Psalm 35 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

En bön om räddning

1 Av David. HERRE, bekämpa dem som bekämpar mig! Strid mot dem som strider mot mig! 2 Ta rustningen och skölden, res dig och kom till min hjälp! 3 Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare! Säg till mig: ”Jag är din räddning!” 4 Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära! Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam! 5 Låt dem blåsa bort som agnar för vinden, när HERRENS ängel jagar bort dem. 6 Gör deras väg mörk och hal, när HERRENS ängel förföljer dem! 7 Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig och grävt en fallgrop åt mig. 8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det, fastna i sina egna nät som de lagt ut, falla i sin egen grop, till sin undergång. 9 Men jag ska jubla i HERREN och glädja mig över hans räddning. 10 Med hela min kropp ropar jag: ”HERRE, vem är som du? Du räddar den svage från den starke och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.” 11 Falska vittnen kommer emot mig. De frågar mig om sådant som jag inte vet något om. 12 De lönar mig med ont för gott, jag är övergiven. 13 När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg, jag ödmjukade mig själv med fasta, men min bön återvände bara till mig.^[1] 14 Som om det varit min vän eller bror eller som i sorg efter en mor gick jag sorgklädd och nerböjd. 15 Men nu när jag själv snubblade, samlades de i skadeglädje. De samlades mot mig för anfall utan att jag visste något. De hånar mig utan hejd. 16 De mobbar mig hånfullt, liksom de gudlösa, och gnisslar tänder mot mig.^[2] 17 HERRE, hur länge ska du se på? Rädda mig från deras illgärningar, mitt dyrbara liv från dessa lejon! 18 Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen, prisa dig inför folkhopen. 19 Låt inte dem glädjas som utan orsak är mina fiender, låt inte dem blinka med ögonen som utan anledning har hatat mig. 20 Det de säger leder inte till fred, och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet. 21 De gapar mot mig och säger: ”Haha, det var väl vad vi skulle se!” 22 HERRE, du har sett detta. Tig inte! Var inte långt borta från mig! 23 Vakna, stå upp till mitt försvar, min Gud och Herre, skaffa mig rätt! 24 Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, HERRE, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig. 25 Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!” Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.” 26 Låt dem skämmas och förödmjukas som gläder sig över min olycka, låt dem klä sig i skam och förödmjukelse som förhäver sig över mig! 27 Men låt alla dem få jubla av glädje som gläder sig över min rätt, låt dem ständigt säga: ”Stor är HERREN, som vill sin tjänares välgång!” 28 Då ska jag vittna om din rättfärdighet, lovprisa dig dagen lång.

Nya Levande Bibeln

Falska anklagelser

1 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig! 2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld. 3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: "Jag är din räddning!" 4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade! 5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem. 6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem! 7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg. 8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö. 9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig. 10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har? 11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om. 12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad! 13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte. 14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden. 15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans, 16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig. 17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det! 18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig! 19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö! 20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor. 21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: "Vi har nog sett vad du har gjort." 22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu! 23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig! 24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig "icke skyldig". 25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: "Nu är vi av med honom, det blev som vi ville". 26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem! 27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: "Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!" 28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.