1Ve över Ariel, Ariel, staden där David slog sig ner. Lägg år till år, låt högtidscykeln fullbordas.2Jag ska anfalla Ariel, och då blir det sorg och klagan. Ariel blir då min altarhärd[1].3Jag ska slå läger och omringa dig med belägringstorn och bygga upp vallar mot dig.4Du ska förnedras och få tala krälande i gruset, mumlande ur stoftet. Som en spöklik röst från jorden ska du stöna fram dina ord.5Men dina många fiender ska då bli som damm, de våldsammas hop som agnar för vinden. Oväntat och plötsligt ska det ske.6Härskarornas HERRE ska själv gripa in, med åska och dån och larm, med storm och jordbävning och flammor av förtärande eld.7Som en dröm, som en nattlig syn, blir då hopen av alla folk som stred mot Ariel, anföll det, dess befästning och belägrade det.8Som när en hungrig drömmer om att han äter men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som när en törstig drömmer om att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen, så blir det med hela den hop av folk och länder som dragit ut i strid mot berget Sion.9Häpna och förundras! Stirra er blinda, så att ni inget ser! Var berusade, men inte av vin, ragla, fast inte av öl!10HERREN har låtit en sömnens ande drabba er. Han har tillslutit era ögon – profeternas – och han har täckt över era huvuden – siarnas.11För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.”12Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”13Herren säger: ”Det här folket nalkas mig med sina ord och ärar mig med sin mun, men deras hjärtan är långt ifrån mig, och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.14Därför ska jag än en gång göra stora under bland detta folk, förunderliga ting. De visas vishet ska förgå och de förståndigas förstånd komma bort.”15Ve dem som i djupen försöker dölja sina planer för HERREN och utför sina gärningar i mörkret och säger: ”Vem skulle kunna se oss eller veta något om oss?”16Ni vänder ju allting upp och ner![2] Kan leran likställas med krukmakaren? Kan det som är gjort säga till den som gjorde det: ”Han har inte gjort mig?” Kan det som är format säga till den som formade det: ”Han kan ingenting!”17Snart, efter en liten tid, ska Libanon förvandlas till bördig åkermark och åkermark räknas som skog.18På den dagen ska de döva kunna höra orden ur en bok, och ur dunkel och mörker ska de blinda kunna se.19De ödmjuka ska än en gång glädjas i HERREN, och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.20De grymma ska försvinna, bespottarna förgås, alla ontsinta utplånas,21de som anklagade den oskyldige i rätten, låg på lur för domare i porten och med falskt vittnesbörd berövade den rättfärdige sin rätt.22Därför säger HERREN till Jakobs släkt, han som befriade Abraham: ”Jakob ska inte längre behöva blygas och inte mer blekna.23För när han ser sina barn, mina händers verk i sin mitt, ska de hålla mitt namn heligt. Jakobs Helige ska de hålla helig, bäva för Israels Gud.24De som i sin ande farit vilse ska få insikt, och de missnöjda ska låta sig undervisas.”
Jesaja 29
Nya Levande Bibeln
Profetia över Jerusalem
1Ve över Jerusalem, Davids stad. År efter år frambär du många offer,2men jag ska sända straff över dig, och då kommer det att bli sorg och tårar. Jerusalem ska bli vad dess namn "Ariel" betyder, ett altare täckt med blod.3Jag ska omringa Jerusalem, belägra det och bygga upp befästningar för att inta det.4Din röst ska knappt kunna uppfattas, där du ligger begravd i dammet.5Men plötsligt ska dina mäktiga fiender drivas på flykten och skingras som agnar för vinden.6I ett nu ska jag, Herren, komma över dem med åska, jordbävning, storm och eld.7Alla nationer som strider mot Jerusalem ska försvinna som en hägring,8ja, som när en hungrig drömmer om mat men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som en törstig drömmer att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen. Så kommer dina fiender att drömma om en väldig seger, men förgäves.9Är ni förvånade och häpna? Ni tror det inte? Fortsätt då att vara blinda om ni vill. Ni är som berusade, men inte av vin, ni raglar men inte av starka drycker!10Herren har låtit en sömnens ande komma över er. Han har tillslutit profeternas ögon.11Därför är alla dessa framtida händelser som en förseglad bokrulle för er. När ni räcker den till någon för att läsas, svarar han: "Den är förseglad."12Om ni ger den åt en som inte kan läsa förklarar denne: "Jag kan inte läsa."13Herren säger: "Eftersom detta folk säger att det är mitt men inte lyder mig, och eftersom deras gudsdyrkan bara är tomma ord,14ska jag hämnas på dessa skrymtare och låta deras visaste rådgivare stå där som dårar."15Ve över dem som försöker dölja sina planer för Gud och försöker hålla honom utanför det de tänker göra! "Gud kan inte se oss", säger de för sig själva. "Han vet inte vad som är på gång!"16Men hur dum får man vara? Är inte krukmakaren större än den lerkruka han gjort? Inte ska väl det som är skapat säga till Skaparen: "Du gjorde mig inte!" Inte kan väl krukan säga till krukmakaren: "Du kan ingenting!"17Snart, och det kommer inte att dröja länge, ska Libanons skogar bli åkermark och åkermark bli skogar.18På den dagen ska de döva kunna höra ord som läses ur en bok, och i sitt mörker ska de blinda se mina planer.19De ödmjuka ska än en gång bli fyllda av glädje från Herren, och de fattiga ska fröjdas i den Helige i Israel.20Brottslingar ska försvinna, gycklarnas skara ska upplösas och alla de som varit med i sammansvärjningar ska dödas.21Den våldsamme som slagits för minsta orsak, den som legat på lur för att slå ner domaren som fällt honom, och de som svurit falskt i domstolen ska alla utrotas.22Därför säger Herren, han som befriade Abraham: Mitt folk ska inte längre darra av skräck och inte längre skämmas.23När de ser de barn jag ger dem, ska de glädjas i mitt namn och prisa den Helige i Israel och stå fyllda av vördnad för honom.24De som farit vilse ska tro sanningen, och de som klagat ska vara villiga att låta sig undervisas.