1Job vet inte vart han ska vända sig Job svarade:2Också idag är min klagan bitter, hans[1] hand är tung, och jag suckar.3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom, så att jag kunde gå till hans boning!4Då skulle jag lägga fram min sak och fylla min mun med argument.5Då skulle jag få veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga mig.6Skulle han bemöta mig med sin storhet? Nej, han skulle lyssna på mig.7Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom, och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.8Men om jag söker honom i öster är han inte där, och går jag åt väster finns han inte där heller.9Är han verksam i norr ser jag det inte, beger han sig söderut finner jag honom inte.10Men han vet vilken väg jag går, och om han prövar mig ska jag framstå som guld.11Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg. Jag har inte vikit av åt något håll.12Jag har inte förkastat hans uttalade bud utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.13Men han är den ende, och vem kan motstå honom? Vad han än vill göra, det gör han.14Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig och mycket mer av samma slag.15Därför känner jag fruktan inför honom, och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.16Gud gör mig rädd, den Väldige får mig att bäva.17Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig, det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[2]
Hiob 23
Nya Levande Bibeln
Job vet inte vart han ska vända sig
1Job svarade:2"Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!4-5Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.6Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.7Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.8Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.9Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.10Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!11Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.12Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.13Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.14Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.15Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.16Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.