1När Abram var nittionio år gammal, visade sig HERREN för honom och sa: ”Jag är Gud den Väldige[1]. Lev i gemenskap med mig och var oförvitlig!2Jag ska upprätta ett förbund mellan oss och ge dig ett oräkneligt antal ättlingar.”3Då föll Abram ned med ansiktet mot jorden, och Gud sa:4”Detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk.5Du ska inte längre heta Abram[2], utan Abraham, för jag ska låta dig bli far till många folk.6Jag ska göra dig mycket fruktsam, och folk och kungar ska härstamma från dig.7Jag ska upprätta ett förbund mellan mig och dig och dina ättlingar, generation efter generation, ett evigt förbund: jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud.8Jag ska ge hela Kanaans land, där du nu lever som främling, till dig och till dina ättlingar för alltid, och jag ska vara deras Gud.”9Gud sa vidare till Abraham: ”Du för din del ska hålla mitt förbund, du själv och dina efterkommande, generation efter generation.10Detta förbund mellan mig och er och dina ättlingar innebär att varje manlig individ bland er blir omskuren.[3]11Ni ska skära bort förhuden som tecken på förbundet mellan mig och er.12Varje pojke, i generation efter generation, ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse, likaså slavar, både de som är födda i ditt hushåll och de som du har köpt från något annat folk och som inte är av din släkt.13Alla måste de omskäras, både de som är födda hos dig och de köpta. På kroppen kommer ni så att ha mitt eviga förbund.14Den av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren ska utrotas ur folket, för han har brutit mitt förbund.”15Sedan tillade Gud: ”Din hustru Saraj ska inte längre heta Saraj, utan Sara[4]16och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne. Ja, jag ska välsigna henne och göra henne till mor för många folkslag. Även kungar ska finnas bland hennes ättlingar.”17Då föll Abraham ner inför Herren, samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: ”Skulle en hundraåring bli far? Och skulle Sara få barn när hon är nittio år?”18Men till Gud sa han: ”Bara du låter det gå bra för Ismael!”19Gud svarade: ”Din hustru Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak.[5] Jag ska ingå mitt förbund med honom och hans ättlingar, och det ska gälla i evighet.20Beträffande Ismael har jag hört dig. Jag ska välsigna honom också, låta honom bli fruktsam och föröka sig mycket. Tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande. Jag ska göra honom till ett stort folk.21Men mitt förbund upprättar jag med Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.”22När Gud slutade samtalet med Abraham, lämnade han honom och steg upp igen.23Sedan tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem samma dag, precis som Gud hade sagt till honom.24Abraham var 99 år gammal när han omskars,25och hans son Ismael var 13 år.26Båda blev omskurna på samma dag27tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, slavar som var födda i hushållet och de som var köpta utifrån.