1I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,[1] kom HERRENS ord till mig:2”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten.3Säg: ’Så säger Herren, HERREN: Jag ska ta itu med dig, farao, kung av Egypten, du stora odjur som vilar i dina floder och säger: ”Nilen är min, jag har skapat den åt mig själv.”4Men jag ska sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll. Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar som hänger fast vid dina fjäll.5Jag ska lämna dig i öknen, dig och alla fiskarna från dina floder. Du ska bli liggande på bara marken, och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån. Åt markens djur och himlens fåglar ger jag dig som mat.6Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är HERREN. De är som en stav av vass för israeliterna.7När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.8Därför säger Herren, HERREN: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur.9Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är HERREN. Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.”10Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush.11Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där.12Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.13Så säger Herren, HERREN: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade.14Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[2] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike,15det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk.16Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, HERREN.’ ”
Nebukadnessars vedergällning
17I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[3], kom HERRENS ord till mig:18”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros.19Därför, säger Herren, HERREN, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön.20Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, HERREN.21Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är HERREN.”
Hesekiel 29
Nya Levande Bibeln
Profetia över Egypten
1På tolfte dagen i tionde månaden i det tionde året kom detta budskap till mig från Herren:2"Du människa, vänd dig mot Egyptens kung Farao och profetera mot honom och hans folk.3Tala om för dem vad Herren Gud säger: Jag är din fiende, Farao, kung i Egypten, du mäktige drake som vilar i dina floder. Du har sagt: 'Nilen är min. Jag har själv gjort den!'4Men jag ska sätta krokar i dina käftar och dra upp dig på land, och fisken i dina vatten ska fastna vid dina fjäll.5Jag ska lämna dig och alla dina medlöpare att dö i öknen, och ingen kommer att begrava er. Ni ska bli mat åt vilda djur och fåglar.6Alla ska förstå att jag är Herren därför att din makt tog slut, som den gjorde när Israel bad om din hjälp i stället för att lita på mig.7Ja, Israel litade på dig, men som en bruten stav vek du dig under dess hand, fick Israels axel att gå ur led och gav landet svåra plågor.8Därför säger Herren Gud: Jag ska samla en armé mot dig, Egypten, och utplåna både människor och djur.9Egypten ska bli ett öde land, och egyptierna ska förstå att detta är Herrens verk.10Därför att du sa: 'Nilen är min! Jag har gjort den!' är jag emot dig och din flod, och jag ska förgöra Egyptens land från Migdol till Sevene, ja, så långt söderut som till gränsen mot Etiopien.11Under fyrtio år ska ingen gå den vägen fram, varken människa eller djur, och ingen ska bosätta sig där.12Egypten ska ligga övergivet, omgivet av öde länder, och hennes städer kommer att vara tomma i fyrtio år. Egyptierna själva ska jag förvisa och sprida ut till andra länder.13Herren Gud säger: När de fyrtio åren har gått ska jag föra hem egyptierna igen från de länder till vilka de blivit förvisade.14Jag ska upprätta Egyptens välstånd och leda folket tillbaka till Patros land i södra Egypten som de en gång kom ifrån. Där kommer de att bli ett litet och obetydligt kungarike,15det minsta av alla länder. Aldrig mer kommer det att härska över andra folk.16Israel kan inte längre vänta någon hjälp från Egypten. När de än tänker be om det, ska de komma ihåg att detta är en synd. Då ska Israel förstå att jag ensam är Gud."17I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden, kom detta budskap till mig från Herren:18"Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessars armé kämpade tappert mot Tyrus. Soldaternas hår tunnades ut av stridshjälmarna, och deras muskler värkte av påfrestningarna. Ändå fick Nebukadnessar inget ut av sitt anfall mot Tyrus.19Därför, säger Herren Gud, kommer jag i stället att överlämna Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen i Babylon, och han ska bära bort dess rikedomar och plundra det på allt för att ge lön åt sin armé.20Ja, jag har gett honom Egypten som lön, därför att han arbetade så hårt för mig vid Tyrus, säger Herren.21Och den dag ska komma när jag ska låta Israels tidigare härlighet återuppstå. Då, Hesekiel, ska jag öppna din mun igen, och alla ska förstå att jag är Herren."