1Varför fastställer den Väldige inte tider för sin dom? Varför får inte de gudfruktiga se honom handla?[1]2Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,3den faderlöses åsna leds bort och änkans oxe tas i pant.4De behövande knuffas bort från vägen, de svaga i landet tvingas gömma sig.5Som vildåsnor i öknen går de dit, sliter för sin föda, och ödemarken ger mat åt deras barn.[2]6De samlar foder på fältet, plockar och rensar rent i den ogudaktiges vingård.7Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.8De blir genomvåta av skurarna från bergen och trycker sig mot klippan för att få skydd.9Ett faderlöst barn slits från sin mors bröst, och den fattiges spädbarn tas som pant.10De måste gå omkring nakna, utan kläder, och de tvingas bära kärvar medan de är hungriga.11De tvingas pressa olivolja bland stenar och trampa vinpressen medan de lider av törst.[3]12De döendes jämmer hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.13Det finns de som gör uppror mot ljuset, som inte känner till dess vägar eller håller sig till dess stigar.14När inget dagsljus finns, stiger mördaren upp för att döda fattiga och nödlidande, och på natten kommer han som en tjuv.15Äktenskapsbrytaren inväntar skymningen, han tänker: ”Ingen får se mig!” och döljer sitt ansikte.16De bryter sig in i husen om nätterna och stänger in sig på dagen, för de vill inte veta av ljuset.17Den mörka natten är deras morgon, och de blir vänner med mörkrets fasor.[4]18Men de är som skum på vattenytan, deras mark är förbannad och ingen går till vingårdarna.19Som torka och hetta slukar snön och smältvattnet, så slukar dödsriket syndaren.20Modersskötet glömmer honom, maskarna äter honom, ingen minns honom längre, och ondskan faller som ett träd.21Han har utnyttjat den barnlösa, och änkan har han inte gett någon hjälp.22Gud släpar bort de starka genom sin makt, när han reser sig får de frukta för sina liv.23Han kan låta dem känna sig trygga och säkra, men hans blick följer dem.24För en kort tid är de upphöjda, men snart är de borta, de slås ner, skördas som alla andra, vissnar som sädesax.25Så är det. Är det någon som kan påstå att jag ljuger, eller motbevisa det jag säger?
Hiob 24
Nya Levande Bibeln
Job tycker att Gud är orättvis
1Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?2Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,3och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.4De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.5Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.6De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.7Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.8De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.9Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.10Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.11De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.12De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.13Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.14-15När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.16De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.17Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.18Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.19Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.20Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,21för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.22-23Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.24För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.25Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?"