1Sedan var HERREN god mot Sara och gjorde vad han lovat.2Sara blev med barn och födde en son åt den åldrige Abraham precis vid den tid som Gud hade sagt.3Abraham gav sonen Sara födde åt honom namnet Isak[1].4Åtta dagar efter födelsen omskar Abraham honom, som Gud hade befallt.5Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes.6Sara sa: ”Gud har fått mig att skratta! Alla som hör detta kommer att skratta med mig.7Vem kunde ha talat om för Abraham att Sara skulle komma att amma barn? Ändå har jag fött en son åt honom på hans ålderdom.”
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8Barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.9Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, hånskrattade[2],10sa hon till Abraham: ”Driv bort denna slavinna och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med min son Isak.”11Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.12Men Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.13Men av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.”14Abraham gick därför upp tidigt följande morgon. Han gjorde i ordning mat och en lädersäck med vatten som han lyfte upp på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son. Utan mål vandrade hon så ut i Beer Shevas öken.15När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske16och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt[3].17Då hörde Gud pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: ”Hagar, hur är det med dig? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.18Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.”19Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i säcken och gav den till pojken så att han fick dricka.20Och Gud var med pojken, som växte upp i öknen och blev tränad i bågskytte.21Han levde i Paranöknen. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22Vid den tiden kom kung Avimelek och befälhavaren för hans här, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: ”Gud är med dig i allt vad du gör.23Svär vid Gud att du inte ska bedra mig eller min son eller mina efterkommande, och att du ska vara vänligt inställd mot mig och landet där du bor, på samma sätt som jag har varit mot dig!”24Abraham svarade: ”Det svär jag på.”25Sedan klagade Abraham för kungen över en brunn, som kungens tjänare tagit över.26”Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?” sa kungen. ”Detta är första gången jag hör talas om detta.”27Då gav Abraham kungen får och oxar, och de ingick förbund med varandra.28Men när Abraham tog sju lamm och ställde dem åt sidan,29frågade Avimelek Abraham: ”Varför gör du så, ställer sju lamm åt sidan?”30Abraham svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som en bekräftelse på att denna brunn är grävd av mig.”31Från den tiden kallas brunnen Beer Sheva[4] eftersom det var där de svor en ed.32Så slöt de ett förbund i Beer Sheva. Sedan reste kung Avimelek och Pikol, befälhavaren för hans här, hem till filistéernas land igen.33Abraham planterade ett tamariskträd i Beer Sheva och åkallade där HERREN, den evige Guden.34Därefter bodde Abraham i filistéernas land under en lång tid.