1Det här är HERRENS ord till Jeremia om torkan:2”Juda sörjer. Dess stadsportar sjunker ihop, de böjer sig sörjande mot jorden. Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.3De mäktiga skickar sina tjänare för att hämta vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten. De kommer tillbaka med tomma kärl, besvikna och nedstämda, och täcker sina huvuden.4Marken är sprucken av brist på regn i landet. Bönderna är besvikna och täcker sina huvuden.5Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv därför att det inte finns något gräs.6Vildåsnorna står på de kala höjderna och flämtar som schakaler. Deras ögon är matta, för det finns inget gräs.”7Våra missgärningar vittnar mot oss, men grip ändå in, HERRE, för ditt eget ryktes skull! Många gånger har vi fallit och syndat mot dig.8Du Israels hopp, dess räddare i tider av nöd, varför är du som en främling i landet, som en vandrare som bara stannar över natten?9Varför står du som en handfallen, som en krigare som inte kan rädda? HERRE, du finns ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Överge oss inte!10Så säger HERREN om detta folk: ”De älskar att vandra omkring, de håller inte sina fötter i styr. Därför accepterar HERREN dem inte mer. Han minns nu deras skuld och ska straffa dem för deras synder.”11HERREN sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket.12Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”13Då sa jag: ”Min Herre, HERRE, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”14Då sa HERREN till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt.15Därför säger HERREN om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under.16De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17Säg detta till dem: ’Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, oupphörligt. Mitt folk, min arma dotter, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett helt obotligt sår.18Om jag går ut på fälten ser jag dem som fallit för svärd. Kommer jag in i staden ser jag svältens härjningar. Även präster och profeter irrar rådlösa omkring i landet.[1]’ ”19Har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Sion? Varför har du slagit oss så att inget helande finns? Vi hoppas på fred, men inget gott kommer, på en tid av helande, men det råder förskräckelse.20HERRE, vi bekänner vår ondska och våra förfäders skuld. Vi har syndat mot dig.21För ditt eget namns skull, förkasta oss inte! Låt inte din härlighets tron bli vanärad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22Vilka av de andra folkens meningslösa gudar skulle kunna ge oss regn? Skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Nej, det gör endast du, HERRE, vår Gud. Därför är du vårt hopp, för du har gjort allt detta.
Jeremia 14
Nya Levande Bibeln
Guds dom över Jerusalem
1Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:2Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.3De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.4Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.5Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.6Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.7Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!8Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?9Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!10Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.11Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.12Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.13Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.14Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.15Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.16De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.18Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.19Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.20Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.21Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.