1Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.[1]2Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”3Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”4Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”5Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?”7Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.8Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken.9Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.10Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser.11Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.12Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
Pilatus dömer Jesus till döden
13Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket,14och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser.15Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden.16-17Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”[2]18Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!”19(Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.)20Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri.21Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”22För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”23Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt.24Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde.25Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.
Jesus korsfästs
26När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene[3] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.27En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor.28Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.29Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.30Då ska man säga till bergen: Dölj oss! och till höjderna: Fall över oss![4]31För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”32Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus.33Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom.34Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.[5]35Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”36Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin37och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!”38Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.39En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”40Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom?41Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.”42Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”43Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”[6]
Jesus dör på korset
44Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre,45för solen förmörkades helt. Och förhänget[7] i templet brast i två delar.46Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”[8], och med de orden slutade han att andas.47Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.”48När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem.49Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
Jesus begravs
50Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man,51som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike.52Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp.53Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd.54Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.55Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven.56Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.
Lukas 23
Nya Levande Bibeln
Jesus förhörs av Pilatus
1Hela det samlade judiska rådet[1] gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus, den romerska landshövdingen.2Där började de genast anklaga honom och säga: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till den romerska kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, den utlovade kungen.”3Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.”4Pilatus vände sig då till översteprästerna och till folkmassan och sa: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”5Men de envisades och sa: ”Han hetsar folket till uppror mot staten med sin undervisning, överallt i hela landet, från Galileen och ända hit till Jerusalem.”
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?”7Och när han fick reda på att det var så, skickade han Jesus till Herodes, kungen över Galileen, som just då råkade befinna sig i Jerusalem.8Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för han hade hört mycket om honom och hoppades att få se honom göra ett under.9Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.10Och under tiden stod översteprästerna och laglärarna[2] där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser.11Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.12Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
Pilatus dömer Jesus till döden
13Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i det judiska rådet[3] och folket,14och sa till dem:”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser.15Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort ger mig anledning att döma honom till döden.16-17Därför tänker jag bara låta piska honom och sedan släppa honom fri.”[4]18Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!”19(Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.)20Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri.21Men de ropade utan uppehåll: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!”22För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit något skäl att döma honom till döden. Jag kommer bara att piska honom och sedan låta honom gå.”23-24Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle spikas fast på ett kors, och till slut fick deras vilda rop Pilatus att ge med sig.25Han gjorde som folket krävde och frigav Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt sina soldater, så att folket skulle få sin vilja igenom med honom.
Jesus spikas fast på ett kors
26På vägen till avrättningsplatsen grep soldaterna tag i en man från Kyrene[5] som hette Simon. Han var på väg till Jerusalem från landsbygden, och de tvingade honom att ta korset på sig och bära det efter Jesus.27En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor.28Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.29Det kommer en tid, då man ska säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.’30Då ska människorna säga till bergen och höjderna: ’Fall över oss och dölj oss.’[6]31För om de gör så här mot mig, det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med er, det torra trädet?”32-33Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. Och när man kom till den plats som kallas ”Skallen” spikades alla tre fast på varsitt kors. Jesus hängde i mitten med en brottsling på var sida.34Och han bad: ”Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör.” Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig.[7]35Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet[8] skrattade åt honom och hånade honom. ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de. ”Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända.”36Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka37och ropade till honom: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!”38Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: ”Detta är judarnas kung”.39En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!”40-41Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.”42Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld.[9]”43Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset.”
Jesus dör på korset
44Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre,45för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste[10] i templet brast i två delar.46Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande”[11], och med de orden slutade han att andas.47Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja.”48Och när folket, som hade samlats för att titta på avrättningen, såg vad som hände, slog de sig för bröstet i sorg och förfäran och gick hem.49Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
Jesus begravs
50Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i det judiska rådet[12]. Han var en god man som levde efter Guds vilja,51och hade inte sagt ja till de andra religiösa ledarnas beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade ivrigt på att Gud skulle börja regera bland människorna.[13]52Denna Josef gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp.53Han tog sedan ner kroppen från korset och lindade den i linnetyg och la den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa.54Allt detta hände sent på fredagen, förberedelsedagen, just innan vilodagen skulle börja.[14]55Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter Josef och såg hur han la kroppen i graven.56Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande örter och oljor för att kunna smörja Jesus kropp. Men när solen gick ner och det blev vilodag höll de sig stilla, så som det är bestämt i Moses lag[15].