1Jag slöt ett förbund med mina ögon att aldrig titta efter en flicka.2Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden, vilken del från den Väldige där ovan?3Katastrof väntar ju den onde, olycka den som gör orätt.4Ser han inte mina vägar? Räknar han inte varje steg jag tar?5Har jag vandrat i falskhet, skyndat fram på svekets väg?6Låt Gud väga mig på en korrekt våg så att han vet att jag är fläckfri.7Om mina steg har vikit av ifrån vägen, om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta, eller om mina händer fläckats av någon synd,8låt då någon annan äta säden jag har sått, och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.9Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru, eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,10låt då min hustru få mala en annan mans korn, och låt andra ligga med henne.11Detta skulle ha varit en skamlig synd, ett brott som måste straffas.12Det vore en förtärande avgrundseld som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.13Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt när de varit i tvist med mig,14vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig? Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?15Har inte han som skapat mig också skapat dem? Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?16Har jag nekat de fattiga deras önskan eller gjort änkans ögon sorgsna?17Har jag ätit mitt bröd ensam och inte låtit en faderlös äta något av det?18Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far och från min första stund varit änkans stöd.19Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder eller en fattig utan något att skyla sig med?20Nej, han välsignade mig i sitt hjärta för att han fick värma sig i ull från mina får.21Har jag lyft handen mot en faderlös när jag visste att jag hade inflytande i rätten?22Låt då min arm falla ner från min axel och brytas loss ur sitt fäste!23Då fruktar jag Guds bestraffning, och inför hans majestät kan jag inget göra.24Har jag satt mitt hopp till guldet eller sagt att det rena guldet är min trygghet?25Har jag glatt mig över min stora rikedom, över att jag förvärvat så mycket?26Har jag betraktat solen i dess glans, eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,27så att mitt hjärta i hemlighet har förförts till att skicka dem en hyllningskyss[1]?28Också det hade varit en synd att dömas för. Då hade jag förnekat Gud i höjden.29Har jag glatt mig åt min fiendes olycka eller triumferat när något ont hänt honom?30Nej, jag har aldrig låtit min mun synda genom att förbanna hans liv.31Har inte mitt husfolk sagt: ”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”32Ingen främling har behövt övernatta på gatan, mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.33Har jag som Adam[2] försökt dölja min synd, gömma min skuld i mitt hjärta,34av fruktan för folkhopen och av rädsla för släktens förakt, så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?35Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig! Detta har jag undertecknat. Låt nu den Väldige svara mig! Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!36Jag skulle bära den på mina axlar och sätta den som krona på mitt huvud.37Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit och närma mig honom som en furste.38Har marken jag äger anklagat mig, eller dess fåror gråtit,39för att jag ätit dess frukt utan att betala, eller knäckt jordbrukarna?40Låt då törne växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn. Här slutar Jobs tal.
Hiob 31
Nya Levande Bibeln
Job avslutar sitt försvarstal
1Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.2-3Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.4Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.5Om jag har ljugit och varit falsk,6låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.7-8Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.9Om jag har längtat efter en annan mans hustru,10låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.11Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.12Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.13Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud14om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?15Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.16Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja17eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,18men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.19-20Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,21om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,22ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,23än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?24Om jag hade litat på pengar25och min lycka varit grundad på rikedom,26eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,27och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,28måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.29Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,30men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!31Om mina tjänare någonsin behövt svälta,32men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!33Om jag som Adam försökt dölja min synd34av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!35Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken! Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.36Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.37Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.38-39Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,40låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn."Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.