpa ett stycke mark som jag kan ha som gravplats, där jag kan begrava min döda.”5Männen svarade:6”Hör nu herre, du är en Guds furste här bland oss. Begrav din döda i den bästa av våra gravar. Ingen av oss ska vägra dig sin gravplats. Du kan begrava din döda i vilken som helst av dem.”7Då böjde sig Abraham djupt inför landets folk, hettiterna,8och sa: ”Om ni nu vill tillåta mig att begrava min döda här, så hör på mig och tala med Efron, Sochars son,9om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, och så får jag en egen familjegrav bland er.”10Hettiten Efron satt där bland alla de andra och nu svarade han Abraham medan de andra hörde på inför alla som kommit till stadsporten[1]:11”Min herre, hör på mig! Jag ger dig både åkern och grottan. Med folket som vittnen ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din döda.”12Abraham bugade sig än en gång inför landets folk13och svarade Efron medan alla lyssnade: ”Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min döda.”14Efron svarade Abraham:15”Hör, herre! Ett land värt 400 siklar[2] silver – vad betyder det för dig och mig? Gå du och begrav din döda.”16Då tog Abraham fasta på Efrons ord och vägde upp det pris Efron hade nämnt inför hettiterna – 400 siklar silver, enligt gängse affärspraxis.17Efrons åker i Makpela, nära Mamre, grottan i änden på åkern och alla träden på åkern, blev så18Abrahams egendom där vid stadsporten i närvaro av hettiterna.19Och Abraham begravde sedan sin hustru Sara i grottan i Makpela, nära Mamre, i Hebron i Kanaans land.20Så köpte Abraham åt sig åkern och grottan av hettiterna som begravningsplats.