1Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.2”Tomhet, idel tomhet”[1], säger Predikaren, ”tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.”3Vad får en människa ut av allt sitt arbete, som hon bemödar sig med under solen?4Generationer kommer och generationer går, men jorden består för evigt.5Solen går upp och solen går ner och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.6Vinden blåser åt söder och vänder mot norr, fram och tillbaka, om och om igen, och återvänder alltid till sin gång.7Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt, och dit floderna har runnit förr, dit återvänder de igen.8Alla ord är otillräckliga, ingen kan någonsin säga allt. Ögat får aldrig nog av att se, och örat fylls inte av vad det hör.9Det som gjorts förr kommer att göras igen. Ingenting är nytt under solen.10Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”, så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.11Dem som funnits i början minns man inte, och de som ska komma, kommer också att glömmas av sina efterkommande.
Att vara vis är meningslöst
12Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem.13Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med.14Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.15Det som är krokigt kan inte rätas ut, och det som fattas kan inte räknas.16Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.”17Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,18för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg, ju mer kunskap, desto mer lidande.
Prediger 1
Nya Levande Bibeln
Allt är meningslöst
1Författare: Salomo, kungen i Jerusalem, Davids son, "Predikaren".2Allt är meningslöst, det finns ingenting som är värt något.3-7Vad får egentligen en människa ut av allt sitt arbete? Generationer kommer och går, men det gör varken till eller från. Solen går upp och ner och skyndar sig runt för att gå upp igen. Vinden blåser åt söder och åt norr, fram och tillbaka utan att komma någonstans. Floderna rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt, och vattnet återvänder till floderna och flyter sedan än en gång ut i havet.8-11Allt detta är oerhört tröttsamt. Det spelar ingen roll hur mycket vi får se, för vi blir ändå aldrig nöjda. Och hur mycket vi än får höra får vi inte nog. Historien upprepar sig. Ingenting är nytt under solen. Allt har gjorts eller sagts tidigare. Kan man peka på något som verkligen är nytt? Hur kan man veta att det inte redan fanns för längesedan? Vi vet inte vad som har hänt i det förflutna, och i framtiden kommer inte heller någon att veta vad vi haft för oss.12-15Jag, Predikaren, var kung i Israel och bodde i Jerusalem. Jag bestämde mig för att utforska hela universum. Då upptäckte jag att det inte var någon lycklig lott Gud hade tilldelat människan. Allt hon gör är meningslöst, det är som att jaga efter vinden. Det som är fel kan inte rättas till, och det är ingen mening med att tänka på det som har varit.16Jag sa för mig själv: "Jag har skaffat mig mer kunskap än någon annan tidigare kung i Jerusalem. Jag har mer förstånd och vet mer."Jag ansträngde mig verkligen för att bli vis, men nu inser jag att det också var som att jaga efter vinden, för ju mer visdom jag skaffade mig, desto mer bekymmer fick jag. Att få mera kunskap gör bara ont.