Psalm 107 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1 Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt. 2 Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld, 3 samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. 4 De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats. 5 De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort. 6 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. 7 Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo. 8 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Där fanns de som satt i djupaste mörker, fångna i lidandets järnbojor, 11 för de hade gjort uppror mot Guds ord och föraktat den Högstes råd. 12 Därför lät han dem slita ont. De föll, och ingen kunde hjälpa dem. 13 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. 14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor. 15 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 16 Han krossar portarna av koppar och bryter sönder järnbommarna. 17 Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder. 18 De avskydde all mat och närmade sig dödens portar. 19 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven. 21 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 22 De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort. 23 Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen. 24 De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen. 25 Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga. 26 De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan, 27 och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta. 28 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. 29 Han lugnade stormen och vågorna tystnade. 30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville. 31 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 32 De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets. 33 Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark 34 och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska. 35 Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor. 36 Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i. 37 De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar. 38 Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska. 39 Om de blir färre, blir förödmjukade^[1] och nedtryckta av bekymmer och sorg, 40 öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken. 41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar. 42 De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga. 43 Den som är vis bör lägga detta på minnet och tänka på HERRENS nådegärningar.

Nya Levande Bibeln

En lovsång för Guds godhet

1 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör. 2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld! 3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn, 4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem. 5 De var hungriga, törstiga och svaga. 6 "Herre, hjälp oss", ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem! 7 Han förde dem till en plats där de kunde bo. 8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri? 11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar. 12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig. 13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem! 14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor. 15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort. 16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder. 17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg. 18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl. 19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar. 21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort. 22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort! 23 Åter andra seglade på haven med gods och varor. 24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde. 25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga. 26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck, 27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg. 28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem. 29 Han lugnade stormen och stillade vågorna. 30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville. 31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare. 33 Herren låter floderna torka upp, 34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand. 35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram. 36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och 37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar! 38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer. 39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt, 40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen. 41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång. 42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna. 43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!