1Men vem trodde på vårt budskap, och för vem har HERREN uppenbarat sin arm[1]?2Som en späd planta växte han upp inför honom, som en rot ur torr mark. Han hade ingen ståtlig gestalt som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss.3Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man som visste vad lidande var, en som man döljer sitt ansikte för. Han var föraktad, och vi betraktade honom som värdelös.4Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida.5Han blev sårad för våra överträdelsers skull, krossad för våra missgärningar. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid. Genom hans sår blir vi helade.6Vi gick alla vilse som får, var och en valde sin egen väg. HERREN lät honom drabbas av all vår skuld.7Han blev torterad och förödmjukad men öppnade ändå inte sin mun. Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas, eller som tackan som står tyst när man klipper henne, han öppnade inte sin mun.8Han blev fängslad, dömd och bortförd. Vem i hans släkte tänkte på det? För han togs bort från de levandes land, blev straffad för mitt folks brott.9Sin grav fick han bland de gudlösa, och med en rik man i sin död, han som aldrig hade gjort något orätt och aldrig hade ljugit.10Men det var HERRENS vilja att låta lidandet drabba honom, och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[2] ska han få se ättlingar[3] och ett långt liv. HERRENS vilja ska förverkligas genom honom.11När hans elände är över, ska han se ljuset[4] och bli tillfreds med insikten. Min rättfärdige tjänare gör många rättfärdiga och bär deras skulder.12Jag ska ge honom hans andel bland de stora, och han ska dela byte med de mäktiga, för han var beredd att dö. Han räknades som en syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.
Jesaja 53
Nya Levande Bibeln
1Men vem vill tro vårt budskap! Vem vill lyssna? För vem ska Gud uppenbara sin frälsande kraft?2För Gud var han som ett färskt, grönt skott, som sköt upp från en rot i en torr och steril mark. Men i våra ögon var han inte på något sätt tilldragande. Det fanns ingenting hos honom som behagade oss.3Vi föraktade honom och övergav honom, han var en sorglig syn, drabbad av lidande! Vi vände honom ryggen och såg åt ett annat håll när han gick förbi. Vi avskydde honom och förstod inte vem han var.4Ändå var det vårt lidande han bar och våra sorger som tyngde honom. Vi trodde att hans lidande var ett straff från Gud för hans egna synder,5men det var för vår skull han blev sårad och slagen. Han blev misshandlad för att vi skulle få frid. Han blev straffad, men vi blev friade! I hans sår finns det helande för oss!6Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!7Han var pressad och plågad, men ändå sa han inget till sitt försvar. Han var som ett lamm, som förs bort för att slaktas. Och som ett får står tyst när man klipper det, så stod han tyst framför dem som dömde honom.8Från anklagelser och rättegång förde de bort honom för att dödas. Men vilka bland folket insåg den dagen att det var deras synder han dog för? Vem förstod att han led i deras ställe?9Han begravdes som en brottsling i en rik mans grav, men han hade inte gjort något brottsligt, och han hade aldrig sagt ett ont ord.10Men det var ändå Herrens plan att krossa honom och lägga detta lidande på honom. När han väl har offrats för synden, ska han få många arvingar. Han ska få liv igen, och Guds plan ska ha framgång genom honom.11När han ser resultatet av sitt lidande ska han känna sig tillfreds. På grund av vad han, min rättfärdige tjänare, har gjort ska många bli rättfärdiga inför Gud. Han ska bära alla deras synder.12Därför ska jag ge honom all den ära som tillkommer den som är stor och mäktig, för han har gett sitt liv i döden. Han betraktades som en syndare när han bar mångas synder och ingrep för deras skull och bar fram deras sak inför Gud.