Psalm 31 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Klagan, bön om räddning

1 För körledaren. En psalm av David. 2 Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. Befria mig i din rättfärdighet. 3 Lyssna till mig, skynda dig att rädda mig. Var en klippa för mig, en fästning, en borg där jag finner frälsning. 4 Du är min klippa och min borg. Led mig, vägled mig för ditt namns skull! 5 Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig. Du är min fästning. 6 I dina händer överlämnar jag min ande, för du befriar mig, HERRE, du trofaste Gud. 7 Jag hatar dem som tillber avgudar. Jag förtröstar på HERREN. 8 Jag jublar av glädje för din nåd. Du såg mitt lidande och du såg min själs ångest. 9 Du överlämnade mig inte åt min fiende. Du ledde mig ut i frihet. 10 HERRE, var nådig mot mig, för jag är i nöd, mina ögon är matta av sorg, likaså min kropp och själ. 11 Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan, min styrka och min kropp håller på att tyna bort på grund av min skuld. 12 För alla mina fienders skull hånas jag, mina grannar förfärar sig^[1] över mig, och de som ser mig på gatan flyr från mig. 13 Jag är lika bortglömd som en död, jag har blivit som en krossad kruka. 14 Jag hör mångas skvaller, skräck finns på alla håll, de går samman mot mig för att röja mig ur vägen. 15 Men jag förtröstar på dig, HERRE! Jag säger: ”Du är min Gud.” 16 Mina tider ligger i dina händer, rädda mig ur mina fienders hand, från dem som förföljer mig. 17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare! Rädda mig i din nåd! 18 HERRE, låt mig inte komma på skam när jag ropar till dig. Låt i stället de gudlösa få skämmas och lägga sig stilla i dödsriket, 19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt talar mot de rättfärdiga. 20 Stor är din godhet som du har sparat åt dem som fruktar dig och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig. 21 Du gömmer dem hos dig, skyddade mot människors sammansvärjning, du förvarar dem i din hydda i trygghet mot elaka tungor. 22 Välsignad vare HERREN, för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad. 23 Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.” Men du hörde mina böner, när jag ropade till dig om hjälp. 24 Älska HERREN, alla hans fromma. HERREN bevarar de trogna, men dem som handlar i övermod straffar han strängt. 25 Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på HERREN.

Nya Levande Bibeln

Övergiven, men inte besegrad

1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt. 3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender. 4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull! 5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt. 6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar. 8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd. 9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill. 10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade. 12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem. 13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort. 14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen. 15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig. 17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god! 18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar, 19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont. 20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig. 21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem. 22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek. 23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp. 24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt. 25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.